Beslut om vilka vacciner som ska ingå i det allmänna barnvaccinationsprogrammet fattas av regeringen baserat på underlag som tas fram av Socialstyrelsen i samarbete med bl.a. Smittskyddsinstitutet och Läkemedelsverket.
Rekommendationer om vacciner prövas kontinuerligt i samråd med experter när nya vetenskapliga fakta presenteras. En viktig fråga är vilka kriterier som ska vara uppfyllda för att ett vaccin ska införlivas i det allmänna programmet. Svaret är att det inte räcker med att det finns ”ett bra vaccin”. Inför varje förändring av programmet måste man göra en mängd överväganden.
Sjukdomsbörda
Sjukdomsbördan i form av antal fall och/eller graden av allvarlighet bör vara betydande för att ett allmänt preventionsprogram ska påbörjas. Ett gott skydd mot infektionen bör uppnås av vaccinationen, eller åtminstone mot infektionenens allvarliga följder. Det är också betydelsefullt hur länge skyddet består och om man behöver ge upprepade doser av vaccinet. Om en vaccination bara skjuter upp insjuknandeåldern kan den i vissa fall till och med öka risken för svårare sjukdom i högre ålder.
Risk för individen
Hela årskullar av friska barn uppmanas att genomgå en aktiv medicinsk intervention, vilket medför ett stort ansvar. Vinsten måste vara mycket väl dokumenterad och risken minimal ur ett individ- och befolkningsperspektiv. I Sverige berörs över 100 000 ”nya” barn per år.
Risk för andra
Vissa vacciner kan motiveras genom att de minskar risken för andra, även om huvudsyftet med vaccination är att minska sjukdomsrisken för den enskilde. Sjukdomen röda hund är relativt banal, utom när den drabbar fostret hos en gravid kvinna. Ändå uppmanas även pojkar att vaccinera sig – för att inte utsätta gravida kvinnor för smitta. Levande vacciner som de mot mässling, påssjuka och röda hund kan inte ges till personer med allvarligt nedsatt immunförsvar – just därför bör alla andra vaccinera sig, och därigenom indirekt minska risken för de immunsvaga. Utöver det individuella skyddet finns alltså här ett inslag av solidaritet som blir globalt när målet är att utrota sjukdomen.
Acceptans
Förståelse och hög acceptans hos såväl barn och föräldrar som sjukvårdspersonal krävs för att ett rekommenderat vaccinationsprogram ska få god anslutning. Det innebär till exempel att sjukdomen ska upplevas som ett problem och vaccinationen som riskfri. Vissa vaccinationsprogram kräver en hög täckningsgard för att vara framgångsrika, dvs. för att tydligt minska sjukligheten. Vaccinationer som uppfattas som kontroversiella och får låg anslutning kan till och med medföra en ökad risk i ett folkhälsoperspektiv, genom att de kan minska förtroendet för redan etablerade program.
Biverkningar
Eventuella biverkningar måste vara sällsynta eller milda för att tolereras i ett allmänt vaccinationsprogram, även om biverkningsrisken alltid vägs mot hotet från den aktuella sjukdomen. Även måttliga sidoeffekter kan äventyra deltagande i ett generellt program.
Existerande schema
Ett nytt vaccin måste passa in i det existerande schemat. Det finns såväl immunlogiska som logistiska problem att beakta. Särskilt hos nya vacciner med flera komponenter måste för varje ny förändring även svaret mot de äldre ingående vaccinerna undersökas – på kort och lång sikt. Eftersom olika vaccinkombinationer kan påverka varandra krävs då som regel nya effektstudier, med värdering just av de nya kombinationerna. Viss hänsyn måste också tas till fungerande rutiner inom barn- och skolhälsovården. Ett nytt vaccin kan påverka arbetet på flera plan.
Ekologi
Ett omfattande vaccinationsprogram får också ekologiska effekter. Det kan finnas en risk att sjukdom orsakad av en viss typ av mikroorganism minskar, men att andra varianter av smittämnet, som vaccinet inte skyddar mot, tar dess plats. Problemet har hittills varit relativt litet, men har ändå observerats.
Ekonomi
Ett allmänt vaccinationsprogram medför betydande kostnader. Utgifterna för själva vaccinet är då bara en del av kostnaderna. Även kostnader för kringutrustning, administration, dokumentation och personal kan vara avsevärda, särskilt för de vaccinationer som kräver upprepade besök. Ett framgångsrikt vaccinationsprogram ger å andra sidan även stora samhällsbesparingar – i form av minskad sjuklighet, ett mindre vårdutnyttjande och en minskad frånvaro i barnomsorg, skola eller på arbetsplatser.
Hur många vacciner tål vi?
Det är en fråga man slutligen kan ställa sig. Frågan har flera dimensioner. Immunologiskt finns sannolikt en gräns för barns möjlighet att hantera vissa vacciner, exempelvis så kallade konjugatvacciner (sammansatta). Även genomförandet av ett expanderande program kan komma att begränsas om det kräver alltför många vaccinationsbesök med alltför många injektioner. Som en närbesläktad aspekt måste frågan också gälla hur omfattande ett vaccinationsprogram kan bli med bibehållet förtroende och hög anslutning hos befolkningen, i detta fall föräldrar till barn som erbjuds ett frivilligt deltagande.
Alla faktorer samverkar
Ovanstående exempel på faktorer som påverkar vaccinationsprogrammet är inte absoluta, de kan istället sägas interagera. Ingen faktor saknar betydelse, men inför beslut av ändring av programmet kan de ges olika tyngd. Faktorerna kan dessutom ändras över tid och deras betydelse blir med nödvändighet olika i olika länder. Det säger sig självt att ett gott skydd mot en allvarlig sjukdom talar för introduktion av ett vaccin, liksom allvarliga biverkningar eller ett mycket högt pris får motsatt effekt.