Senaste version av SOSFS  2005:29
Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2005:29) om utfärdande av intyg inom hälso- och sjukvården m.m.

• Skriv ut

Ändrad: SOSFS 2007:18
Bemyndigande: 2 § 1 och 2 och 3 § 1 förordningen (1985:796) med vissa bemyndiganden för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter m.m., förordningen (1988:1366) om utredning i ärenden om förordnande av god man och förvaltare, 19 § 2 begravningsförordningen (1990:1147), 18 § förordningen (1991:1472) om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård, 13 § förordningen (1991:1413) om rättspsykiatrisk undersökning och 17 § anställningsförordningen (1994:373) samt 7 § förordningen (2007:156) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa (SOSFS 2007:18).
Föreskrifterna är i vissa delar utarbetade efter samråd med Rikspolisstyrelsen, Rättsmedicinalverket och Skatteverket

1 kap. Tillämpningsområde och definitioner

1 § Dessa föreskrifter ska tillämpas på intyg som grundas på en bedömning av någons hälsotillstånd, behov, förmåga eller annat förhållande orsakat av hälsotillståndet och som utfärdas av hälso- och sjukvårdspersonalen inom verksamheter som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och tandvårdslagen (1985:125). Föreskrifterna ska även tillämpas på intyg om någons vård.

Som intyg ska räknas även utlåtanden och andra liknande handlingar, oavsett hur de benämns.

Föreskrifterna ska i tillämpliga delar även gälla i den verksamhet som bedrivs av Rättsmedicinalverket enligt lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning, lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål m.m. och lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott.

2 § I dessa föreskrifter avses med vårdgivare fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt bedriver hälso- och sjukvård.

Med verksamhetschef avses befattningshavare som svarar för verksamheten enligt 29 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Inom tandvården utser vårdgivaren någon som fullgör motsvarande uppgifter. 

2 kap. Kvalitet och säkerhet

1 § Vårdgivaren ska ge skriftliga direktiv och säkerställa

1. att det finns ändamålsenliga rutiner för intyg som utfärdas inom hälso- och sjukvården,
2. att hälso- och sjukvårdspersonalen genomgår utbildning och fortbildning i frågor som gäller personalens skyldigheter och ansvar vid utfärdande av intyg, och
3. att det finns etablerad samverkan med den lokala polismyndigheten i frågor om biträde av polisen vid genomförande av undersökningar i vissa fall.

2 § Verksamhetschefen ska fastställa ändamålsenliga rutiner och entydigt fördela ansvaret för de intyg som utfärdas inom verksamhetsområdet. Rutinerna och ansvarsfördelningen ska dokumenteras.

Verksamhetschefen ska fortlöpande följa upp verksamheten och säkerställa att rutinerna och ansvarsfördelningen uppfyller kvalitets- och säkerhetskraven i dessa föreskrifter. 

3 kap. Begäran om att intyg ska utfärdas

1 § Verksamhetschefen ska svara för att det finns rutiner som säkerställer att

1. intyg om någons vård, på begäran av den som vårdats, utfärdas enligt 10 § patientjournallagen (1985:562),
2. intyg om orsaken till någons intagning på sjukhus och om tiden för intagningen och utskrivningen, på begäran av den som varit intagen, utfärdas enligt 2 § 2 förordningen (1996:933) om verksamhetschef inom hälso- och sjukvården, och
3. undersökningar och utlåtanden, på begäran av länsstyrelse, domstol, åklagarmyndighet eller polismyndighet och i vissa fall polisman, utförs och avges enligt 2 kap. 3 § förordningen (1998:1513) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

2 § Vårdgivaren ska ge direktiv i frågan om intyg ska utfärdas på någons begäran i andra fall än de som avses i 1 §. Det ska framgå om intyg ska avges på begäran av någon annan myndighet än de som anges i 1 § 3, t.ex. socialnämnd, eller av ett försäkringsbolag eller en annan juridisk person.

Begäran om att intyg ska utfärdas i andra fall än som avses i 1 § ska prövas enligt vårdgivarens direktiv. 

