-
Diagnos:
Bipolär sjukdom
-
ICD-kod:
F30, F31
-
Ändringsdatum:
Publicerad 16 juni 2009, Reviderad 15 juni 2010
Innehåll
Bipolär sjukdom är ett livslångt tillstånd med hög ärftlighet. Tillståndet förlöper i maniska, hypomana, och depressiva skov. Vid ett maniskt skov är patienten ofta i behov av heldygnsvård, inte sällan med psykotiska symtom. Hypomani är en lindrigare form av mani. Depressionerna kan vara mycket svåra med stor självmordsrisk och mer atypiska med trötthet, energilöshet, koncentrationsbesvär och abnormt ökat sömnbehov. Prognosen är vitt skiftande, från symtomfrihet under decennier till kronisk funktionsnedsättning. Risken för återinsjuknande ökar med antalet episoder. Grundbehandlingen är stämningsstabiliserande läkemedel på lång sikt och profylaktiskt. Akuta skov kräver specifik behandling. Överdödligheten är hög både som konsekvens av kroppsliga sjukdomar och självmord. Behandling av bipolär sjukdom ska skötas inom psykiatrin. Patient/närståendeutbildning är ett värdefullt komplement till annan behandling.
Under akuta skov kan funktionsnivån vara mycket låg och patienten oförmögen att sörja för sin egen person och sköta normala dagliga aktiviteter. Under stabila faser varierar funktionsnivån från helt återställd till delvis återställd med bestående kognitiv funktionsnedsättning av olika grad. Dessa funktionsnedsättningar tenderar att förvärras med antal skov.
Obehandlat maniskt skov varar mellan 3-9 månader. Med behandling avklingar symtomen på 1–2 månader medan funktionsstörning i form av kognitiva symtom kvarstår i upp till 12 månader. Obehandlat depressivt skov klingar normalt också av efter 3-9 månader (kortare tid med behandling) men kan ibland bli mer långvarigt med depressiva restsymtom. Efter upprepade depressiva skov kan tillståndet bli mer kroniskt och svårbehandlat. Även efter att depressionen läkt ut kan kognitiva funktionsbortfall kvarstå.
Det är olämpligt med arbeten som medför förhöjd stressnivå, oregelbunden livsföring och som stör normal dygnsrytm. Var observant på alkoholanvändning/överkonsumtion. Risken för självmord är kraftigt ökad. Överdödligheten är hög också i kroppsliga sjukdomar.
Samsjuklighet med ångesttillstånd, personlighetsstörning eller missbruk är vanligt och bör utredas.
Om patientens funktion inte återställs enligt förväntan rekommenderas basal neuropsykiatrisk utredning och funktionsbedömning.
Mikael Landén, Karolinska Institutet, Stockholm.
Christina Spjut, legitimerad läkare, specialist i psykiatri, överläkare, Affektivt centrum, Norra Stockholms psykiatri, Stockholm.
Kennedy, N, Foy, K, Sherazi, R, McDonough, M, McKeon, P. Long-term social functioning after depression treated by psychiatrists: a review. Bipolar Disord. 2007; 9(1–2):25-37.
Martino, DJ, Marengo, E, Igoa, A, Scapola, M, Ais, ED, Perinot, L, et al. Neurocognitive and symptomatic predictors of functional outcome in bipolar disorders: A prospective 1 year follow-up study. J Affect Disord. 2009; 116(1–2):37-42.
Mur, M, Portella, MJ, Martinez-Aran, A, Pifarre, J, Vieta, E. Influence of clinical and neuropsychological variables on the psychosocial and occupational outcome of remitted bipolar patients. Psychopathology. 2009; 42(3):148-56.
Reviderad 15 juni 2010