-
Diagnos:
Cerebrovaskulära sjukdomar
-
ICD-kod:
I60–67, I69
-
Ändringsdatum:
Reviderad 21 december 2011
Innehåll
Återgång till arbete efter stroke är en viktig faktor för livskvaliteten. Överväg därför arbetsrehabilitering tidigt. Arbetsförmågan efter stroke är ofta kopplad till möjligheten att anpassa arbetet, motivationen och uppfattningen om den egna förmågan.
- I det akuta skedet, och den första tiden efter det, är det som regel aktuellt med hel sjukskrivning i upp till 2 månader. Under sjukskrivningen är det viktigt med struktur på vardagen, god balans mellan aktivitet och vila, upprätthållande av sociala kontakter samt fysisk aktivitet. Efter denna period kan man ofta göra en bedömning av arbetsförmågan och rehabiliteringsmöjligheterna.
- Efter det akuta skedet kan många patienter börja arbetsträna eller deltidsarbeta trots kvarstående funktionsnedsättningar om det skapas goda förutsättningar på arbetsplatsen. Det är nödvändigt med en rehabiliteringsplan med tydliga mål där patienten är delaktig. Successiv upptrappning av arbetsinsatsen och partiell sjukskrivning ska alltid övervägas.
- Efter omkring 4 månader brukar man kunna göra en relativt säker bedömning av hur arbetsförmågan kan förväntas bli under det närmaste året. I de flesta fall behövs en fortsatt arbetsträning eller partiell sjukskrivning.
- Den som har bilkörning som en nödvändig del av sitt arbete, tex en yrkeschaufför, ska anses ha sin arbetsförmåga nedsatt pga sjukdom om han/hon drabbas av sjukdomstillstånd som medför medicinskt körförbud. Detta gäller under den period då patientens arbetsförmåga bedöms mot ordinarie arbetsuppgifter.
Stroke är en akut sjukdom i hjärnans blodförsörjning och symtomen varierar. Vanligen sätts den motoriska och sensoriska funktionen ned och patienten får kommunikationssvårigheter, kognitiva svårigheter, yrsel, balanssvårigheter, synfältsbortfall och huvudvärk. Cirka en tredjedel av patienterna avlider inom ett år, en tredjedel får uttalade bestående funktionsnedsättningar och en tredjedel får lindriga eller inga synliga men.
I akutskedet fokuseras behandlingen på att bland annat begränsa hjärnskadan med till exempel propplösande behandling och på tidig rehabilitering. Subaraknoidalblödningar (de blödningar som kan uppstå mellan de hinnor som omger och skyddar hjärnan) behandlas ofta kirurgiskt.
Övergående cirkulationsrubbningar i hjärnan, sk TIA, kan ge symtom som synbortfall, motorisk svaghet, känselstörningar och talsvårigheter. Symtomen är ofta snabbt övergående men kräver medicinsk utredning och behandling. Den medicinska utredningen och behandlingen syftar till att minska risken för nya attacker och för allvarligare tillstånd som tex Stroke.
Skadorna efter stroke varierar mycket. Konsekvenserna är ofta komplexa och drabbar patienten på såväl kroppslig som personlig och social nivå. Bland annat kan motorik, sensibilitet, balansen, synfältet och kognitionsförmåga påverkas. Patienterna drabbas dessutom ofta av hjärntrötthetssyndrom, känslomässiga förändringar och personlighetsförändringar. Patientens funktionstillstånd påverkas i hög grad av omgivningsfaktorer som till exempel familj, hem, arbete samt personfaktorer som ålder och personlighet.
Efter TIA har patienten per definition inga kvarstående funktionsnedsättningar eller aktivitetsbegränsningar frånsett framförande av motorfordon.
De största förbättringarna i sensomotoriken, synfältet och kognitionen sker inom de första tre månaderna, men stora förbättringar kan ske i upp till ett år efter insjuknandet och även senare. Komplikationer som exempelvis depression, epilepsi och smärta kan förlänga återhämtningen. Det är vanligt med kvarstående funktionsnedsättningar. Dolda besvär av kognitiv art kan bli bestående.
Vid diagnosen TIA är patienten återställd inom 24 timmar men pga ökad risk för återinsjuknade gäller medicinskt körförbud den första månaden efter insjuknandet.
Tidigt samarbete med Försäkringskassan, en gemensam rehabiliteringsplan och regelbundna avstämningsmöten är i de flesta fall en förutsättning för att patienten ska kunna återgå till arbete. Det är en fördel om patienten kan följas upp av ett tvärprofessionellt team med särskild inriktning på stroke. Överväg tidig sjukersättning för multisjuka, patienter i övre medelåldern samt för personer med uttalade bortfallssymtom där man tidigt kan bedöma varaktigt nedsatt arbetsförmåga.
Uppföljning efter 4 månader ger i allmänhet en god uppfattning om framtida arbetsförmåga. Utred på nytt med bland annat neuropsykologisk undersökning och förnyad bedömning av arbetsförmåga vid hinder i arbetsrehabiliteringen. Vid kvarstående uttalat hjärntrötthetssyndrom är förlängd sjukskrivning och uppehåll, alternativt nertrappning, av arbetsträningen ofta lämpligt.
Hos vissa patienter kan funktionsförmågan förbättras även efter en relativt lång tid. Det kan även medföra att arbetsförmågan förbättras.
Reviderad 21 december 2011