/
/

Senaste version av SOSFS 2005:10. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om kriterier för bestämmande av människans död

Detta är den senaste internetversionen av författningen. Här presenteras föreskrifter och allmänna råd i konsoliderad form, det vill säga med alla gällande bestämmelser och rekommendationer från grundförfattningen och ändringsförfattningen. Ändringar visas genom att ändringsförfattningens nummer anges.

Innehåll


Observera att det är den tryckta utgåvan av författningen som gäller.

Ändrad: HSLF-FS 2016:52

Bemyndigande: Socialstyrelsen föreskriver med stöd av 7 kap. 4 § patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) och 4 § 5 förordningen (1985:796) med vissa
bemyndiganden för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter m.m. att Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2005:10) om kriterier för bestämmande av människans död ska ha följande lydelse. (HSLF-FS 2016:52)

1 kap. Tillämpningsområde

Föreskrifter

1 § Dessa föreskrifter skall tillämpas vid fastställande av en människas död enligt lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande av människans död.

Föreskrifterna omfattar inte fortsatta medicinska insatser efter det att döden fastställts enligt 2 a § ovanstående lag. Bestämmelser om detta finns i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2005:11) om fortsatta medicinska insatser efter en människas död samt om donationsansvarig läkare och kontaktansvarig sjuksköterska.

2 kap. Fastställande av dödsfall

Föreskrifter

1 § Enligt 1 § lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande av människans död är en människa död när samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort i hjärnans alla delar, dvs. total hjärninfarkt.

2 § En människas död skall fastställas med hjälp av indirekta eller direkta kriterier. Fastställandet skall göras av legitimerade läkare eller de som har ett särskilt förordnande att utöva läkaryrket enligt 3 kap. 4 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Uppgiften får inte delegeras eller på annat sätt överlåtas.

3 § När en människas död har fastställts skall alla pågående medicinska åtgärder snarast avbrytas. Undantag från detta krav anges i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2005:11) om fortsatta medicinska insatser efter en människas död samt om donationsansvarig läkare och kontaktansvarig sjuksköterska.

4 § Åtgärder som vidtas i samband med fastställande av ett dödsfall skall dokumenteras i patientjournalen.

5 § Enligt 4 kap. 4 § första stycket begravningslagen (1990:1144) ska dödsfall snarast möjligt anmälas till Polismyndigheten om förhållandena vid dödsfallet är sådana att det kan finnas skäl för en rättsmedicinsk undersökning enligt lagen (1995:832) om obduktion m.m.

Närmare bestämmelser finns i begravningsförordningen (1990:1147)
och Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2015:15) om vissa åtgärder i hälso- och sjukvården vid dödsfall. (HSLF-FS 2016:52)

3 kap. Indirekta kriterier

Föreskrifter

1 § Fastställande av en människas död med hjälp av indirekta kriterier skall göras genom en klinisk undersökning. Kriterierna är kännetecken som visar på varaktigt hjärt- och andningsstillestånd som har lett till total hjärninfarkt.

2 § Vid den kliniska undersökningen skall samtliga dessa indirekta kriterier vara uppfyllda:

  1. ingen palpabel puls,
  2. inga hörbara hjärtljud vid auskultation,
  3. ingen spontanandning, och
  4. ljusstela, oftast vida, pupiller.

3 § Vid den kliniska undersökningen av en människa med konstaterad eller misstänkt förgiftning eller ett nyfött barn skall observationstiden efter avslutad livsuppehållande behandling vara minst 20 minuter för att dödsfallet skall kunna fastställas. Undersökningen skall under observationstiden kompletteras med EKG-registrering.

4 § För att kunna fastställa dödsfallet enligt 2 § på en nedkyld människa skall den centrala kroppstemperaturen vara minst 33 grader Celsius. Dödsfallet får fastställas enligt 2 § även om kroppstemperaturen är under 33 grader Celsius, om

  1. det trots uppvärmningsförsök inte går att uppnå en central kroppstemperatur
    på minst 33 grader Celsius, eller
  2. det finns andra uppenbara dödstecken.

