/
/
/

Prostatacancer, screening med PSA-prov med eller utan annat kompletterande test

  • Screeningprogram: Prostatacancer, screening med PSA-prov med eller utan annat kompletterande test
  • Del av befolkningen: Män 50-70 år

Rekommendation

Hälso- och sjukvården bör inte erbjuda screening för prostatacancer med enbart PSA-prov.

 

Det vetenskapliga underlaget för bedömning av screening för prostatacancer med PSA-prov kompletterat med annat test före vävnadsprovtagning behöver kompletteras innan Socialstyrelsen kan ta ställning i frågan.

Ladda ner eller beställ rapporten Screening för prostatacancer – Rekommendation och bedömningsunderlag.


Motivering till rekommendation

Screening med enbart PSA-prov

Hälso- och sjukvården bör inte erbjuda screening för prostatacancer med enbart PSA-prov, enligt Socialstyrelsens rekommendation. Avgörande för rekommendationen är att nyttan med screening för prostatacancer med enbart PSA-prov inte tydligt överväger de negativa effekterna på befolkningsnivå. Socialstyrelsen gör alltså samma bedömning av screening med PSA-prov som 2014.

Ett nationellt screeningprogram med enbart PSA-prov skulle innebära att många av de män i åldern 50–70 år som erbjöds att delta i screeningen, riskerade att få en prostatacancerdiagnos trots att deras cancer aldrig hade utvecklats till någon allvarlig sjukdom. Jämfört med om det inte förekommit någon screening skulle screeningen efter 10–15 år medföra följande:

  • 35–50 fler män per 1 000 män skulle diagnostiseras med prostatacancer (motsvarar det som brukar kallas överdiagnostik, eftersom dessa män inte hade fått någon diagnos utan PSA-prov)
  • De flesta (omkring 30) av dessa 35–50 män skulle dessutom få behandling för sin prostatacancer – i onödan, eftersom de inte skulle utveckla någon allvarlig cancer
  • 1–4 färre män per 1 000 män skulle dö i prostatacancer.

De flesta som får behandling för tidigt upptäckt prostatacancer får försämrad sexuell funktion. Urinläckage, tätare urinträngningar eller ändtarmsbesvär är andra biverkningar. Dessa biverkningar kan vara funktionsnedsättande och så pass omfattande att de innebär en mycket stor påverkan på sexuellt samliv och möjligheterna till ett aktivt socialt liv.

 

Screening med PSA-prov och tilläggstester

De senaste åren har det kommit flera tester som kan komplettera PSA-provet. Dessa tilläggstester syftar till att minska andelen män som behöver genomgå vävnadsprov efter PSA-testning, och därigenom minska överdiagnostiken.

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) har efter överenskommelse med Socialstyrelsen tagit fram ett vetenskapligt underlag för att utvärdera nyttan av olika tilläggstester till PSA-prov. Arbetet med att ta fram ett sådant vetenskapligt underlag utgår från en preciserad frågeställning, som är avgörande för vilka studier som underlaget baseras på. Flera intressenter har lyft fram att Socialstyrelsen behöver ett vetenskapligt underlag med en mer omfattande frågeställning för att kunna göra en bedömning av effekten av tilläggstester.

Socialstyrelsens bedömning är att det vetenskapliga underlaget behöver kompletteras på det sätt som framförts, för att myndigheten ska kunna ge en rekommendation om screening för prostatacancer med PSA-prov kompletterat med annat test före vävnadsprovtagning. Socialstyrelsen anser också att resultat från pågående studier som väntas under de närmaste åren skulle kunna få betydelse vid en ny bedömning. Socialstyrelsen ser nu över formerna för hur och när ett nytt underlag, som kan ligga till grund för en ny bedömning, kan tas fram.

Bedömningen av screeningprogrammet utgår från Socialstyrelsens screeningmodell som finns publicerad i rapporten Nationella screeningprogram – modell för bedömning, införande och uppföljning

Beskrivning av screeningprogrammet

Det screeningprogram som Socialstyrelsen har bedömt utgår från en modell där män i åldern 50–70 år aktivt erbjuds att delta i screening med PSA-prov, följt av systematisk vävnadsprovtagning för män som har ett PSA-värde över en viss nivå. Tidsintervallen mellan testtillfällena i screeningprogrammet baseras på senast uppmätt PSA-värde, i överensstämmelse med det nationella vårdprogrammet för prostatacancer. Det innebär att män erbjuds PSA-prov vart sjätte år vid ett PSA-värde under 1 mikrogram per liter (1 µg/l), och vartannat år vid värdet 1–2,9 µg/l. Män med PSA-värde 3 µg/l eller högre hänvisas till utredning med palpation, transrektalt ultraljud och vävnadsprovtagning.

Rekommendation om PSA-prov i de nationella riktlinjerna för prostatacancer

Det är viktigt att betona att rekommendationen om screening gäller ett program för hela den manliga befolkningen mellan 50 och 70 år, och innebär inte att alla män ska avrådas från PSA-prov; enskilda män kan värdera den möjliga nyttan högre än riskerna för skada.

År 2014 publicerade Socialstyrelsen nationella riktlinjer för prostatacancer. De innehåller rekommendationer om PSA-prov. Rekommendationerna talar om under vilka förutsättningar PSA-prov bör erbjudas, och när det inte bör erbjudas.

Pågående projekt inom forskning och utveckling kan öka kunskapen

Efter att Socialstyrelsens rekommendation om screening för prostatacancer gick ut på remiss har flera regioner och landsting diskuterat att starta projekt med organiserad PSA-testning inom ramen för forskning och utveckling. Organiserad PSA-testning innebär att män får tydlig information om PSA-provets för- och nackdelar och därefter tar individuella beslut om att testa sig eller inte. Organiserad PSA-testning ska därmed inte förväxlas med ett nationellt screeningprogram där testning rekommenderas, genom att männen får en direkt inbjudan till provtagning. Att genomföra organiserad PSA-testning inom ramen för forskning och utveckling är helt i linje med Socialstyrelsens rekommendationer i de nationella riktlinjerna för prostatacancer.

Regionala cancercentrum i samverkan (RCC) har fått i uppdrag av regeringen att ta fram ett underlag för hur strukturerad PSA-testning kan organiseras för att möjliggöra utvecklandet av en bättre organisation och information om PSA-testning i landstingen och regionerna. De har också i uppdrag att identifiera kunskapsluckor om kompletterande diagnostiska tester för prostatacancer. Inom ramen för detta har regeringen även anslagit 8,4 miljoner kronor, som kommer att fördelas mellan de landsting och regioner som avser att organisera PSA-testningen.

RCC:s uppdrag kommer inte bara att kunna öka kunskapen om PSA-testningen, utan även lägga grunden för en förbättrad organisation för prostatacancerdiagnostik. En organisation som kan kopplas till ett eventuellt screeningprogram i framtiden.

Socialstyrelsen ser mycket positivt på dessa initiativ, som kan leda till ökad kunskap och mer jämlik och effektiv diagnostik av prostatacancer. Det pågår även flera forskningsprojekt om kompletterande tester, bland annat i Sverige. Socialstyrelsen kommer noga att följa utvecklingen inom området.