-
Diagnos:
Hjärtrytmrubbningar/förmaksflimmer
-
ICD-kod:
I48, I49
-
Ändringsdatum:
Publicerad 1 oktober 2007
Innehåll
Symtomen varierar stort mellan patienter och över tid hos en och samma patient vilket gör att arbetsförmågan måste bedömas individuellt och kontinuerligt under sjukdomsförloppet.
- Flimmer utan symtom eller lindriga symtom hindrar inte heltidarbete.
- Flimmer med svåra symtom kan göra patienten helt arbetsoförmögen.
- Vid paroxysmala flimmer med svåra symtom kan arbetsförmågan under episoderna vara helt nedsatt i upp till 1 vecka men under perioder med normal hjärtrytm kan arbetsförmågan vara normal eller endast lätt nedsatt på grund av trötthet. Sjukskrivning i korta och i vissa fall ofta återkommande perioder är i dessa fall bättre än långvarig heltidssjukskrivning.
Förmaksflimmer kan återkomma paroxysmalt (plötslig attack av sjukdom) med spontan normalisering av hjärtrytmen inom några minuter till några dygn. Vanliga symtom är hjärtklappning, andfåddhet, trötthet, bröstsmärta eller yrsel. En del patienter upplever också en stark ångest. Flimret kan också komma utan symtom. Vid paroxysmalt flimmer är patienten som regel symtomfri mellan flimmerepisoderna.. Behandlingen kan syfta till att helt normalisera hjärtrytmen, vanligen med läkemedel och ibland med el-konvertering, eller att enbart normalisera kammarfrekvensen med läkemedel. Ibland kan även pacemaker bli aktuell. Ett fåtal får kateterbehandling eller hjärtkirurgi.
Patienten kan förlora förmakskontraktionerna, få oregelbunden kammarverksamhet och snabb hjärtrytm vilket kan ge klart minskad hjärtminutvolym och därmed minskad förmåga till ansträngande fysisk aktivitet. Hjärtklappningsbesvär kan klinga av med tiden, framför allt när flimret blir permanent. Funktionstillståndet påverkas därför olika mycket mellan olika patienter och kan även variera över tid hos samma patient. Viss behandling som läkemedelsinställning och el-konvertering kräver att patienten ligger inne för sjukhusvård men då sällan längre än några dagar.
Benägenheten att få återkommande förmaksflimmer kan kvarstå under flera år. Med stigande ålder är det vanligare att flimret permanentas. Hos 30–60 procent av patienterna kan medicinsk behandling minska eller helt ta bort flimmeråterfallen. Effekten ses vanligen inom en månad. Med kateterbehandling eller öppen hjärtkirurgi botas flimret i vissa fall helt. Behandlingseffekten kan dröja ett par månader.
Hjärtultraljud, arbetsprov och EKG-registrering under lång tid kan hjälpa vid värdering av flimmerbördan och dess inverkan på arbetsförmågan.
Med stigande ålder kan flimret permanentas och symtomen minska även om en viss nedsättning av den fysiska arbetsförmågan kan kvarstå. Klargör detta redan från början för patienten så att arbetsförmågan regelbundet kan utvärderas vid en fast läkarkontakt.