Bakterier är av naturen känsliga för vissa typer av antibiotika och resistenta (motståndskraftiga) mot andra. Med förvärvad resistens menas att bakterien blivit resistent mot ett eller flera antibiotika som den tidigare har varit känslig för. Resistens kan utvecklas av bakterier bland annat genom över- och felanvändning av antibiotika.
Problem med bakteriers resistens mot antibiotika har förekommit sedan antibiotika infördes som behandling vid infektioner hos människor. Med ökad – och ofta okontrollerad – användning, även utanför humanmedicinen, har problemen tilltagit. En viktig faktor är också spridningen av bakterier som har utvecklat resistens. Med ökad rörlighet av människor, djur och livsmedel kan denna spridning av antibiotikaresistens ske allt snabbare.
Exempel på bakterier som har utvecklat resistens är:
Det förekommer resistenta stammar även av andra bakteriearter, exempelvis pneumokocker och bakterier som orsakar tuberkulos.
Spridning av antibiotikaresistens
Bakterier som är resistenta kan, liksom alla mikroorganismer, spridas i olika miljöer. Risken för smittspridning är högre i vissa miljöer, framförallt inom vården, och här är förebyggande av smittspridning en viktig del i arbetet mot antibiotikaresistens. Olika djur, livsmedel och miljön är också faktorer som spelar en roll när det gäller spridningen av resistenta bakterier. Dessutom kan resistens även spridas direkt från bakterie till bakterie, exempelvis i den rikhaltiga normala bakteriefloran i tarmen.
Konsekvenser av antibiotikaresistens
Resistens leder till att det blir svårt eller omöjligt att behandla vissa infektioner, vilket orsakar patienten onödigt lidande och när det gäller allvarliga infektioner ökar också risken för att patienten avlider. Antibiotikaresistens leder även till ökade kostnader för sjukvården.
Åtgärder mot antibiotikaresistens
Många typer av åtgärder inom olika områden behövs för att motverka ökande antibiotikaresistens, exempelvis:
- minskat behov av antibiotika genom olika åtgärder för att förebygga infektioner
- rationell antibiotikaanvändning, vilket innebär att de bara ges när det verkligen behövs, med lämplig typ av antibiotika och i korrekt dosering under lämplig tidsrymd
- generellt förebyggande av smittspridningen i samhället och därigenom minskad spridning av resistenta bakterier.
Arbetet mot antibiotikaresistens bedrivs både inom Sverige och genom ett internationellt samarbete.