Sjukskrivning vid etablerad långvarig icke-malign smärta i rörelseapparaten

• 
• Skriv ut

Innehåll

• Rekommendationer om bedömning av arbetsförmåga
• Symtom, prognos och behandling
• Förväntad konsekvens för funktionstillstånd
• Bedömd tid för återvunnen funktion och normal läkning
• Behov av tidiga insatser. Särskilda överväganden och åtgärder
• Åtgärder vid sjukfall som inte avslutats inom ramen för rekommendation
• Vid förnyad/fortsatt kontakt

Symtom, prognos och behandling

Smärtpatienter är ingen enhetlig grupp. Smärtintensitet, funktionspåverkan och optimal behandlingsstrategi varierar.

Rekommendationen gäller för långvarig smärta som i det aktuella läget inte är direkt kopplad till väldefinierad diagnos (tex. artros el. inflammatorisk ledsjukdom). Symtomen fluktuerar i intensitet, men kvarstår i stort över tid. Ofta finns oro, stresskänslighet och kognitiv påverkan med i bilden. Traditionell medicinsk utredning har i princip avslutats och farmakologiska/kirurgiska och fysioterapeutiska behandlingsmetoder har bedömts inte kunna medföra ytterligare förbättringar. Behandlingen inriktas mot smärtanalys, smärtbehandling och smärthantering.

Förväntad konsekvens för funktionstillstånd

Nedsatt muskelstyrka/koordination, uthållighet, kognitiv förmåga och emotionell stabilitet. Rädsla för att ansträngning leder till försämring och otillräcklig acceptans för sänkt prestationsförmåga leder till undvikande av aktiviteter som befaras öka smärtan. Vissa patienter tenderar att återkommande överanstränga sig under episoder med mindre smärta och får i efterförloppet episoder med svår smärta och uttalad oförmåga.

Bedömd tid för återvunnen funktion och normal läkning

Läkningsperioden är i princip överstånden och det handlar snarare om tid för smärtbehandling och smärthantering. Resttillstånd kan kvarstå under lång tid men ger sällan av biomekaniska skäl anledning till försiktighet. Smärtlindring eller fullt återvunnen funktion kan inte alltid påräknas, men väl en aktivitetsnivå som kan möjliggöra lämpligt arbete. Tiden för detta varierar mellan några månader upp till två år bl.a. beroende på smärttillståndets svårighetsgrad och grad av komplikationer t.ex. i form av sömstörningar och sekundär depression.

Behov av tidiga insatser. Särskilda överväganden och åtgärder

Passiv sjukskrivning och ogenomtänkta förnyade utredningar är skadliga. För anställda rekommenderas samverkan med företagshälsovård, arbetsgivare, försäkringskassan för diskussion om successiv arbetsåtergång, alternativa arbetsuppgifter, beslut om avslutning av anställning etc. Ett otillräckligt förberett plötsligt avbrytande av sjukskrivning och påtvingade arbetsuppgifter som individen inte anser sig ha kapacitet att klara kan medföra ökade symtom och funktionsnedsättningar och försvåra fortsatta insatser.

Åtgärder vid sjukfall som inte avslutats inom ramen för rekommendation

Mekanismgrundad smärtanalys och ett väl sammansatt multiprofessionellt arbetsinriktat rehabiliteringsprogram där patienternas resurser uppmärksammas och tas tillvara kan vara effektivt.

Vid förnyad/fortsatt kontakt

Uppgjord rehabiliteringsplan bör i de flesta fall följas. Behov av anpassning kan föreligga men tillfälliga fluktuationer i smärtintensitet eller måttlig smärtökning behöver inte vara skäl att avbryta planen. I särskilt resistenta fall kan hel- eller deltids sjukersättning kopplad till lågintensiv träning och gles uppföljning ibland så småningom ge en spontan förbättring som tillåter ny aktualisering av mer aktiva åtgärder. Om rehabiliteringsmöjligheter uttömts och arbetsoförmågan på goda grunder bedöms varaktig skall utlåtande till Försäkringskassan göra detta klart för att förhindra ytterligare utredningar och åtgärder.