Med objektburen smitta menas sjukdomar som kan spridas mellan objekt och människa. Alla typer av objekt ingår i begreppet, till exempel livsmedel, vattenanläggningar utomhus eller inne, ventilationsanläggningar, vilda djur, livsmedlesproducerande djur och sällskapsdjur.
Legionellainfektion är ett exempel på en objektsburen smitta – sjukdomen kan exempelvis smitta via vatten- och ventilationsanläggningar. Ett annat exempel på objektburen smitta är sjukdomar som sprids via leksaker på en förskola.
Längst ner på sidan finns alla publikationer samlade om objektburen smitta.
Lagstiftning
Reglerna om objektsburen smitta finns i miljöbalken (kap 9, §§ 14-15) och därmed är det kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder som har tillsyns- och smittspårningsansvaret vad gäller allvarlig smittsam sjukdom. De sjukdomar som finns omnämnda i lagstiftningen på smittskydds-, epizooti- och zoonosområdet kan räknas som allvarliga smittsamma sjukdomar.
Hygien, smittskydd och miljöbalken - Objektburen smitta
Utbrottshantering
För att nämnden ska kunna ingripa mot objekt, inklusive djur, som sprider smitta ska förekomsten av smittämnen utgöra en sådan störning som omfattas av begreppet olägenhet för människors hälsa (kap 9 § 3) och en rimlighetsavvägning (kap 2 § 7) ska ha gjorts.
Smitta på fartyg i internationell trafik
Socialstyrelsen har gett ut en kort vägledning för hantering av utbrott på fartyg i internationell trafik. Vägledningen är tänkt att fungera både under ett utbrott, men främst som en del i beredskapsplaneringen för kommunernas miljönämnder. Fartygen stannar oftast kort tid i hamn, och det måste därför finnas upparbetade rutiner både vad gäller vilka skyldigheter och legala rättigheter miljönämnden har att bedriva utbrottshantering.
Hantering av utbrott av smittsamma sjukdomar på fartyg i internationell trafik