-
Diagnos:
Depressiv episod
-
ICD-kod:
F32
-
Ändringsdatum:
Publicerad 15 maj 2008, Reviderad 15 juni 2010
Innehåll
Depressiv episod (F32) betecknar ett första insjuknande i depression. Om diagnosen förekommit tidigare, ska diagnosen recidiverande depression (F33) användas. Diagnosen omfattar sannolikt en rad något olika tillstånd, med delvis skilda symtom, prognos och svar på behandling. Symtombilden omfattar både somatiska och psykiska symtom. Kognitiv störning (t.ex. koncentrationssvårigheter, minnesstörning och/eller ökad uttröttbarhet) är ofta framträdande. Identifierbar utlösande orsak utesluter inte att det kan handla om en egentlig depression som kräver behandling.
Symtomen kan behandlas farmakologiskt och/eller i kombination med evidensbaserade psykologiska behandlingsmetoder. Full effekt av evidensbaserad psykologisk behandling kan ske redan inom 4 veckor men mest sannolikt efter minst 8 veckor beroende på svårighetsgrad.
Vid livshotande eller svårbehandlad depression är elbehandling (ECT), kombinationsbehandling med olika preparat samt med psykologisk behandling alternativ. Målsättningen med behandlingen är fullständigt tillfrisknande. Depressionens svårighetsgrad bör kontinuerligt följas med skattning eller självskattning för bedömning och eventuell omprövning av behandlingen.
Funktionen sätts ned av trötthet, energibrist, oförmåga att fatta beslut, oförmåga att planera, försämrat minne, bristande initiativförmåga, motivation och uthållighet samt ökad känslighet för stress. Social rädsla är vanlig. Vid svår depression kan den drabbade personen inte hantera vardagliga problem eller ta vård om sig själv.
Okomplicerade förstagångsdepressioner uppnår vid adekvat behandling ofta förbättrad funktion inom 3 månader. Full läkning kan dröja upp till 6 månader och i vissa fall betydligt längre.
Depression bör redan initialt utredas och behandlas aktivt med tät uppföljning och med skattningar av sjukdomens svårighetsgrad. Vid sjukskrivning kan återgång i arbete normalt ske innan avslutad behandling. Depression uppträder ofta tillsammans med andra psykiska och somatiska åkommor som ångestsjukdom, missbruk etc. Samsjuklighet komplicerar behandlingen och kan försämra prognosen.
När behandlingsalternativen i primärvården är uttömda, eller om patienten inte är helt återställd inom 3-6 månader, bör behandlingsansvaret övergå till psykiatrin.
Baldwin, RC. Prognosis of depression. Current Opinion in Psychiatry. 2000; 13(1):81-5.
Bower, P, Rowland, N. Effectiveness and cost effectiveness of counselling in primary care. Cochrane Database Syst Rev. 2006; 3:CD001025.
Chen, LS, Eaton, WW, Gallo, JJ, Nestadt, G, Crum, RM. Empirical examination of current depression categories in a population-based study: symptoms, course, and risk factors. Am J Psychiatry. 2000; 157(4):573-80.
Cuijpers, P, van Straten, A, van Oppen, P, Andersson, G. Are psychological and pharmacologic interventions equally effective in the treatment of adult depressive disorders? A meta-analysis of comparative studies. J Clin Psychiatry. 2008; 69(11):1675-85; quiz 839-41.
Eaton, WW, Shao, H, Nestadt, G, Lee, HB, Bienvenu, OJ, Zandi, P. Population-based study of first onset and chronicity in major depressive disorder. Arch Gen Psychiatry. 2008; 65(5):513-20. '
Huibers, MJ, Beurskens, AJ, Bleijenberg, G, van Schayck, CP. Psychosocial interventions by general practitioners. Cochrane Database Syst Rev. 2007; (3):CD003494.
Spijker, J, de Graaf, R, Bijl, RV, Beekman, AT, Ormel, J, Nolen, WA. Determinants of persistence of major depressive episodes in the general population. Results from the Netherlands Mental Health Survey and Incidence Study (NEMESIS). J Affect Disord. 2004; 81(3):231-40.
Reviderad 15 juni 2010