-
Diagnos:
Diabetes mellitus typ 1
-
ICD-kod:
E10, E14
-
Ändringsdatum:
Reviderad 15 juni 2010
Innehåll
- Sjukskrivning för nydiagnostiserad med lätt arbete upp till 2 veckor, eventuellt återgång på deltid. Vid tungt arbete eller skiftarbete upp till 3 veckor. Anpassa eventuellt arbetstiderna. Till en början återgång på deltid.
-
Sjukskrivning vid följdsjukdomar är helt beroende av symtomens grad, samsjuklighet från flera organsystem.
- Vid kraftigt störd blodsockerkontroll kan perioder av sjukskrivning på upp till 2 veckor behövas för att optimera behandling tillsammans med diabetesteamet.
- Efter många års diabetes kan patienter drabbas av ökad uttröttbarhet. Detta kan leda till permanent nedsatt arbetsförmåga. Sjukskrivning på deltid kan medföra att patienten kan stanna i arbetslivet.
-
Vid graviditet medför diabetes en ökad belastning för patienten. Kravet på ett mycket välreglerat sockerläge för att undvika fosterpåverkan innebär tät provtagning och även ökad risk för insulinkänningar. Detta innebär för många att arbetsförmågan är delvis eller helt nedsatt under delar av eller hela graviditeten.
Diabetes mellitus typ 1 är en kronisk sjukdom som kännetecknas av högt blodsocker eftersom patienten bildar otillräckligt med insulin. Symtomen består av viktnedgång, törst, trötthet och stora urinmängder. När diagnosen ställts krävs oftast slutenvård eller dagvård för att ställa in insulinet. En stabil och nära normal blodsockernivå är avgörande för att minska utvecklingen av följdsjukdomar som främst är njurskador, nervskador, ögonskador och hjärt-/kärlsjukdomar. Insulinbehandlingen i sig innebär risk för insulinkänning (hypoglykemi).
Väl skött och komplikationsfri diabetes medför i sig normalt ingen funktionsnedsättning. En nydiagnostiserad patient behöver ofta ställa in insulinet inneliggande på sjukhus och sedan justera dosen i hemmiljö med hjälp av diabetesvården. Ögonskada med synpåverkan kan innebära aktivitetsbegränsningar. Rörelsebesvär i framför allt händer och axlar med stelhet och smärtor kan påverka funktionen. Följdsjukdomar i större kärl (kranskärlssjukdom, stroke och perifer kärlsjukdom) kan ge funktionsnedsättning. Vid tilltagande njurskada med uremi får patienten ofta ett ändrat insulinbehov och ett labilt blodsocker förutom symtom av njurskadan i sig. Det är individuellt hur funktionen påverkas efter transplantation eller påbörjad aktiv uremivård (dialys). Lindrig påverkan på känselnerver (neuropati) innebär oftast ingen funktionsnedsättning. Vid tilltagande skada, och framför allt vid smärtsam neuropati, kan nattsömnen störas och smärtan eller behandlingen kan påverka koncentrationen och orken. Störningar i autonoma nervsystemet kan medföra svårbehandlade diarréer, kräkningar, yrselbesvär och svängande blodsockernivåer. Fotsår kan vara svårläkta och begränsa rörelseförmågan.
Vid allvarligare komplikationer och längre varaktighet av diabetes förekommer ofta samsjuklighet från flera organsystem, vilket kan påverka funktionsgraden ytterligare.
Efter diagnosen varierar tiden (veckor till månader) för återvunnen funktion beroende på samsjuklighet och patientens förmåga att behärska egenvården. Sjukdomen läker inte ut.
Patienterna kan få labil glukosnivå i samband med annan sjukdom, framför allt vid infektioner. Detta kan innebära längre funktionsnedsättning och korttidsfrånvaro än vad infektionen annars skulle medföra. Depressioner är vanligare vid diabetes och kan försämra såväl arbetsförmågan som förmågan att sköta egenvården.
Reviderad 15 juni 2010