Paniksyndrom - F41.0


Symtom, prognos, behandling

Paniksyndrom innebär återkommande oväntade panikattacker med plötsliga upplevelser av intensiv rädsla utan att det finns någon tydlig yttre orsak. Ungefär i hälften av fallen föregås panikattacken av en tids olust, spänning, nedstämdhet, och svårighet att koppla av. Stark rädsla för nya panikattacker eller konsekvenser av dem förekommer oftast. Agorafobi (torg-skräck) är en annan vanlig konsekvens av panikattackerna. Enstaka panikattacker kan förekomma utan konsekvenser och som del i symtombilden vid de flesta psykiska sjukdomar. En panikattack karakteriseras av flera olika typer av symtom såsom yrsel, svårigheter att andas, hjärtklappning och dödsskräck. Symtomen kommer plötsligt och når snabbt sitt maximum. En rädsla för att ha drabbats av en allvarlig kroppslig sjukdom är vanlig och kan innebära upprepade besök inom akutsjukvården.

Paniksyndrom behandlas med kognitiv beteendeterapi eller farmakologiskt. Information är en viktig del av behandlingen. Tillståndet kan i de flesta fall behandlas effektivt. Läkemedelsbehandlingen kan bli flerårig (se även Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom, 2010).

Funktionsnedsättning

Funktionsnedsättningar är problem med yrsel, andningssvårigheter, hjärt-klappning och dödsskräck. Dessutom kan patienten ha problem med olust, spänning, nedstämdhet och svårigheter att koppla av.

Aktivitetsbegränsning

Under själva attacken har patienten svårigheter att utföra eller delta i aktiviteter påtagligt begränsad. Svårigheter att lösa problem, fokusera och genomföra vanliga vardagliga rutiner förekommer, särskilt under stress. Förväntansångest inför nya attacker leder i varierande grad till ett undvikande av situationer och platser.

Rehabiliteringsinformation

Återgång till arbetsplatsen integreras i behandlingen. Vid svåra fall av paniksyndrom med agorafobi kan det vara nödvändigt att insatser sker i hemmet för att bryta undvikanden.

Försäkringsmedicinsk information

Sjukskrivning kan leda till ökat undvikande och förstärkning av syndromet. Vid paniksyndrom är information om tillståndets ofarlighet avgörande i det initiala skedet och måste upprepas och förstärkas med självhjälpsmaterial och hänvisning till relevant patientinformation. Samsjuklighet med depression eller beroendesjukdom är vanligt och bör utredas. Somatisk differentialdiagnos bör övervägas. Vid sjukskrivningstider längre än 3 månader kan psykiatrisk kompetens behövas för att bedöma arbetsförmågan.

Vägledning om sjukskrivning vid olika situationer

Det finns en spännvidd för hur en given sjukdom påverkar olika individers arbetsförmåga och förmåga att utföra olika aktiviteter. Därför måste bedömningen av arbetsförmågan ske individuellt utifrån individens unika förutsättningar och sysselsättning. En ny bedömning ska ske innan sjukskrivningen förlängs.

  • Vid lindrigt paniksyndrom bör sjukskrivning om möjligt undvikas.
  • Vid medelsvårt paniksyndrom kan arbetsförmågan vara tillfälligt nedsatt upp till 4 veckor, partiell sjukskrivning bör övervägas.
  • Vid svårt paniksyndrom och agorafobi kan patienten sjukskrivas längre än 4 veckor, partiell sjukskrivning bör övervägas.