-
Diagnos:
Diabetes mellitus typ 2
-
ICD-kod:
E11, E14
-
Ändringsdatum:
Reviderad 15 juni 2010
Innehåll
- Sjukskrivning för nydiagnostiserad utan komplikationer med lätt arbete upp till 2 veckor, eventuellt återgång på deltid. Vid tungt arbete eller skiftarbete upp till 3 veckor. Anpassa eventuellt arbetstiderna. Till en början återgång på deltid.
Sjukskrivning vid följdsjukdomar är helt beroende av symtomens grad, samsjuklighet från flera organsystem och patientens arbetsuppgifter.
- Vid kraftigt störd blodsockerkontroll kan perioder av sjukskrivning på upp till 2 veckor behövas för att optimera behandling tillsammans med diabetesteamet.
Vid graviditet medför diabetes en ökad belastning för patienten. Kravet på en mycket välreglerad glukosnivå för att undvika fosterpåverkan innebär tät provtagning och övergång från peroral behandling till insulin samt en ökad risk för insulinkänningar. Detta betyder för många att arbetsförmågan är delvis eller helt nedsatt under delar av eller hela graviditeten.
- Efter många års diabetes kan patienter drabbas av ökad uttröttbarhet. Detta kan leda till permanent nedsatt arbetsförmåga. Sjukskrivning på deltid kan medföra att patienten kan stanna i arbetslivet.
Diabetes mellitus typ 2 är en kronisk sjukdom som kännetecknas av högt blodsocker eftersom patienten bildar otillräckligt med insulin och är inslulinresistent (insulinet har inte tillräcklig effekt). Sjukdomen förekommer ofta tillsammans med andra metabola rubbningar (särskilt övervikt, blodfettstörningar eller högt blodtryck). Patientens symtom varierar beroende på blodsockerhalten från i stort sett symtomfrihet till symtom som viktnedgång, törst, polyuri (onormalt stora urinmängder) och trötthet. Inte sällan ses mikrovaskulära (som hör till de små kärlen) följdsjukdomar, främst ögonskador, redan vid diagnosen.
Öppenvården inleder behandlingen som inriktar sig på förändrade livsvanor med tillägg av läkemedel. Efter 1–10 år behöver patienten oftast insulin för att uppnå en god glukoskontroll.
Väl skött och komplikationsfri diabetes medför i sig normalt ingen funktionsnedsättning. När diagnosen precis är ställd kan patient med uttalad blodsockerstegring och samtidig annan sjukdom inledningsvis behöva sjukhusvård eller dagvård. Efter utskrivningen behövs tät återkoppling till diabetesvården för att ställa in insulinet. Ögonskada med synpåverkan kan innebära aktivitetsbegränsningar. Rörelsebesvär i framförallt händer och axlar med stelhet och smärta kan påverka funktionen. Följdsjukdomar i större kärl (kranskärlssjukdom, stroke och perifer kärlsjukdom) kan ge funktionsnedsättning. Vid tilltagande njurskada med uremi får patienten ofta ett ändrat insulinbehov och ett labilt blodsocker förutom symtom av njurskadan i sig. Det är individuellt hur funktionen påverkas efter transplantation eller påbörjad aktiv uremivård (dialys). Lindrig påverkan på känselnerver (neuropati) innebär oftast ingen funktionsnedsättning. Vid tilltagande skada, och framför allt vid smärtsam neuropati, kan nattsömnen störas och smärtan eller behandlingen kan påverka koncentrationen och orken. Störningar i autonoma nervsystemet kan medföra svårbehandlade diarréer, kräkningar, yrselbesvär och svängande blodsockernivåer. Fotsår kan vara svårläkta och begränsa rörelseförmågan.
Vid allvarligare komplikationer och längre varaktighet av diabetes förekommer ofta samsjuklighet från flera organsystem, vilket kan påverka funktionsgraden ytterligare.
Patienten har behov av livslång behandling där basen är egenvård och förändrade levnadsvanor. Inte sällan förekommer samsjuklighet som hjärt/kärlsjukdom, belastningssjukdomar och depression redan vid debut eller kort tids diabetes.
Patienterna kan genom livet få labil glukosnivå i samband med andra sjukdomar, främst vid infektioner. Detta kan innebära längre funktionsnedsättning och korttidsfrånvaro än vanligt. Depressioner är vanligare vid diabetes och kan försämra såväl arbetsförmågan som förmågan att sköta egenvården.
Reviderad 15 juni 2010