Med objektburen smitta menas sjukdomar som kan spridas mellan objekt och människa. Alla typer av objekt ingår i begreppet, t.ex. livsmedel, vattenanläggningar utom- eller inomhus och ventilationsanläggningar. Även alla djur räknas som objekt.
Legionellainfektion är ett exempel på en objektsburen smitta – sjukdomen kan exempelvis smitta via vatten- och ventilationsanläggningar. Ett annat exempel på objektburen smitta är sjukdomar som sprids via leksaker på en förskola.
Reglerna om objektsburen smitta finns i miljöbalken (kap 9, §§ 14-15) och därmed är det kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder som har tillsyns- och smittspårningsansvaret vad gäller allvarlig smittsam sjukdom. De sjukdomar som finns omnämnda i lagstiftningen på smittskydds-, epizooti- och zoonosområdet kan räknas som allvarliga smittsamma sjukdomar.
För att nämnden ska kunna ingripa mot objekt, inklusive djur, som sprider smitta ska förekomsten av smittämnen utgöra en sådan störning som omfattas av begreppet olägenhet för människors hälsa (kap 9 § 3) och en rimlighetsavvägning (kap 2 § 7) ska ha gjorts.