Utmattningssyndrom

rekommendation

Detta är en del av Försäkringsmedicinskt beslutsstöd.

Diagnos: Utmattningssyndrom

ICD-kod: F43.8

Innehåll


Rekommendationer om bedömning av arbetsförmåga

För individer med ett uttalat och väldiagnostiserat utmattningssyndrom kan arbetsförmågan vara nedsatt under avsevärd tid. Återhämtning, med hjälp av aktiv specialiserad rehabilitering, och successiv återgång i arbete, tar inte sällan mer än 6 månader och i vissa fall upp till ett år eller längre.

Symtom, prognos och behandling

Allvarligare stadier av psykisk utmattning, utmattningssyndrom, inträder inte sällan akut med en avancerad symtombild efter en längre tids belastning (kriterier publicerade av Socialstyrelsen 2003). Till bilden hör omfattande och handikappande kognitiva störningar, ofta i kombination med uttalade affektiva problem (gränsande till depression eller ångestsjukdom), samt olika somatiska symtom. Behandlingen baseras på psykologiskt stöd för att skapa balans mellan aktivitet och vila. Symtomatisk behandling inriktas på att understödja sömn och minska oro. Rehabiliteringen innefattar livsstilsförändring, stresshantering och successiv återgång i normaliserad livsföring.

Förväntad konsekvens för funktionstillstånd

Ett uttalat utmattningssyndrom kan medföra omfattande och handikappande funktionsnedsättningar av framförallt kognitiv karaktär.

Bedömd tid för återvunnen funktion och normal läkning

Vid svårare stadier av utmattning är funktionen, trots adekvat vård, ofta nedsatt i upp till 6 månader, och i vissa fall i upp till ett år eller mer.

Behov av tidiga insatser. Särskilda överväganden och åtgärder

Syndromet beror ofta på en kombination av stressfaktorer både privat och på arbetsplatsen. Viktigt är att uppmärksamma potentiella stressfaktorer även utanför arbetet.

Tidig differentialdiagnostisk bedömning, avseende somatisk och psykisk sjukdom är angelägen.

Om arbetssituationen är en dominerande stressfaktor bör företagshälsovård och arbetsgivare tidigt kopplas in för översyn av arbetsuppgifter. Föreligger stadigvarande konflikter på arbetsplatsen är en återgång mindre realistisk och en dialog kring förutsättningar att byta arbetsplats bör komma igång. Fobiska undvikandereaktioner gentemot arbetsplatsen är inte ovanliga och kan behöva hanteras, t ex med psykoterapeutiska metoder.

 



Diagnos ICD-kod
ADHD F90.0-F98.8

Utifrån enbart diagnosen ADHD bör heltidssjukskrivning undvikas.

Hos vissa innebär funktionsnedsättningen att belastningen under perioder i livet kan bli så stor att en tids deltidssjukskrivning kan behövas, tills man har utrett vad som orsakar belastningen och vilken eventuell behandling och vilka stödåtgärder som behövs.

Vid grav ADHD-problematik kan funktionsnedsättningen innebära permanent nedsatt arbetsförmåga.

Samsjuklighet med andra psykiatriska tillstånd kan påverka arbetsförmågan. Här rekommenderas att arbetsförmågan inte bedöms enbart utifrån ADHD, utan även utifrån rekommendation för aktuellt tillstånd.


Läs mer
Akut stressreaktion F43.0

Arbete har normalt positiv effekt och sjukskrivning bör så långt möjligt undvikas. Arbetsförmågan kan vara helt eller delvis nedsatt i 2-4 veckor.


Läs mer
Anpassningsstörning F43.2

I normalfallet och i frånvaro av annan psykisk störning eller kroppslig sjukdom är arbetsförmågan inte eller endast obetydligt nedsatt och sjukskrivning är som regel inte aktuell. Om depression eller ångestsyndrom utvecklas gäller rekommendationerna för dessa tillstånd.


Läs mer
Anpassningsstörningar och reaktioner på svår stress F43

Rekommendationer gällande bedömning av arbetsförmåga

Beroende på typ av specifikt tillstånd och allvarlighetsgrad. Se rekommendation för F43.0 – F43.9.


Läs mer
Bipolär sjukdom F30, F31
  • Under och efter akuta skov är arbetsförmågan ofta helt nedsatt i upp till 6 månader. Gradvis upptrappning av arbetstid är lämpligt.
  • Arbetsförmågan mellan skoven är ofta korrelerad till kognitiv funktionsnedsättning och depressiva restsymtom. Det är inte ovanligt med partiell sjukskrivning under 1-2 år som övergår i full arbetsförmåga.
  • Vissa individer återfår aldrig arbetsförmågan. Risken för kroniskt sänkt arbetsförmåga ökar vid tidig debut och vid flera återkommande skov.

Läs mer
Depressiv episod F32
  • Lindrig förstagångsdepression kräver ofta inte sjukskrivning. Arbetsförmågan kan vara nedsatt i 1-3 månader efter insatt behandling. Sjukskrivning på deltid bör övervägas.
  • Vid svår förstagångsdepression kan arbetsförmågan vara nedsatt i upp till 6 månader efter insatt behandling. Depressiva symtom kan kvarstå ytterligare 6 månader eller längre. Stora individuella skillnader förekommer.


