Allmänna råd innehåller rekommendationer om hur en författning kan eller bör tillämpas och utesluter inte andra sätt att uppnå de mål som avses i författningen.
Detta är en grundförfattning i internetversion. Den finns också i tryckt version. Det är den tryckta utgåvan som gäller.
Om grundförfattningen har ändrats finns den också i konsoliderad form, det vill säga en internetversion där alla ändringar är införda. För att se den, gå då in på länken ”Visa grundförfattning och ändringsförfattningar” (nedan) och "Senaste version” på sidan som följer.
Bakgrund
Varje kommun skall enligt 18 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som bor i en sådan boendeform eller bostad som avses i 20 § andra stycket och 21 § tredje stycket socialtjänstlagen (1980:620), SoL. Ansvaret avser hälso- och sjukvård i särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor med behov av särskilt stöd, bl.a. ålderdomshem, servicehus, gruppboende och sjukhem. Ansvaret innefattar också hälso- och sjukvård i bostäder med särskild service för funktionshindrade i alla åldrar som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring. Kommunen skall även erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som vistas i dagverksamhet som omfattas av 10 § SoL och som skall underlätta för den enskilde att bo hemma och ha kontakter med andra.
En kommun kan också svara för att de som vistas i kommunen erbjuds hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjukvård). Efter överenskommelse med en kommun inom landstinget och medgivande av regeringen får landstinget överlåta skyldigheten att erbjuda sådan hemsjukvård till kommunen.
Varje kommun skall enligt 18 a § HSL även erbjuda habilitering, rehabilitering och hjälpmedel för funktionshindrade i samband med sådan hälso- och sjukvård som omfattas av kommunens vårdansvar.
I kommunernas hälso- och sjukvård ingår inte sådan vård somatisk och psykiatrisk vård som meddelas av läkare, se 18 § fjärde stycket HSL. Enligt 3 § andra stycket HSL är detta ett särskilt ansvar för landstingen medan det ligger i kommunernas ansvar att se till att den som är i behov av läkarvård verkligen får sådan vård. Landstingets vårdansvar innebär att de som bor i särskilda boendeformer eller i bostäder med särskild service eller vistas i dagverksamheter skall erbjudas insatser från verksamheter inom landstingets hälso- och sjukvård som leds av läkare eller där läkare har det medicinska ansvaret på samma villkor som gäller för befolkningen i övrigt. Landstingets ansvar omfattar insatser som utförs av personalkategorier med medicinsk specialkunskap utöver den kompetens som finns inom kommunernas verksamhet, t.ex. insatser av personal som ingår i psykiatriskt team eller vid rehabilitering.
Det övergripande målet för hälso- och sjukvården enligt 2 § HSL gäller också för kommunernas hälso- och sjukvård. Kommunerna skall liksom andra vårdgivare bedriva hälso- och sjukvården så att den uppfyller de krav på en god vård som anges i 2 a § HSL. I lagstiftningen på hälso- och sjukvårdens område ges särskilda bestämmelser om läkemedelshantering, dokumentation, sekretess, anmälnings- och uppgiftsskyldighet m.m. som kompletterar bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen och som i tillämpliga delar också gäller i kommunernas hälso- och sjukvård.
I boendeformer och enheter där en kommun bedriver hälso- och sjukvård skall det enligt 2 d § HSL finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god vård skall kunna ges.
I 28 30 §§ HSL ges bestämmelser om ledningen av hälso- och sjukvård. Bestämmelserna är gemensamma för all hälso- och sjukvård och gäller således även inom kommunalt bedriven verksamhet. Krav ställs på att det skall finnas någon som svarar för verksamheten (verksamhetschef) och att ledningen skall vara organiserad så att den tillgodoser hög patientsäkerhet och god kvalitet av vården samt främjar kostnadseffektivitet. Enligt 31 § HSL ställs krav på att kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande skall utvecklas och säkras.
I kommunernas hälso- och sjukvård skall det finnas en sjuksköterska som har det medicinska ansvaret i verksamheten. Grundläggande bestämmelser om medicinskt ansvarig sjuksköterska och de uppgifter som åligger en sådan sjuksköterska ges i 24 § HSL och i 6 § förordningen (1994:1290) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården, åliggandeförordningen.
