Det här är grundförfattningens internetversion. Det finns också en tryckt version av samma författning. Observera att det är den tryckta versionen som gäller, om den här versionen och den tryckta skiljer sig åt på någon punkt.
Definition
Med tillsynsmyndigheten avses i dessa allmänna råd den kommunala nämnd som utövar den operativa tillsynen över miljö- och hälsoskyddet i kommunen.
Olägenhet för människors hälsa
Vid bedömningen av om fukt och mikroorganismer i bostäder och lokaler för allmänna ändamål innebär olägenhet för människors hälsa enligt 9 kap. 3 § miljöbalken bör tillsynsmyndigheten beakta bl.a. om
- det förekommer synlig mikrobiell växt och/eller mikrobiell lukt i bostadsrum eller lokaler för allmänna ändamål,
- mikroorganismer eller mikrobiell lukt befaras spridas från byggnadskonstruktionen eller från t.ex. källare, grund eller vind, till bostadsrum eller andra rum där människor vistas stadigvarande,
- fuktskador inte åtgärdas och detta innebär en risk för att mikroorganismer kan växa till, och
- fuktskador har åtgärdats bristfälligt, t.ex. vid uttorkning och utbyte av mikrobiellt angripet material.
Bedömningen bör göras efter en sammanvägning av samtliga relevanta omständigheter, varvid särskild hänsyn bör tas till känsliga personer.
I regel krävs en okulär besiktning av en byggnads skick för att ta ställning till om det föreligger olägenhet för människors hälsa. I många fall krävs också en mer ingående byggnadsteknisk undersökning. Provtagning kan vara ett komplement vid inspektioner och tekniska undersökningar av byggnaden. Ett ställningstagande i frågan om olägenhet för människors hälsa föreligger bör dock inte enbart grundas på underlaget från provtagningar och analyser av t.ex. luftburna mikroorganismer, sporer, flyktiga organiska ämnen eller glukan.
Undersökningar
I 26 kap. 22 § miljöbalken finns bestämmelser om förutsättningarna för tillsynsmyndigheten att ställa krav på undersökningar av byggnader som upplåtits för bostäder eller allmänna ändamål. Indikationer som kan föranleda ett sådant krav är t.ex.
- synliga fuktskador och fuktfläckar, missfärgningar eller bubblor i mattor och tapeter,
- omfattande kondens på fönstrens insida vid en utetemperatur av ca – 5° C eller lägre,
- om fukttillskottet inomhus, under vinterförhållanden, regelmässigt överstiger 3 g/m3 luft, eller
- om luftfuktighetens medelvärde överstiger 7 g vatten/kg torr luft under en längre period under eldningssäsongen, vilket motsvarar ca 45 % relativ luftfuktighet vid 21° C.
Tillsynsmyndigheten kan också ställa krav på undersökningar enligt 26 kap. 22 § miljöbalken, om det finns anledning att befara växt av mikroorganismer på svåråtkomliga ytor eller i byggnadskonstruktionen och en okulär besiktning inte ger ett tillräckligt underlag för en bedömning av om olägenhet för människors hälsa föreligger. I sådana fall bör krav på t.ex. en byggnadsteknisk undersökning ställas. Ibland kan även provtagning vara befogad för att kunna få förekomsten av fukt eller mikroorganismer bekräftad. Dessutom kan prover behöva tas för att konstatera en skadas omfattning.
Undersökningar kan också behöva göras för att lokalisera källan till mikrobiell lukt och för att utreda orsaken till lukten.
Sanering och åtgärder för att undanröja olägenheter
Innan en byggnad saneras eller åtgärdas bör tillsynsmyndigheten med stöd av 26 kap. 1 och 22 §§ miljöbalken begära att fastighetsägaren eller den som ansvarar för åtgärderna redovisar hur arbetet skall bedrivas så att inte olägenheter uppkommer.
Tillsynsplaner
I den utredning som tillsynsmyndigheten, enligt 7 § andra stycket 1 förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken, årligen skall uppdatera bör det ingå en uppskattning av förekomsten av byggnader som är skadade av fukt eller mikroorganismer.
Tillsynsmyndigheten bör i den plan som avses i 7 § andra stycket 3 nämnda förordning specificera hur tillsynen inom detta område skall bedrivas.
Samverkan mellan myndigheter och organisationer m.fl.
Tillsynsmyndigheten bör inom ramen för det samarbete som avses i 26 kap. 6 § miljöbalken samverka med andra kommunala nämnder och förvaltningar som har t.ex. byggnadsteknisk kompetens. Det kan vara aktuellt både när det gäller att fastställa vilka byggnader som kan behöva åtgärdas och vid utredningar av enskilda byggnaders förhållanden. Tillsynsmyndigheten bör vidare samverka med skol- och barnhälsovården både vid kartläggningar av inomhusmiljön i skolor och förskolor och vid utredningar i enskilda fall. Samverkan bör även ske med andra myndigheter, t.ex. Yrkesinspektionen och landstingens yrkes- och miljömedicinska enheter.
Dessa allmänna råd ersätter Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1984:19) om åtgärder mot mögel i byggnader, lokaler och anläggningar som omfattas av hälsoskyddslagens bestämmelser.