4 kap. Samtycke och information m.m.

1 § Verksamhetschefen ska svara för att det finns rutiner som säkerställer att

1. intyg inte utfärdas utan att den som intyget gäller, intygspersonen, informerats om de undersökningar, uppgifter och upplysningar som behövs för att kunna avge intyget,
2. intyg utfärdas med respekt för intygspersonens självbestämmande, integritet och värdighet, och
3. intyg som utfärdas oberoende av intygspersonens samtycke avges med stöd av lag.

5 kap. Kompetens för att utfärda intyg

1 § Verksamhetschefen ska svara för att det finns rutiner som säkerställer att hälso- och sjukvårdspersonal som utfärdar intyg, intygsutfärdaren, har tillräcklig kompetens och erfarenhet för uppgiften med hänsyn till ändamålet med intyget.

Om det enligt lag, förordning eller myndighetsföreskrifter krävs särskild kompetens för att få utfärda ett intyg, ska rutinerna säkerställa att sådana intyg avges av yrkesutövare med föreskriven kompetens. 

Läkarintyg i ärenden om anordnande av godmanskap och förvaltarskap

2 § Läkarintyg enligt 11 kap. 17 § föräldrabalken ska utfärdas av en legitimerad läkare. 

Läkarintyg i ärenden om fullmaktsanställning

3 § Läkarintyg enligt 11 § lagen (1994:261) om fullmaktsanställning ska utfärdas av en legitimerad läkare. 

Vårdintyg

4 § I 4 och 11 §§ lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och 5 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård finns bestämmelser om undersökning för vårdintyg och krav på att ett sådant intyg ska utfärdas av en legitimerad läkare.

Socialstyrelsen får enligt 14 § förordningen (1991:1472) om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård medge undantag från kravet på läkares legitimation. Verksamhetschefen ska ansöka om ett sådant undantag hos Socialstyrelsens tillsynsenhet i respektive region.

Rättsintyg

5 § I förordningen (2005:1063) om rättsintyg i anledning av brott finns bestämmelser om krav på kompetens för att en läkare ska få avge rättsintyg enligt lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott.

Verksamhetschefen ska svara för att det finns rutiner som säkerställer att rättsintyg som hämtas in enligt 2 § andra stycket ovan nämnda lag utfärdas av en legitimerad läkare eller tandläkare. 

Rättspsykiatriska utlåtanden m.m.

6 § Utlåtanden enligt lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning och intyg enligt 7 § första stycket andra meningen lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål m.m. får avges av

1. läkare som har specialistkompetens i rättspsykiatri, och
2. läkare med erfarenhet från rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet som har specialistkompetens i allmän psykiatri eller barn- och ungdomspsykiatri och som av Rättsmedicinalverket förordnas att avge rättspsykiatriska utlåtanden.

Socialstyrelsen får, efter samråd med Rättsmedicinalverket, medge undantag från kravet på specialistkompetens. Verksamhetschefen ska ansöka hos Socialstyrelsens tillsynsenhet i respektive region om att läkare med annan kompetens får avge rättspsykiatriska utlåtanden m.m. 

Läkarintyg om vaccination mot gula febern (SOSFS 2007:18)

7 § I lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa finns bestämmelser om utfärdande av intyg om åtgärder som har vidtagits till skydd för människors hälsa.

I samband med vaccination mot gula febern ska ett läkarintyg utfärdas av den läkare som har ordinerat vaccinationen. (SOSFS 2007:18).

6 kap. Biträde av polis för att utfärda vårdintyg

1 § I 47 § andra stycket 1 och 2 jämförd med 4 § andra stycket lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och 27 § jämförd med 5 § första stycket lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård finns bestämmelser om vissa intygsutfärdande läkares rätt att få biträde av polismyndigheten för att läkaren ska kunna genomföra en undersökning för vårdintyg och för att föra en patient till en sjukvårdsinrättning sedan vårdintyg har utfärdats.