Regleringen av det medicinska ansvaret i kommunernas hälso- och sjukvård innebär att de uppgifter som åligger medicinskt ansvarig sjuksköterska enligt nu nämnda bestämmelser är undandragna från verksamhetschefens ledning. Verksamhetschefens möjligheter att uppdra enskilda ledningsuppgifter enligt 30 § HSL är i kommunernas hälso- och sjukvård således inskränkt genom bestämmelserna.
Socialstyrelsen meddelar följande allmänna råd om medicinskt ansvarig sjuksköterska till ledning för berörda nämnder och sjuksköterskor m.fl. inom den kommunala hälso- och sjukvården. Syftet är att beskriva den medicinskt ansvariga sjuksköterskans funktion och ange förutsättningar som gör det möjligt för henne att fullgöra sina uppgifter.
Organisation
Det övergripande ansvaret för att den hälso- och sjukvård som kommunen erbjuder fyller hälso- och sjukvårdslagens krav på en god vård vilar på den kommunala nämnd som fått denna uppgift.
Kommunerna kan fritt välja vilken nämndorganisation som skall sköta de uppgifter som åvilar en kommun. Den nämnd som ansvarar för någon del av socialtjänsten, i första hand den nämnd som svarar för äldre- och handikappfrågor, kan också svara för hälso- och sjukvården. Nämnden beslutar hur hälso- och sjukvården skall organiseras med hänsyn till lokala behov och förutsättningar. Nämnden ansvarar för att verksamheten ges sådana mål, ramar, organisatoriska och andra förutsättningar att kvalitet och säkerhet kan tillgodoses i vården.
Varje kommun måste organisera den verksamhet som kommunen bedriver enligt 18 och 18 a §§ HSL med beaktande av den särskilda regleringen av det medicinska ansvaret i kommunernas hälso- och sjukvård. Nämnden beslutar vilka verksamheter som skall hållas samman under en medicinskt ansvarig sjuksköterska. Nämnden svarar för att den medicinskt ansvariga sjuksköterskans ställning i organisationen är tydlig och att det i övrigt finns förutsättningar för henne att utöva det medicinska ansvaret.
Verksamhetsområde
Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan skall enligt 24 § HSL finnas inom det verksamhetsområde som kommunen bestämmer. Ett verksamhetsområde kan vara geografiskt, t.ex. hela kommunen eller en del eller flera delar av kommunen, eller någon del av socialtjänstverksamheten, t.ex. äldreomsorgen, eller en viss boendeform eller enhet. Inom verksamhetsområdet förekommer då såväl sociala som medicinska uppgifter. Om ett verksamhetsområde i huvudsak omfattar rehabilitering får enligt 24 § andra stycket HSL en sjukgymnast eller en arbetsterapeut fullgöra uppgiften.
De uppgifter som åligger medicinskt ansvarig sjuksköterska innebär att hon har ansvar för kvalitet och säkerhet i den verksamhet som bedrivs inom hennes område. Det innebär att verksamhetsområdet måste utformas så att den medicinskt ansvariga sjuksköterskan har möjlighet att säkerställa att kraven på hög patientsäkerhet och god kvalitet tillgodoses i vården. Verksamhetsområdet bör därför anpassas till verksamhetens inriktning och omfattning. Hänsyn måste också tas till den medicinskt ansvariga sjuksköterskans kompetens och erfarenhet.
Organisatorisk ställning
Kravet på att det skall finnas en medicinskt ansvarig sjuksköterska gäller oberoende av hur ledningen inom den kommunala hälso- och sjukvårdsverksamheten och socialtjänstverksamheten ordnas. Ledningen kan dock vara organiserad så att den medicinskt ansvariga sjuksköterskan innehar befattning som verksamhetschef i kommunens hälso- och sjukvård.
Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan är, i de fall de båda uppdragen inte är förenade, underställd verksamhetschefen i kommunens hälso- och sjukvård (jfr prop. 1995/96:176 s. 104). Vid fullgörandet av de uppgifter som omfattas av det medicinska ansvaret enligt 24 § HSL och 6 § åliggandeförordningen är den medicinskt ansvariga sjuksköterskan dock inte underställd någon verksamhetschef (jfr prop. 1995/96:176 s. 104). Dessa uppgifter är undandragna från verksamhetschefens ledning. Verksamhetschefen kan därför inte uppdra åt någon annan befattningshavare inom verksamheten att fullgöra uppgifterna och kan inte heller ingripa vid fullgörandet.
Nämnden svarar för att den medicinskt ansvariga sjuksköterskan ges en organisatorisk ställning och placering som gör det möjligt för henne att fullgöra sina uppgifter. I de fall den medicinskt ansvariga sjuksköterskan inte själv är verksamhetschef bör hennes ansvar, uppgifter och befogenheter klargöras i förhållande till verksamhetschefer och övrig personal. Den organisatoriska placeringen bör i dessa fall anpassas efter den medicinskt ansvariga sjuksköterskans verksamhetsområde och ledningsstrukturen inom kommunens hälso- och sjukvård. Om verksamhetsområdet avser en viss enhet, bör den medicinskt ansvariga sjuksköterskan vara placerad vid enheten i fråga. I andra fall kan en placering i kommunens centrala förvaltning vara lämplig, t.ex. om hälso- och sjukvårdsverksamheten leds av en centralt placerad verksamhetschef eller om verksamhetsområdet omfattar verksamheter som leds av olika verksamhetschefer.
Nämnden bör säkerställa att det finns ändamålsenliga former för samråd och samverkan mellan verksamhetschefen och den medicinskt ansvariga sjuksköterskan som tillgodoser att kraven på hög patientsäkerhet och god kvalitet i vården upprätthålls och att verksamhetens kvalitet utvecklas.
Entreprenader
Kommunerna kan enligt 18 § HSL överlåta till privat vårdgivare eller landstinget att på entreprenad fullgöra uppgifter som kommunen ansvarar för inom hälso- och sjukvården. En kommun kan enligt avtal t.ex. lägga ut driftansvaret för ett sjukhem. Ett entreprenadavtal innebär dock inte att entreprenören tar över kommunens vårdansvar enligt hälso- och sjukvårdslagen. Kommunen svarar alltjämt för att patienterna erbjuds en god vård och att verksamheten uppfyller hälso- och sjukvårdslagens krav. Detta gäller också kravet på att det skall finnas en medicinskt ansvarig sjuksköterska, vilket därför måste regleras i entreprenadavtalet. Uppgiften kan fullgöras av kommunens medicinskt ansvariga sjuksköterska eller av någon i entreprenörens verksamhet som har erforderlig kompetens för uppgiften.
Ansvar och uppgifter
I 24 § punkterna 13 HSL och 6 § punkterna 14 åliggandeförordningen anges de uppgifter som den medicinskt ansvariga sjuksköterskan skall svara för. Regeringens proposition om äldreomsorgen (prop. 1990/91:14) innehåller vissa uttalanden som det är viktigt att beakta vid tillämpningen av bestämmelserna i 24 § HSL.
De uppgifter som åligger medicinskt ansvarig sjuksköterska innebär att hon har ansvar för kvalitet och säkerhet i den verksamhet som en kommun bedriver enligt 18 och 18 a §§ HSL. Ansvaret avser den vård och behandling som patienterna ges samt de krav som ställs på läkemedelshantering, dokumentation, anmälan av skador m.m. i hälso- och sjukvårdsverksamhet.
Det åligger den medicinskt ansvariga sjuksköterskan att upprätthålla och utveckla verksamhetens kvalitet och säkerhet inom ramen för det kvalitetssystem som skall finnas i verksamheten enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1996:24) Kvalitetssystem i hälso- och sjukvården. Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan utövar sitt ansvar genom att planera, styra, kontrollera, dokumentera och redovisa arbetet med verksamhetens kvalitet och säkerhet.
I den medicinskt ansvariga sjuksköterskans ansvar ingår bl.a. att tillse att författningsbestämmelser och andra regler är kända och efterlevs, att det finns behövliga direktiv och instruktioner för sjukvårdsverksamheten samt att personalen inom kommunens hälso- och sjukvård har den kompetens som behövs med hänsyn till de krav som ställs på verksamheten.
Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan har inte något primärt ansvar för den individuellt inriktade vården av enskilda patienter men kan i överensstämmelse med vad som framgår av bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen och åliggandeförordningen ingripa i enskilda fall och bestämma över vård och behandling.
Verksamhetschefen svarar för att den medicinskt ansvariga sjuksköterskan får möjlighet att fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Närmare uppgifter om verksamhetschefens ansvar framgår av Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1997:8) Verksamhetschef inom hälso- och sjukvård.
Av SOSFS 1997:8 framgår att verksamhetschefen och den medicinskt ansvariga sjuksköterskan bör fastställa former för fortlöpande samverkan och samråd i frågor som gäller verksamhetens kvalitet och säkerhet. Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan är också en viktig resurs för verksamhetschefen i frågor som gäller verksamhetens mål, policy, ramar, struktur, resultat och resursanvändning. Om den medicinskt ansvariga sjuksköterskans verksamhetsområde omfattar boendeformer eller enheter som leds av olika verksamhetschefer, bör berörda verksamhetschefer och den medicinskt ansvariga sjuksköterskan i samråd klargöra hur det medicinska ansvaret kan utövas på bästa sätt.
De uppgifter som åligger medicinskt ansvarig sjuksköterska kommenteras nedan i anslutning till respektive bestämmelser i 24 § HSL och 6 § åliggandeförordningen.
Vård och behandling (6 § 1 åliggandeförordningen)
Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan har enligt denna bestämmelse ansvar för "att patienterna får en säker och ändamålsenlig vård och behandling av god kvalitet inom kommunens ansvarsområde".
Det innebär att den medicinskt ansvariga sjuksköterskan skall tillse att det medicinska omhändertagandet av patienterna tillgodoser kraven på hög patientsäkerhet och god kvalitet, att samverkan och samordning med vårdresurser inom och utanför den egna verksamheten fungerar på ett för patienterna tillfredsställande sätt, att det finns rutiner för individuell vårdplanering samt att verksamhetens vårdpolicy följs. Ytterst är den medicinskt ansvariga sjuksköterskan skyldig att gripa in i vård och omhändertagande av enskilda patienter om det är erforderligt för att patienten skall ges en god vård.
Den medicinskt ansvariga sjuksköterskans ansvar sammanhänger med kommunens skyldighet enligt 2 a § HSL att bedriva hälso- och sjukvården så att den uppfyller kraven på en god vård och det krav som enligt 31 § HSL ställs på att kvaliteten i verksamheten skall systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras. Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan har en central roll i arbetet med verksamhetens kvalitet och säkerhet.
I ovannämnda föreskrifter och allmänna råd SOSFS 1996:24 ges bestämmelser om system för att fortlöpande säkra och utveckla kvaliteten som kompletterar regleringen i hälso- och sjukvårdslagen. Krav ställs på att all hälso- och sjukvård skall omfattas av system för planering, utförande, uppföljning och utveckling av kvaliteten i verksamheten. Syftet är att säkerställa att kvalitet och säkerhet i patientens vård och omhändertagande tillgodoses.
Av SOSFS 1996:24 framgår att det åligger verksamhetschefen att ta fram och fastställa ett ändamålsenligt kvalitetssystem för verksamheten som uppfyller vissa angivna krav. Inom den kommunala hälso- och sjukvården är det nödvändigt att den medicinskt ansvariga sjuksköterskan, i de fall uppdragen inte är förenade, biträder verksamhetschefen i arbetet med att utarbeta och utvärdera verksamhetens kvalitetssystem.
Enligt SOSFS 1996:24 skall nämnden ge direktiv och säkerställa att det i varje verksamhet finns ett ändamålsenligt kvalitetssystem med organisation, resurser, rutiner och metoder som säkerställer kvaliteten i kommunens hälso- och sjukvårdsverksamhet. Det är lämpligt att nämnden samråder med den medicinskt ansvariga sjuksköterskan i frågor som gäller verksamhetens kvalitetssystem.
Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan är också en viktig resurs för nämnden i andra frågor som gäller verksamhetens kvalitet och säkerhet. Det kan bl.a. gälla
- planeringen av kommunens hälso- och sjukvårdsverksamhet,
- framtagningen av kommunens hälso- och sjukvårdspolicy,
- användningen av kommunens hälso- och sjukvårdsresurser och kompetens,
- upphandling av hälso- och sjukvårdsresurser,
- personalplaneringen och rekryteringen av hälso- och sjukvårdspersonal, samt
- planeringen av introduktion och kompetensutveckling av personalen.
Socialstyrelsen har i allmänna råd (SOSFS 1993:17) Omvårdnad inom hälso- och sjukvården tydliggjort att den medicinskt ansvariga sjuksköterskan ansvarar för att omvårdnadsfrågor löses på ett för patienterna optimalt sätt.
Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan har också ett ansvar för medicintekniska produkter i kommunernas hälso- och sjukvård. Socialstyrelsen har meddelat föreskrifter om de uppgifter som ingår i ansvaret, se SOSFS 1994:21. Detta innebär bl.a. ansvar för att rutiner utfärdas för hur medicintekniska produkter skall hanteras och/eller kontrolleras, vad som gäller vid inköp m.m.
Särskilda krav ställs på strukturen för informationsöverföring och samverkan mellan landsting och kommuner i de fall kommunen kan få ett betalningsansvar enligt lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård. Närmare uppgifter om denna struktur och den medicinskt ansvariga sjuksköterskans ansvar framgår av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1996:32) Informationsöverföring och samordnad vårdplanering.
Läkares ordination (6 § 3 åliggandeförordningen)
Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan har enligt denna bestämmelse ansvar för "att patienten får den vård och behandling som en läkare förordnat om".
Den medicinskt ansvariga sjuksköterskans ansvar sammanhänger med den uppdelning av ansvaret för hälso- och sjukvården i särskilda boendeformer m.m. som gäller enligt 3 och 18 §§ HSL och som innebär att landstinget svarar för läkarinsatserna. Det som utmärker läkarinsatserna är framför allt diagnostisering, bedömning och ordination av adekvata behandlingsåtgärder samt kontinuerlig omprövning av åtgärder beträffande de patienter som omfattas av kommunernas vårdansvar.
Det åligger den medicinskt ansvariga sjuksköterskan att se till att organisatoriska och andra förutsättningar finns för att läkarens ordinationer och anvisningar skall kunna följas i kommunens hälso- och sjukvård. Eftersom denna uppgift har direkt betydelse för den vård och behandling som ges i en verksamhet är det nödvändigt att den medicinskt ansvariga sjuksköterskan har god kännedom om verksamheten. Därför bör hon fortlöpande kunna följa denna och kontrollera hur läkares ordinationer och anvisningar följs.
Däremot har den medicinskt ansvariga sjuksköterskan som tidigare nämnts inte något primärt ansvar för den individuellt inriktade vård och behandling som ges den enskilde patienten. Hur detta ansvar fullgörs åligger enligt 6 § åliggandelagen varje sjuksköterska och all annan hälso- och sjukvårdspersonal som medverkar i patientrelaterat arbete inom kommunens hälso- och sjukvård.
Ansvaret för att patienterna får en säker och ändamålsenlig vård och behandling av god kvalitet innebär dock att den medicinskt ansvariga sjuksköterskan kan gripa in i enskilda fall om det är erforderligt.
Kontakt med läkare m.fl. (24 § 1 HSL)
Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan har enligt denna bestämmelse ansvar för "att det finns sådana rutiner att kontakt tas med läkare eller annan hälso- och sjukvårdspersonal när en patients tillstånd fordrar det".
Kommunernas vårdansvar enligt hälso- och sjukvårdslagen avser både somatisk och psykiatrisk vård. Landstinget ansvarar för att behovet av insatser av läkare och annan specialistkompetent personal som inte finns i kommunens verksamhet tillgodoses. Läkare och annan personal som medverkar i vården har enligt lag personligt ansvar för hur de fullgör sina arbetsuppgifter.