Undersökningen skall kompletteras med EKG-registrering.

5 § Fastställande av ett dödsfall skall göras skyndsamt. Tidpunkten för dödens inträde får bestämmas med ledning av uppgifter från vårdpersonal, anhöriga eller andra personer med kännedom om de aktuella omständigheterna.

6 § En läkare får fastställa att döden har inträtt utan att personligen ha gjort den kliniska undersökningen, om 

  1. dödsfallet är förväntat på grund av sjukdom eller nedsatt hälsotillstånd med förmodad begränsad överlevnad, eller
  2. kroppen uppvisar uppenbara dödstecken i form av förändringar som inte är förenliga med fortsatt liv.

Förutsättningarna för att läkaren inte skall behöva göra undersökningen är att

  1. en legitimerad sjuksköterska har gjort denna undersökning och meddelat läkaren resultatet, och
  2. läkaren har tillgång till relevanta och tidsmässigt aktuella uppgifter om den dödes tidigare medicinska tillstånd.

4 kap. Direkta kriterier

Föreskrifter

1 § Vid misstanke om total hjärninfarkt, oavsett orsak, skall, under pågående respiratorbehandling, dödsfallet fastställas med hjälp av direkta kriterier. Kriterierna är kännetecken som visar total hjärninfarkt. Fastställande av ett dödsfall med hjälp av direkta kriterier skall göras genom minst två kliniska neurologiska undersökningar.

2 § Vid en klinisk neurologisk undersökning skall samtliga dessa direkta kriterier vara uppfyllda:

  1. medvetslöshet utan reaktion på tilltal, beröring eller smärta inom kranialnervsinnerverat område (spinala reflexer kan finnas),
  2. avsaknad av spontana ögonrörelser eller rörelser i käkar, ansikte, tunga eller svalg,
  3. ljusstela, oftast vida, pupiller,
  4. bortfall av korneal-, blink- och svalgreflexer samt reflektoriska ögonrörelser vid huvudvridning (s.k. doll’s-eye movements),
  5. ingen påverkan på hjärtrytmen vid tryck på ögonbulb eller vid massage av sinus caroticus, och
  6. ingen spontanandning.

När punkterna 1–6 är uppfyllda skall ett apnétest göras vid varje klinisk neurologisk undersökning för att verifiera upphävd spontanandning. Om samtliga direkta kriterier är uppfyllda vid den första undersökningen, skall den upprepas efter tidigast två timmar. För att kunna fastställa ett dödsfall skall samtliga kriterier vara uppfyllda vid båda undersökningarna. Undersökningarna får göras av samma läkare.

3 § En läkare som skall fastställa ett dödsfall med hjälp av direkta kriterier skall vara

  1. specialistkompetent, och 
  2. väl förtrogen med klinisk neurologisk diagnostik med avseende på läkemedelseffekter och intensivvårdsåtgärder.

4 § De genomförda kliniska neurologiska undersökningarna skall bekräftas med en konventionell angiografiundersökning med kateterteknik av hjärnans blodkärl för att döden skall kunna fastställas, om 

  1. patientens hjärnfunktioner är metaboliskt eller farmakologiskt påverkade,
  2. patienten har en lägre central kroppstemperatur än 33 grader Celsius,
    eller
  3. patienten har en misstänkt total hjärninfarkt av oklar orsak.

5 § En läkare som skall genomföra angiografiundersökningen skall
vara

  1. specialistkompetent, och
  2. väl förtrogen med klinisk radiologisk diagnostik.

Allmänna råd

Vid fastställande av en människas död med hjälp av direkta kriterier bör
protokollet SoSB 76000 användas (bilagan).

 

____________

  1. Denna författning (SOSFS 2005:10) träder i kraft den 1 juli 2005.
  2. Genom författningen upphävs Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1987:32) Kriterier för bestämmande av människans död.

____________

Denna författning (HSLF-FS 2016:52) träder i kraft den 1 juli 2016.

 

Bilagor

Protokoll för bestämmande av människans död med hjälp av direkta kriterier

 


Senaste lydelse

Gäller från och med: 2016-07-01