-
Diagnos:
Psykotiska syndrom
-
ICD-kod:
F20-F29
-
Ändringsdatum:
Publicerad 16 juni 2009
Innehåll
- Det finns stora individuella skillnader i förmågan att återgå till en daglig sysselsättning främst beroende på grad av kognitiv funktionsnedsättning efter akut fas. Bedömningen av sjukskrivningens längd bör ske i team och ska vara förankrad i en rehabiliteringsplan som del av en övergripande vårdplan. Bedömningen bör utgå ifrån symtomskattning, neurokognitiva test, arbetsterapeutisk funktionsbedömning samt patientens upplevelse av stress och svårigheter.
- Vid förstagångsinsjuknande, speciellt i schizofreni, är det ofta nödvändigt med en längre tids sjukskrivning, ofta ett år eller längre, beroende på risken för återfall, depression eller suicidförsök. Vid återinsjuknande kan sjukskrivningens längd behöva ökas ytterligare. En stabil situation med sysselsättning och boende innebär normalt kortare väg tillbaka.
- Under den stabila remissionsfasen är det ofta aktuellt med arbetslivsinriktad rehabilitering med ersättning från sjukförsäkringssystemet.
Psykotiska syndrom medför bl.a. förändrad verklighetsuppfattning och nedsatt funktion - t.ex. nedsatt förmåga till social samvaro. Tillståndet delas grovt in i schizofreni och övriga psykoser. Prognosen är normalt sämre vid schizofreni. Standardbehandling är antipsykotisk medicinering, effektivt mot positiva symtom (tex. hallucinationer) men mindre effektivt mot negativa (tex. apati, ambivalens) och kognitiva symtom (tex. perceptions-, och minnessvårigheter). Forskning ger stöd för en indelning i faser som skiljer sig vad gäller förlopp, risker och vårdbehov. Den akuta fasen (ca 1-3 månader) kräver ofta slutenvård, stabiliseringsfasen (ofta ett år eller mera) karakteriseras av svårigheter som kan yttra sig på många sätt, t.ex. känslighet för sinnesintryck och krav. I akutfasen är den främsta målsättningen att minimera risker som suicid- och våldshandlingar, att utreda tillståndet och att behandla symtom. I stabiliseringsfasen är målet att stabilisera och normalisera tillvaron. I den stabila remissionsfasen bör rehabilitering och återgång till ett, så långt möjligt, normalt liv i samhället vara styrande. I många fall har sjukdomen ett förlopp med återkommande skov.
Patienter med psykossjukdom får, som följd av sjukdomen, vanligtvis nedsatt psykologisk, kognitiv och social funktion. En stor andel av patienterna har betydande svårigheter att klara ett normalt liv.
Varaktighet och grad av nedsättning av funktionen varierar mycket mellan individer, även med optimal behandling. I många fall kan en sammanlagd tid på upp till flera år behövas för behandling och arbetslivsinriktad rehabilitering. I en betydande andel av fallen blir funktionen helt eller delvis permanent nedsatt.
”Supported employment” har det starkaste evidensstödet för att minska risken för återfall och öka förmågan till självständigt liv. ”Supported employment” innebär att patienten arbetar på en vanlig arbetsplats men har en anpassad och flexibel arbetstid och kravnivå. Patienten har dessutom tillgång till någon form av stöd i arbetssituationen.
Lena Flyckt, docent, överläkare, Psykiatri Nordöst, Danderyds sjukhus, Stockholm.
Crowther, R, Marshall, M, Bond, G, Huxley, P. Vocational rehabilitation for people with severe mental illness. Cochrane Database Syst Rev. 2001; (2):CD003080.
Rinaldi, M, Perkins, R. Implementing evidence-based supported employment. Psychiatr Bull. 2007; 31(7):244-9.
Socialstyrelsen. Vård och stöd till patienter med schizofreni - en kunskapsöversikt. 2003.