Den medicinskt ansvariga sjuksköterskans ansvar innefattar en skyldighet att se till att det upprättas rutiner och att de är kända för personalen. Däremot medför ansvaret inte någon skyldighet att medicinskt bedöma när en enskild patients tillstånd fordrar att kontakt tas med läkare.
Det är en uppgift för alla sjuksköterskor inom kommunernas hälso- och sjukvård att ta ställning till när den enskilde patienten kan behöva vårdinsatser av läkare. Det är också en uppgift för varje sjuksköterska att bevaka att de ordinationer som ges och som skall fullgöras inom kommunens verksamhet utförs på riktigt sätt.
Läkemedelshantering (6 § 4 åliggandeförordningen)
Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan har enligt denna bestämmelse ansvar för "att rutinerna för läkemedelshantering är ändamålsenliga och väl fungerande".
Av bestämmelsen följer att den medicinskt ansvariga sjuksköterskan är skyldig att följa upp de rutiner som används i verksamheten och se till att läkemedelshanteringen tillgodoser kraven på hög patientsäkerhet och god vård.
Rutinerna för läkemedelshantering måste utarbetas med beaktande av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1992:6) om läkemedelshantering inom kommunal hälso- och sjukvård enligt 18 § hälso- och sjukvårdslagen, m.m. I dessa rekommenderar Socialstyrelsen att noggranna och detaljerade rutiner i form av skriftliga arbetsordningar utarbetas för läkemedelshanteringen allt efter förutsättningarna. Dessutom framhålls att olika arbetsordningar kan gälla inom olika delar av kommunens hälso- och sjukvård. Föreskrifter ges om ordination, förvaring, uttag och iordningställande samt överlämnande av läkemedel.
Dokumentation (6 § 2 åliggandeförordningen)
Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan har enligt denna bestämmelse ansvar för "att journaler förs i den omfattning som föreskrivs i patientjournallagen".
Patientjournaler som upprättas i kommunernas hälso- och sjukvårdsverksamhet omfattas av tryckfrihetsförordningens bestämmelser om allmänna handlingar. De skall hanteras, förvaras och bevaras enligt patientjournallagen (1985:562), förordningen (1986:203) om förlängd bevarandetid för vissa journalhandlingar inom hälso- och sjukvården och de föreskrifter och allmänna råd som Socialstyrelsen givit ut, se bl.a. SOSFS 1993:20. Journaler skall vårdas enligt kommunallagen (1991:900), arkivlagen (1990:782) och Riksarkivets allmänna råd (RA-FS 1992:3) om arkivvård och gallring av patientjournaler, patientregister m.m. Patientjournaler omfattas av hälso- och sjukvårdssekretessen i 7 kap. sekretesslagen (1980:100).
Den medicinskt ansvariga sjuksköterskans ansvar innefattar en skyldighet att se till att säkra rutiner för journalföringen utarbetas och att de följs i verksamheten. Vid utarbetande av sådana rutiner bör särskilt beaktas att omvårdnadsåtgärder inom hälso- och sjukvården skall journalföras. Socialstyrelsen har meddelat föreskrifter om dokumentation av omvårdnadsåtgärder för att uppnå en god och säker vård, se SOSFS 1993:20.
Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan skall personligen föra journal endast om hon själv medverkar i det patientrelaterade arbetet.
Delegering av arbetsuppgifter (24 § 2 HSL)
Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan har enligt denna bestämmelse ansvar för "att beslut om att delegera ansvar för vårduppgifter är förenliga med säkerheten för patienterna".
Allmänna bestämmelser om vad som åligger personalen vid delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvården ges i lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården, åliggandelagen. Enligt 7 § åliggandelagen definieras delegering som överlåtelse av en viss arbetsuppgift till någon annan. En delegering får endast ske när det är förenligt med en god och säker vård och om det är tillåtet enligt arbetsrätten. Socialstyrelsen har givit ut allmänna råd om hur man bör förfara vid delegering av arbetsuppgifter, se SOSFS 1980:100. Nya allmänna råd är under utarbetande.
Den medicinskt ansvariga sjuksköterskans ansvar innefattar en skyldighet att följa upp beslut om delegering så att användningen av delegering i kommunens hälso- och sjukvård är förenlig med säkerheten för patienterna. Socialstyrelsens uppföljning av anmälningar av skador och risker inom hälso- och sjukvården har visat att incidenter vid läkemedelshantering i de flesta fallen berott på bristande kompetens i samband med delegering.
