Socialstyrelsen tar fram alla Nationella riktlinjer efter samma grundmodell.
Välja riktlinjeområde
När vi väljer riktlinjeområde inom hälso- och sjukvården är ett kriterium att området ska omfatta en stor grupp med en svår kronisk sjukdom som tar omfattande samhällsresurser i anspråk. Socialtjänstens riktlinjer väljer vi utifrån liknande kriterier: stor patient- eller klientgrupp med en svår sjukdom eller svåra problem (till exempel missbruk av alkohol). Det ska även finnas ett stort behov av vägledning hos beslutsfattare och profession.
För tandvården, som är ett direkt regeringsuppdrag, ska vi utarbeta riktlinjer för hela vuxentandvården. Men även här väljer vi de delar av vuxentandvården där det finns störst behov av vägledning.
När Socialstyrelsen har beslutat om ett nytt riktlinjearbete knyter vi meriterade experter inom berörda områden till arbetet.
Avgränsa och granska
Vår första uppgift är att avgränsa riktlinjearbetet. Det gör vi genom att definiera tillstånd eller problem där det finns behov av vägledning och koppla dessa till åtgärder. Det kallar vi för tillstånds- och åtgärdspar.
Därefter anlitar vi en faktagrupp med vetenskapligt välmeriterade experter en metodisk litteratursökning utifrån tillstånds- och åtgärdsparen. Faktagruppen ska i första hand använda systematiska översikter från SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering). I andra hand söker faktagruppen efter andra systematiska översikter eller separata studier på området.
Parallellt tar hälsoekonomiska experter fram underlag om tillstånds- och åtgärdsparens kostnadseffektivitet. När det saknas relevanta studier gör experterna ofta egna modellberäkningar, skattningar eller ibland enbart kostnadsberäkningar.
Rangordna tillstånds- och åtgärdsparen
En prioriteringsgrupp rangordnar samtliga tillstånds- och åtgärdspar i en skala från ett till tio, där ett är bäst och tio sämst. Rangordningen ska vara ett stöd för beslutsfattarna i hälso- och sjukvården och socialtjänsten när de ska fördela resurserna. Tanken är att högt rangordnade åtgärder ska få stor del av resurserna och lågt rangordnade åtgärder ska få liten del av resurserna.
Prioriteringsgruppen består av experter med tydlig förankring i hälso- och sjukvården, socialtjänsten och tandvården, till exempel professorer, överläkare, distriktsläkare och sköterskor med praktisk erfarenhet från det aktuella området.
Prioriteringsgruppen baserar sin rangordning på hur allvarligt tillståndet är, vilken effekt åtgärden har och åtgärdens kostnadseffektivitet. Hur starkt vetenskapligt stöd som finns för åtgärdens effekt och kostnadseffektivitet har också betydelse i rangordningen. Även etiska överväganden påverkar prioriteringsgruppens rangordning.
Man kan grovt säga att högt rangordnade tillstånds- och åtgärdspar ofta ger stor nytta för patienten och hög kostnadseffektivitet för samhället. Lågt rangordnade tillstånds- och åtgärdspar å andra sidan ger begränsad eller osäker nytta för patienten eller mycket hög kostnad i relation till åtgärdens effekt. Låg rangordning får också tillstånds- och åtgärdspar där det vetenskapliga underlaget är ofullständigt eller bristfälligt och det samtidigt finns andra alternativ med gott vetenskapligt stöd.
Nationella riktlinjer innehåller även rekommendationer om åtgärder som sjukvården och socialtjänsten inte bör utföra alls, Icke-göra, därför att åtgärden inte har någon effekt eller kan medföra risker för patienten.
Rekommendationen FoU (forskning och utveckling) ger vi för åtgärder som sjukvården och socialtjänsten inte bör utföra rutinmässigt för att de är otillräckligt utvärderade och där pågående eller kommande forskning kan tillföra ny kunskap
Preliminär version av riktlinjerna
När prioriteringsarbetet är slutfört sammanställer vi en preliminär version av riktlinjerna samt ibland även kortversioner för olika målgrupper, till exempel patienter.
Utifrån den preliminära versionen kan beslutsfattarna i kommuner och landsting göra en analys av hur riktlinjerna kan komma att påverka deras verksamhet. Analyserna är viktiga för Socialstyrelsen i det fortsatta arbetet fram till en slutlig version.
Slutlig version av riktlinjerna
Efter att vi tagit in resultatet av beslutsfattarnas konsekvensanalyser utifrån den preliminära versionen publicerar vi en slutlig version av riktlinjerna. I den ingår Socialstyrelsens rekommendationer om prioriteringar (1–10), icke-göra och FoU.
Där finns också analyser av kostnadseffektivitet eller kostnader utifrån de rekommendationer som Socialstyrelsen gett. Analyserna ger information om vad det kommer att innebära för hälso- och sjukvården eller socialtjänsten att följa rekommendationerna.
Den slutliga versionen innehåller också indikatorer för god vård. Läs mer om indikatorer under Mäta och följa upp.
Mäta och följa upp
Samordnat med riktlinjearbetet arbetar en särskild expertgrupp med så kallade indikatorer för god vård, som kan användas för att följa utvecklingen och förbättringen av hälso- och sjukvården, socialtjänsten och tandvården.
I samband med varje enskilt riktlinjearbete tar Socialstyrelsen fram ett antal indikatorer som är centrala för beslutsfattarna och som är möjliga att mäta.
Ett exempel på en indikator för hjärtsjukvården kan till exempel vara att i de olika landstingen följa om patienter slutar röka efter hjärtinfarkt. Indikatorerna speglar verksamheternas kvalitet och resultaten av mätningarna kan användas som underlag för utveckling av hälso- och sjukvården.
Socialstyrelsen använder indikatorer för god vård som underlag för uppföljningar av hur riktlinjerna följs och påverkar praxis. De används även i de öppna jämförelser som Socialstyrelsen och SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) gör för att redovisa och jämföra till exempel hälso- och sjukvården på landstingsnivå.