Bröstcancer - C50


Försäkringsmedicinsk information

Psykiska reaktioner som sätter ned arbetsförmågan är vanligt såväl vid diagnosbesked som under och en tid efter behandlingen. Vanligt förekommande är akut och/eller försenad krisreaktion, depressiva symtom, ångest, oro för återfall och sömnstörning (se adekvat rekommendation för psykiska diagnoser). Etablera en samtalskontakt så tidigt som möjligt för de patienter som behöver hjälp och stöd.

Uppmuntra till fysisk aktivitet för att minska trötthet och ge ökad livskvalitet. Ökad fysisk aktivitet innebär ingen ökad risk för lymfödem. Om patienten behöver avstå från arbete för att behandlingen ska kunna genomföras kan sjukpenning i förebyggande syfte bli aktuellt.

Sjukdomsförloppet vid spridd bröstcancer varierar från patient till patient. Patienten kan ha perioder med normal funktion och arbetsförmåga, men förloppet är alltid progredierande (tilltagande).

Symtom, prognos, behandling

Vid icke-spridd bröstcancer är behandlingen nästan alltid kirurgisk. En del av, eller hela, bröstet tas bort och ett lymfkörtelingrepp görs i armhålan. Någon form av tilläggsbehandling ges i regel med cytostatika före eller efter operation (oftast 5 månader) och/eller strålbehandling (4-6 veckor) och/eller hormonell behandling (5 år). En del patienter får antikroppsbehandling under ett års tid.

Det är viktigt att försöka bejaka det friska, att informera om att sjukdomen redan genom operationen är behandlad och att övrig behandling är ett tillägg för säkerhets skull (och inte för någon känd sjukdomsmanifestation).

Spridd bröstcancer är ett tillstånd där spridningen finns från början eller patienten återfaller i tidigare känd bröstcancer. Tillståndet är kroniskt med en på sikt dålig prognos, men långa remissioner (förbättringar i patientens tillstånd) förekommer. Behandling krävs alltid och sker med, cytostatika, strålning eller hormoner. Kompletterande medicinsk behandling som smärtbehandling är ofta aktuell.

Funktionsnedsättning

En operation påverkar i regel inte det fysiska funktionstillståndet i någon större omfattning. Lättare smärtor, stramning och ömhet i operationsområdet förekommer. Efter ett större ingrepp i armhålan kan rörligheten i axelleden påverkas negativt. Postoperativa komplikationer som sårinfektion eller nervsmärta kan påverka funktionen under en längre tid. Cytostatikabehandling medför hos de flesta illamående, trötthet (fatigue), kognitiv nedsättning som minnesstörning och koncentrationssvårighet, infektionskänslighet och muskelvärk, vilket ofta sätter ned funktionen under hela behandlingsperioden. Trötthet och kognitiv nedsättning kan hos vissa patienter kvarstå under flera månader efter avslutad behandling och är inte sällan av handikappande grad. Påverkan på nervfunktionen i händer och fötter, med nedsatt känsel och försämrad motorik, kan ge en nedsättning av funktionstillståndet, som kan vara bestående. Strålbehandling kan ge viss sveda och lättare smärta i huden under ett par veckor i slutet av behandlingen och upp till en månad efter avslutad behandling. Trötthet är vanligt förekommande. Under strålbehandlingstiden har de patienter som fått cytostatikabehandling ofta en kvarstående och ibland förvärrad trötthet. Under komplikationsfri strålbehandling är arbetsförmågan ofta god. Hormonell behandling kan ge övergångsbesvär (som blodvallningar och svettningar) som hos de flesta inte påverkar funktionen. För en del patienter medför hormonell behandling sömnstörningar, nedsatt kognitiv förmåga, koncentrationsstörning och ökad uttröttbarhet. Hos en del av patienterna som får aromatashämmare uppstår förändringar i senor och leder som kan sätta ned funktionen betydligt under hela behandlingstiden. Dessa besvär går oftast över när behandlingen avslutas. Ange komplikationen som sjukskrivningsorsak om den orsakar funktionsnedsättningen (diagnos: artralgi/tenosynovit syndrom).

Antikroppsbehandling medför hos vissa patienter biverkningar i form av diffusa ledbesvär och lös avföring, som kan sätta ned funktionen delvis. Hos ett fåtal uppträder hjärtsvikt som nedsätter funktionstillståndet betydligt (se rekommendation för hjärtsvikt).

Psykiska reaktioner kan påverka funktionen under en längre tid. Lymfödem som sätter ned armfunktionen betydligt kan uppstå tidigt i förloppet och även flera år efter avslutad behandling. Besvären kan vara bestående.

Vid spridd bröstcancer är funktionen ofta ned satt på grund av symtom som smärtor och trötthet samt biverkningar av behandlingen.

Rehabiliteringsåtgärder

Arbetsanpassning och successiv återgång i arbete med partiell sjukskrivning kan vara lämpligt. Upptrappning av arbetstiden får ofta ske med långtidsperspektiv.

En tidig dialog med patienten om sjukskrivningen rekommenderas. Kontakt med arbetsplats och arbetsgivare angående situationen kan underlätta patientens återgång i arbete. Avstämningsmöte mellan vårdgivare, patient, arbetsgivare och Försäkringskassan är att rekommendera, så att rehabiliteringen kan påbörjas tidigt. En rehabiliteringsplan bör upprättas tidigt i förloppet och revideras löpande.

Vägledning om sjukskrivning vid olika situationer

  • Vid bröstbevarande operation med mindre lymfkörtelingrepp utan tilläggsbehandling kan 3 veckors sjukskrivning på 100 % vara lämpligt.
  • Vid lymfkörtelingrepp och/eller mastektomi utan tilläggsbehandling kan 6 veckors sjukskrivning på 100 % vara lämpligt.
  • Vid postoperativ cytostatikabehandling kan 5 månaders sjukskrivning behövas. Hos en mindre andel patienter finns viss arbetsförmåga mellan behandlingarna.
  • Vid preoperativ cytostatikabehandling krävs oftast längre sjukskrivningsperiod, mer än 5 månader.
  • Vid cytostatikabehandling före strålbehandling är arbetsförmågan oftast helt nedsatt under behandlingen. Efter 1–2 månader kan gradvis återgång i arbete ofta inledas.
  • Hormonell behandling eller antikroppsbehandling medför för de flesta en möjlighet att återgå i arbete åtminstone på deltid. Efter avslutad behandling återställs funktionen i allmänhet inom några månader.
  • Vid spridd bröstcancer krävs oftast sjukskrivning under lång tid – ofta 1 år eller längre.