Verksamhetschefen ska svara för att det finns rutiner som säkerställer att förutsättningarna för att få biträde av polismyndigheten kan uppfyllas av den som begär biträde av polisen och att biträde endast begärs

1. av legitimerade läkare i allmän tjänst eller legitimerade läkare som enligt avtal med landstinget har till uppgift att utföra undersökningar för vårdintyg, och 
2. i de fall läkaren har beslutat att omhänderta patienten för undersökningen.

7 kap. Jäv och andra hinder mot att utfärda intyg

1 § Inom den allmänna hälso- och sjukvården ska verksamhetschefen svara för att det finns rutiner som säkerställer att bestämmelserna om jäv i 11 och 12 §§ förvaltningslagen (1986:223) kan iakttas av hälso- och sjukvårdspersonal som utfärdar intyg.

2 § Inom den enskilda hälso- och sjukvården ska verksamhetschefen svara för att det finns rutiner som säkerställer att hälso- och sjukvårdspersonal som utfärdar intyg endast avger sådana intyg som innebär en opartisk bedömning. Rutinerna ska säkerställa att hälso- och sjukvårdspersonalen

1. noga överväger, om det finns någon särskild omständighet som kan innebära att det finns skäl att ifrågasätta hans eller hennes opartiskhet som intygsutfärdare, och
2. avböjer att utfärda ett intyg, om det föreligger en sådan särskild omständighet.

Av rutinerna ska det framgå vilka särskilda omständigheter som kan innebära att en intygsutfärdares opartiskhet kan ifrågasättas.

Rutinerna ska säkerställa att bestämmelserna om jäv i 11 och 12 §§ förvaltningslagen (1986:223) kan iakttas av legitimerad läkare inom den enskilda hälso- och sjukvården som utfärdar

1. vårdintyg enligt 4 och 11 §§ lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller 5 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, och
2. rättsintyg enligt 2 § andra stycket lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott.

8 kap. Intyg i särskilda fall

1 § Verksamhetschefen ska svara för att det finns rutiner som säkerställer att de intygsblanketter som avses i 2–5 §§ och andra intygsblanketter som fastställs av Socialstyrelsen eller någon annan statlig myndighet används. Motsvarande gäller för intyg som enligt Sveriges internationella åtaganden ska avges på en blankett som fastställs av en internationell organisation.
De intygsblanketter som berörs i detta kapitel ska anses uppfylla kraven i 10 kap. 6 § 1–5. (SOSFS 2007:18). 

Läkarintyg i ärenden om anordnande av godmanskap och förvaltarskap

2 § Läkarintyg enligt 11 kap. 17 § föräldrabalken ska utfärdas på blanketterna SoSB 76322 (bilaga 1) eller SoSB 76332 (bilaga 2). 

Dödsbevis och dödsorsaksintyg

3 § Dödsbevis och dödsorsaksintyg enligt 4 kap. 2 § begravningslagen (1990:1144) ska utfärdas på blanketten SoSB 76026 (bilaga 3) respektive SoSB 76016 (bilaga 4).

Vårdintyg
4 § Vårdintyg enligt 4 och 11 §§ lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och 5 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård ska utfärdas på blanketten SoSB 42023 (bilaga 5).

Läkarintyg i ärenden om fullmaktsanställning
5 § Läkarintyg enligt 11 § lagen (1994:261) om fullmaktsanställning ska utfärdas på blanketten SoSB 75000 (bilaga 6). 

Läkarintyg i ärenden hos Socialstyrelsens rättsliga råd

6 § Socialstyrelsen har fastställt blanketter för läkarutlåtande m.m. i ärenden som rör abort och sterilisering i

1. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2004:4) om abort, och
2. Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2005:1) om verkställigheten av steriliseringslagen (1975:580).

Läkarintyg i faderskapsärenden

7 § Socialstyrelsen har i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2004:16) om socialnämndens utredning och fastställande av faderskap fastställt blanketter för läkarintyg m.m. som ska ges in till socialnämnden i faderskapsärenden.

