/
/
/

Prostatacancer, screening med PSA-prov

  • Screeningprogram: Prostatacancer, screening med PSA-prov
  • Del av befolkningen: Män 50-70 år

Rekommendation

Hälso- och sjukvården bör inte erbjuda screening för prostatacancer med test av prostataspecifikt antigen (PSA).

Sedan denna bedömning gjordes år 2014 har nya forskningsresultat publicerats. Därför har screening för prostatacancer blivit aktuellt för ny bedömning. Läs mer om den nya bedömningen Prostatacancer, screening med PSA-prov kompletterat med annat diagnostiskt test.

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att de negativa effekterna, i form av diagnostik och behandling av prostatacancer som egentligen inte skulle behöva behandlas, är så omfattande vid screening med PSA-test. Screeningprogrammet skulle kunna minska dödligheten i prostatacancer med 1 till 4 dödsfall per 1 000 män efter 10–15 år. Samtidigt skulle cirka 40–50 fler fall av prostatacancer diagnostiseras per 1 000 män, jämfört med om det inte hade förekommit någon screening.

De flesta som behandlas för prostatacancer får försämrad sexuell funktion, dessutom är urinläckage och ändtarmsbesvär tämligen vanliga bieffekter. Socialstyrelsen bedömer att de negativa effekterna i form av överdiagnostik och överbehandling väger tyngre på befolkningsnivå, än de positiva i form av minskad dödlighet och sjuklighet i prostatacancer. Därför har inte Socialstyrelsen gjort någon hälsoekonomisk bedömning av programmet.

Konsekvenser

Socialstyrelsens rekommendation att hälso- och sjukvården inte bör erbjuda screening för prostatacancer riskerar att öka den pågående, osystematiska PSA-testningen. I dag ägnas en betydande del av resurserna inom den urologiska öppna vården och en mindre del av resurserna inom till exempel primärvård, patologi och onkologi åt osystematisk PSA-testning och uppföljning av denna. Omkring hälften av de svenska männen mellan 50 och 70 år är redan PSA-testade.

En möjlig väg för att använda resurserna bättre är att aktivt informera män om för- och nackdelar med PSA-test, och erbjuda organiserad testning (med standardiserade svarsrutiner och testintervall) för de män som upplever att de tänkbara positiva effekterna för deras egen del väger tyngre än de negativa. Det är också möjligt att denna form av organiserad testning skulle kräva mindre resurser, än dagens osystematiska testning. I Socialstyrelsens nationella riktlinjer för prostatacancervård rekommenderas att en sådan verksamhet utvärderas systematiskt för att ge mer kunskap i frågan.

Rekommendationen att inte införa screening för prostatacancer med PSA är enhetlig med hur andra länder i Europa och Nordamerika har värderat frågan.

Beskrivning av screeningprogrammet

Screeningprogrammet som har bedömts bygger på att män mellan 50 och 70 års ålder skulle erbjudas att testas för prostatacancer genom blodprov för analys av PSA. Med dagens kunskap är det passande att intervallen mellan provtagningarna skulle vara upp till 6 eller 8 år för män med mycket låga PSA-värden (40–70 procent av männen) och 2 år för övriga.

Män med PSA-värden över 3 mikrogram per liter kallas till en kompletterande undersökning med prostatapalpation, transrektalt ultraljud och vanligtvis även systematiska vävnadsprov från prostatakörteln.

Diagnostiserad, icke-metastaserad cancer behandlas antingen i kurativt syfte (kirurgi eller stålbehandling) eller följs utan behandling (så kallad aktiv monitorering), oftast med intentionen att erbjuda kurativ behandling vid tecken till sjukdomsprogress.

Bilagor

Screening för prostatacancer – rekommendation och bedömningsunderlag

Arbetsdokument