Bettfysiologi - smärta och funktionsstörningar i mun, ansikte och käkar

I riktlinjeområdet för smärta och funktionsstörningar i mun, ansikte och käkar ingår käkfunktionsstörning utan närmare specifikation (TMD/UNS) samt käkfunktionsstörning relaterat till käkled, käkmuskulatur, ocklusion, störning i nervsystemet, samt till sömnapné.

Epidemiologiska studier har visat att dessa tillstånd är vanliga, med ett behandlingsbehov i intervallet 5–15 procent i den vuxna befolkningen (vanligare bland kvinnor än män), medan tillgänglig statistik i Sverige visar att endast ca 0,5–1,5 procent får behandling inom ramen för det statliga tandvårdsstödet. Socialstyrelsen antar därför att det kan finnas en betydande underbehandling.

Tillstånden medför att personer upplever obehag i samband med grundläggande funktioner som att äta, tugga, tala och det påverkar socialt umgänge och livskvalitet negativt. Hos många personer finns en samsjuklighet med andra smärtor i kroppen eller nedsatt allmän hälsa, vilket gör det viktigt att varje person utreds ur både ett odontologiskt och ett psykosocialt perspektiv.

Behandlingen är i huvudsak inriktad på att minska smärta och obehag, ge personen stöd att hantera smärta, förändra belastningsförhållanden för käkleden och käkmuskulaturen, förbättra funktionen och rörelseförmågan, skydda tänder, samt minska risken för att sjukdomen och besvären kommer tillbaka. Generellt sett har personens medverkan ofta stor betydelse för en lyckad behandling.

Tandvården använder vanligen reversibla behandlingar till att börja med, som exempelvis att personen erbjuds en individanpassad rådgivning som syftar till beteendepåverkan eller behandling med en stabiliseringsskena. Det är även vanligt med olika former av rörelseträning. Det finns ett antal ytterligare åtgärder som bland annat syftar till att åstadkomma avslappning och smärtlindring, men som är mindre vanliga i tandvården. Till exempel TENS (transkutan elektrisk nervstimulering), behandling med terapilaser, samt injektion med botulinumtoxin. Om reversibla behandlingar inte är tillräckligt effektiva kan det bli aktuellt med irreversibla behandlingar, som exempelvis käkkirurgiska ingrepp.

Åtgärder vid käkfunktionsstörning utan närmare specifikation

Temporomandibular disorders (TMD) eller käkfunktionsstörning utan närmare specifikation (UNS), innebär att personen har smärta eller funktionsstörning i käkmuskler och käkled. Smärtan förvärras ofta vid käkrörelser och det maximala rörelseomfånget är ofta begränsat. Samtliga beskrivna åtgärder nedan föregås av att personen först erbjuds information och råd eftersom det kan ha en positiv effekt på tillståndet och är viktigt för de fortsatta behandlingsresultaten.

Av samtliga rekommendationer som Socialstyrelsen har tagit fram för området väljer myndigheten att lyfta fram ett antal som tandvården bör eller bör undvika att utföra.

Rekommendationer - käkfunktionsstörning utan närmare specifikation
Tandvården bör

Tandvården bör undvika att

Åtgärder vid käkfunktionsstörning relaterat till käkled

Symtomatisk diskförskjutning med återgång innebär att personen har käkledsknäppningar, upphakningar och intermittenta låsningar. Diskförskjutning utan återgång innebär att käkledsdisken är permanent förskjuten och hindrar käkledens rörelse. Diskförskjutning utan återgång ses som ett svårare tillstånd.

Med käkledssmärta (artralgi) avses smärta som oftast förstärks vid käkrörelser, till exempel tuggning och gapning. Smärtan kan vara relaterad till en inflammation i käkleden och omgivande vävnad. Behandlingar syftar bland annat till avlastning av käkleden, ett förändrat rörelsemönster och att på olika sätt påverka smärtan. Kirurgi kan bli nödvändig för ett fåtal personer och där det handikappande tillståndet kvarstår efter reversibel behandling.

För samtliga nedan beskrivna åtgärder förutsätts att de görs vid indikation och att de föregås av att patienten först erbjuds information och råd.

Av samtliga rekommendationer som Socialstyrelsen har tagit fram för området väljer myndigheten att lyfta fram ett antal som tandvården bör eller bör undvika att utföra.

Rekommendationer symtomatisk diskförskjutning
Tandvården bör

Tandvården bör

Tandvården bör undvika att

Rekommendationer – käkledssmärta
Tandvården bör

Tandvården bör undvika att

Tandvården bör inte

Åtgärder vid käkmuskelsmärta

Käkmuskelsmärta (myofasciell smärta) innebär att personen har lokal smärta och värk i en eller flera käkmuskler. Ofta förekommer också smärta i an-gränsande muskelgrupper, till exempel nacke och skuldror, samt huvudvärk. Behandlingar syftar bland annat till att erbjuda avlastning och avslappning, samt att på olika sätt påverka smärta hos personen. För samtliga nedan beskrivna åtgärder förutsätts att de görs vid indikation och att de föregås av att personen först erbjuds information och råd.

Av samtliga rekommendationer som Socialstyrelsen tagit fram för området lyfter myndigheten fram ett antal som tandvården bör eller bör undvika att utföra.

Rekommendationer – käkmuskelsmärta
Tandvården bör

Tandvården kan

Tandvården bör undvika att

Åtgärder vid käkfunktionsstörning relaterat till ocklusion

I gruppen käkfunktionsstörningar relaterat till personens ocklusion ingår:

  • traumatiserande ocklusion som innebär att ett tandpar belastas ogynnsamt under tuggning eller sammanbitning
  • dysocklusion som avser personens upplevelse av att tänderna inte passar ihop vid sammanbitning, men som inte kan observeras kliniskt
  • tandslitage som innebär att tandkronor och protetiska konstruktioner nöts onormalt
  • bruxism eller parafunktion som innefattar tandpressning och tandgnissling och även beteenden som nagelbitning, tungpressning och kindbitning.

Behandlingen syftar till att reducera ogynnsam belastning, skydda tänder från normalt slitage, samt bryta personens ogynnsamma vanor och beteenden. Av samtliga rekommendationer som Socialstyrelsen tagit fram för området lyfter myndigheten fram ett antal som tandvården bör eller bör undvika att utföra.

Rekommendationer vid traumatiserande ocklusion, tandslitage, bruxism och dysocklusion
Tandvården bör

Tandvården bör

Tandvården kan

Tandvården bör undvika att

Tandvården bör inte