Läkarintyg om vaccination mot gula febern (SOSFS 2007:18)

8 § Läkarintyg om vaccination mot gula febern ska utformas i enlighet med det modellformulär som antagits i det internationella hälsoreglementet (IHR 2005).
Intyget ska förses med vårdenhetens stämpel för vaccination mot gula febern. Stämpeln ska utformas i enlighet med vad som framgår av bilaga 7.
Stämpeln ska förstöras om vårdenhetens verksamhet upphör. (SOSFS 2007:18).

9 kap. Hälso- och sjukvårdspersonalens skyldigheter

1 § Hälso- och sjukvårdspersonal som avser att utfärda ett intyg ska noga överväga om

1. det enligt lag eller förordning eller med hänsyn till ändamålet med ett intyg krävs särskild kompetens och erfarenhet för att utfärda intyget, och
2. det finns någon särskild omständighet som kan innebära att det finns skäl att ifrågasätta hans eller hennes opartiskhet som intygsutfärdare.

Den som inte har tillräcklig kompetens och erfarenhet eller som inte kan iaktta kraven på opartiskhet ska avböja att utfärda ett intyg. Om intygsutfärdaren ändå måste utfärda intyget, ska skälet till detta anges i intyget. 

10 kap. Att utfärda ett intyg

Utredningen

1 § Den som avser att utfärda ett intyg ska vara objektiv vid insamlingen av det material som ska ligga till grund för intyget.

Ett intyg ska som regel utfärdas efter en personlig undersökning av intygspersonen. Om ett intyg inte grundas på en personlig undersökning, ska skälet till detta anges i intyget.

Intygsutfärdaren ska med hänsyn till ändamålet med intyget noga överväga om

1. det enligt lag eller förordning eller av andra skäl krävs en personlig undersökning av eller kontakt med intygspersonen,
2. särskilda undersökningar och tester behöver göras,
3. uppgifter ur intygspersonens patientjournal eller annat skriftligt material behöver hämtas in, och
4. upplysningar från myndigheter eller andra personer behöver hämtas in.

2 § Intygsutfärdaren ska informera intygspersonen om de undersökningar, uppgifter och upplysningar som krävs för intyget. Informationen ska uppfylla kraven i 2 kap. 1 och 2 §§ lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

Utredningen ska genomföras med respekt för intygspersonens självbestämmande, integritet och värdighet.

3 § I 4, 5, 11 och 47 §§ lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och i 5 och 27 §§ lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård finns bestämmelser om de förutsättningar som ska vara uppfyllda för att få företa och genomföra en undersökning för vårdintyg.

4 § I 28 kap. rättegångsbalken finns bestämmelser om vissa tvångsmedel som får användas vid en undersökning för rättsintyg enligt lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott när undersökningen avser den som är misstänkt för brott.

Om särskilda undersökningar och tester behöver göras, ska läkaren svara för att åtgärderna inte utförs i strid med 28 kap. 12 § andra stycket rättegångsbalken. 

Utformningen

5 § Ett intyg ska

1. utformas på ett sådant sätt att intygspersonen och mottagaren av intyget kan förstå förhållandena och värdera innebörden av uttalandena,
2. vara fullständigt och entydigt, och
3. skrivas med en läslig text och på ett begripligt språk.

Medicinska termer ska som regel inte användas. Om ett intyg innehåller sådana termer, ska innebörden av dem förklaras.

Ett intyg ska ges ett innehåll som inte kan uppfattas som nedsättande eller kränkande för intygspersonen eller någon honom eller henne närstående. Om uppgifter av det slaget måste användas, ska intygsutfärdaren endast ta med sådana uppgifter som är nödvändiga för den bedömning som ska göras. Uttalanden som kan uppfattas som uttryck för nedsättande moraliska, sociala eller andra värderingar får inte förekomma.

6 § Ett intyg ska innehålla uppgifter om

1. ändamålet med intyget,
2. intygspersonens namn, personnummer och adress, 
3.  hur identiteten styrkts,
4. intygsutfärdarens namn, kompetens och tjänsteställning eller befattning, och
5. intygsutfärdarens tjänsteställe eller mottagningslokal, adress och telefonnummer.