Delegeringar får inte ersätta en ändamålsenlig personalstruktur. En omfattande användning av delegeringar tyder på att det i verksamheten inte finns personal med den kompetens som behövs för att meddela god vård och bör därför leda till att personalstrukturen ses över.
Anmälan av skador (24 § 3 HSL)
Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan har enligt denna bestämmelse ansvar för "att anmälan görs till den nämnd, som har ledningen av hälso- och sjukvårdsverksamheten, om patienten i samband med vård eller behandling drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom".
Uppgiften sammanhänger med den anmälningsskyldighet som kommunernaoch andra vårdgivare har gentemot Socialstyrelsen enligt 5 § lagen (1996:786) om tillsyn över hälso- och sjukvården (Lex Maria). Anmälningsskyldigheten skall fullgöras enligt de föreskrifter och allmänna råd som Socialstyrelsen har meddelat i SOSFS 1996:23. För alla Lex Maria-anmälningar måste ställning tas till om patienten i samband med vård eller behandling drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom. För att kunna ta sådan ställning förutsätts den medicinskt ansvariga sjuksköterskan utarbeta rutiner som gör att hon får kännedom om inträffade händelser och risker. Hon skall ha sådan inblick i vården att hon kan bedöma i vad mån den inträffade händelsen ligger inom ramen för vad som kan förutses eller utgör en normal risk. Det kan vara lämpligt att nämnden delegerar till den medicinskt ansvariga sjuksköterskan att anmäla Lex Maria-fall direkt till Socialstyrelsen.
Alla icke förväntade händelser i hälso- och sjukvårdsverksamheten som medfört eller skulle kunnat medföra risk eller skada för patient (oberoende av om anmälan enligt Lex Maria skall göras eller inte) skall hanteras lokalt inom ramen för kommunens kvalitetssystem. Närmare uppgifter om avvikelsehantering framgår av SOSFS 1996:23 samt av de föreskrifter och allmänna råd om kvalitetssystem i hälso- och sjukvården som Socialstyrelsen meddelat i SOSFS 1996:24.
Kompetens
Arbetet som medicinskt ansvarig sjuksköterska kräver förutom gott omdöme förmåga till självständiga ställningstaganden i många hälso- och sjukvårdsfrågor. Detta förutsätter såväl lämplig utbildning som flerårig erfarenhet från verksamhetsområde med relevans för kommunernas hälso- och sjukvård.
En medicinskt ansvarig sjuksköterska bör ha
- genomgått vidareutbildning för specialisering till distriktssköterska eller vidareutbildning i geriatrisk vård eller psykiatrisk vård eller motsvarande utbildning som genomförts enligt tidigare studieordning (jfr SOSFS 1995:15, bilagan),
- fullgjort flerårig väl vitsordad tjänstgöring i ledande ställning,
- goda kunskaper om arbetsledning, administration, undervisning, uppföljnings- och utredningsarbete samt goda kunskaper inom socialtjänstområdet.
Den medicinskt ansvariga sjuksköterskans uppgifter i kommunernas hälso- och sjukvård ställer krav på kunskaper om författningar och andra regler för kommunal verksamhet och om den kommunala organisationen, inbegripet den verksamhet som regleras av socialtjänstlagen. Det är viktigt att den medicinskt ansvariga sjuksköterskan ges tillfälle att inhämta sådana kunskaper, se Allmänna råd 1995:5 Kompetensbeskrivningar för sjuksköterskor och barnmorskor, utgiven i den särskilda skriftserien "Allmänna råd från Socialstyrelsen".
Verksamhetschefen svarar för att den medicinskt ansvariga sjuksköterskan har erforderlig kompetens för sina uppgifter och vidtar åtgärder om uppgifterna inte fullgörs på ett tillfredsställande sätt.
Dessa allmänna råd ersätter Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1991:10) om kompetenskrav för tjänstgöring som sjuksköterska med ett särskilt medicinskt ansvar inom den kommunala hälso- och sjukvården m.m.