Läs mer
Generaliserat ångestsyndrom F41.1
  • Sjukskrivning bör som regel undvikas.
  • Arbetsförmågan kan vara tillfälligt nedsatt. Sjukskrivningstiden bör i så fall vara kort, 2-4 veckor, och deltidssjukskrivning bör övervägas.
  • Vid sjukskrivningstider längre än 3 månader bör samarbete med psykiatrin etableras.

Läs mer
Paniksyndrom F41.0
  • Sjukskrivning bör som regel undvikas.
  • Arbetsförmågan kan vara tillfälligt nedsatt.
  • Sjukskrivningstiden bör vara kort, 2-4 veckor. Deltidssjukskrivning bör alltid övervägas.
  • Vid sjukskrivningstider längre än 3 månader bör samarbete med psykiatrin etableras.

Läs mer
Posttraumatiskt stressyndrom F43.1

Arbete har vanligen positiv effekt på symtombilden och sjukskrivning bör så långt som möjligt undvikas. Arbetsförmågan kan periodvis vara nedsatt.


Läs mer
Psykotiska syndrom F20-F29
  • Det finns stora individuella skillnader i förmågan att återgå till en daglig sysselsättning främst beroende på grad av kognitiv funktionsnedsättning efter akut fas. Bedömningen av sjukskrivningens längd bör ske i team och ska vara förankrad i en rehabiliteringsplan som del av en övergripande vårdplan. Bedömningen bör utgå ifrån symtomskattning, neurokognitiva test, arbetsterapeutisk funktionsbedömning samt patientens upplevelse av stress och svårigheter.
  • Vid förstagångsinsjuknande, speciellt i schizofreni, är det ofta nödvändigt med en längre tids sjukskrivning, ofta ett år eller längre, beroende på risken för återfall, depression eller suicidförsök. Vid återinsjuknande kan sjukskrivningens längd behöva ökas ytterligare. En stabil situation med sysselsättning och boende innebär normalt kortare väg tillbaka.
  • Under den stabila remissionsfasen är det ofta aktuellt med arbetslivsinriktad rehabilitering med ersättning från sjukförsäkringssystemet.

Läs mer
Recidiverande depression F33
  • Vid behandling av ett skov kan arbetsförmågan vara nedsatt i upp till 6 månader efter insatt behandling. Kognitiv dysfunktion kan kvarstå ytterligare 6 månader eller längre. Stora individuella skillnader förekommer.
  • Vid upprepade recidiv kan inte alltid full arbetsförmåga återställas. Arbete på deltid kan vara ett alternativ för att undvika återinsjuknande - återgång till heltidsarbete kan utgöra en för stor belastning.

Läs mer
Skadligt bruk av alkohol - F10.1, Alkoholberoende F10.2
  • Rekommendationer gällande bedömning av arbetsförmåga
    Skadligt bruk medför i sig inte nedsatt arbetsförmåga. Arbetsförmågan bedöms utifrån uppkomna skador.
  • Vid alkoholberoende med abstinenssymtom efter
    en alkoholperiod kan arbetsförmågan vara nedsatt
    i upp till 4 veckor
    , beroende på periodens längd och konsumtionsnivå.
  • Vid utdragen abstinens och/eller kroniska alkoholskador ska arbetsförmågan bedömas utifrån hur dessa tillstånd påverkar funktionen.
  • Läkarutlåtande för förebyggande behandling utfärdas om behandlingen i sig hindrar närvaro på arbetsplatsen, exempelvis behandlingshem eller intensiv öppenvårdsbehandling.

Läs mer
Social fobi F40.1
  • Sjukskrivning bör som regel undvikas.
  • Arbetsförmågan kan vara tillfälligt nedsatt.
  • Sjukskrivningstiden bör vara kort, 2-4 veckor, och kombineras med aktiverande behandling och tät uppföljning. Deltidssjukskrivning bör alltid övervägas.
  • Vid sjukskrivningstider längre än 3 månader bör samarbete med psykiatrin etableras.

Läs mer
Stressreaktion/krisreaktion F43.9
  • Individer med lättare stress- eller krisreaktioner har vanligen inte nedsatt arbetsförmåga.
  • För individer med risk för allvarliga tillstånd, med påtagliga sömnstörningar och viss kognitiv svikt, kan sjukskrivning, 2-6 veckor, gärna på deltid, övervägas. Sjukskrivning ska ske med tät uppföljning och adekvat behandling.

Läs mer
Tvångssyndrom F42
  • Sjukskrivning kan i många fall undvikas.
  • Arbetsförmågan kan vara tillfälligt nedsatt. Sjukskrivningstiden bör vara kort, 2-6 veckor. Deltidssjukskrivning bör alltid övervägas.
  • Vid sjukskrivningstider längre än 3 månader, vilket förekommer vid kroniska tillstånd, bör samarbete med psykiatrin etableras.

Läs mer

Prenumerera och tipsa

Kontakta oss