Om intyget ska åberopas vid en domstol eller i ett annat offentligt eller enskilt rättsförhållande, ska detta särskilt anges i intyget. Om uppgifter i enlighet med punkterna 2 och 3 inte kan lämnas, ska intygspersonens identitet beskrivas på ett sådant sätt att han eller hon inte kan förväxlas med någon annan person. Om intygsutfärdaren har flera befattningar eller är verksam vid olika mottagningar, ska det anges i vilken egenskap respektive vid vilken mottagning som intyget har utfärdats.

Om intyget enligt lag eller förordning ska vara avfattat på en blankett som fastställs av Socialstyrelsen eller någon annan myndighet, ska intygsutfärdaren svara för att intyget avges på en sådan blankett. Intyget ska dateras och undertecknas av intygsutfärdaren. 

Bedömningen

7 § Intygsutfärdaren ska beakta att intyget kan få avgörande betydelse i offentliga och enskilda rättsförhållanden och noga se till att endast uttala sig om förhållanden som han eller hon har tillräcklig kännedom om. Det ska tydligt framgå vad som är intygsutfärdarens egna uttalanden och vilka uppgifter som härrör från intygspersonen, andra personer och myndigheter eller organisationer.

8 § Ett intyg ska innehålla noggranna uppgifter om de undersökningar, upplysningar, journalhandlingar och andra handlingar som ligger till grund för bedömningen. Symtom och iakttagelser som framkommit vid en personlig undersökning ska redovisas. Det ska anges vilka av dessa och i vilket eller vilka avseenden som de ligger till grund för bedömningen.

9 § En läkare som enligt 5 kap. 5 § får avge rättspsykiatriskt utlåtande är självständigt ansvarig för undersökningen och utlåtandet.

Om en läkare med annan kompetens än som anges i ovan nämnda bestämmelse arbetar med en rättspsykiatrisk undersökning, ska en läkare med formell kompetens vid den rättspsykiatriska undersökningsenheten utses att vara ansvarig för undersökningen och utlåtandet. Han eller hon ska ge handledning till den läkare som deltar i arbetet och ska underteckna det rättspsykiatriska utlåtandet ensam eller tillsammans med denne.

1. Denna författning (SOSFS 2005:29) träder i kraft den 1 januari 2006.

2. Genom författningen upphävs

• Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 1981:25) för hälso- och sjukvårdspersonalen om avfattande av intyg m.m.
• Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1985:15) om bedömningen inom hälso- och sjukvården av rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn
• Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1986:42) om förenklat utlåtande för tillfällig föräldrapenning vid läkarbesök för barn mellan 12 och 16 år
• Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1989:14) om bedömningen inom hälso- och sjukvården av rätt till ersättning och ledighet för närståendevård
• Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1990:27) om läkarintyg i asylärenden m.m.
• Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1992:16) om sjukskrivning
• Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1997:5) Rättsintyg vid utredning av vålds- och sexualbrott
• Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2000:3) om läkarintyg för utredning i ärenden om anordnande av godmanskap och förvaltarskap
• Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2000:13) om kompetenskrav för läkare som får avge utlåtande enligt lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning och intyg enligt lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål m.m.
• Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2003:12) om dödsbevis och dödsorsaksintyg

I SOSFS 2005:30 upphävs bilaga 1 och ändras 3 kap. 1 § i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2000:12) om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård.

1. Denna författning (SOSFS 2007:18) träder i kraft den 23 november 2007.
2. Genom författningen upphävs Socialstyrelsens kungörelse (SOSFS 1977:64) angående internationella intyg om skyddsympning mot kolera, smittkoppor och gula febern.
Intyg som utfärdats och stämplar som anskaffats enligt den upphävda kungörelsen är fortfarande giltiga.

Bilagor

 
Läkarintyg för utredning i ärende om anordnande av godmanskap
Läkarintyg för utredning i ärende om anordnande av förvaltarskap
Dödsbevis
Dödsorsaksintyg
Vårdintyg – Psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård
Läkarintyg – Fullmaktsanställning

Bilaga 7