/
/
/

Anpassningsstörning (livskris, sorgreaktion) - F43.2


Symtom, prognos, behandling

Anpassningsstörning är ofta blandad med ångestsymtom, depressiva, eller psykosomatiska symtom, utan att fylla diagnoskriterier för ett ångestsyndrom eller en egentlig depression. Symtom i form av oro och ångest kan förekomma under lång tid efter en svår sorg eller annan krisreaktion, men funktionen återvinns vanligtvis efter kort tid.

Prognosen är god. I den mån behandling behövs, kan psykologiskt samtalsstöd, kortare psykoterapeutisk intervention eller farmakologisk behandling vara aktuell.

Funktionsnedsättning

Patientens funktionsförmåga kan på grund av affektiva eller psykosomatiska symtom vara nedsatt under kortare perioder. Patienten kan ha problem med kognitiva funktioner och koncentrationsförmåga.

Aktivitetsbegränsning

Lindrig anpassningsstörning behöver inte innebära några aktivitetsbegränsningar. I svårare fall kan patienten få svårigheter att lösa problem, fatta beslut, fokusera uppmärksamhet och att hantera stress och psykologiska krav. Dessutom kan patienten ha svårigheter att initiera, genomföra och avsluta uppgifter. Svårigheterna innebär även att konversera och samspela med andra människor.

Rehabiliteringsinformation

För närvarande saknas rehabiliteringsinformation.

Försäkringsmedicinsk information

En anpassningsstörning innebär försvårad eller fördröjd anpassning till förändrade livsomständigheter eller en belastande livssituation. Information om tillståndets natur och den goda prognosen ska alltid ges för att undvika medikalisering. Vid långvarigt eller avvikande förlopp görs en förnyad differentialdiagnostisk bedömning avseende samsjuklighet eller komplicerande faktorer. Om depression eller ångestsyndrom utvecklas gäller rekommendationerna för dessa tillstånd.

Vägledning om sjukskrivning vid olika situationer

Det finns en spännvidd för hur en given sjukdom påverkar olika individers arbetsförmåga och förmåga att utföra olika aktiviteter. Därför måste bedömningen av arbetsförmågan ske individuellt utifrån individens unika förutsättningar och sysselsättning. En ny bedömning ska ske innan sjukskrivningen förlängs.

  • Vid lindrig anpassningsstörning är arbetsförmågan inte eller endast obetydligt nedsatt och sjukskrivning bör i sådana fall undvikas.
  • Vid medelsvår till svår anpassningsstörning kan patienten sjukskrivas på heltid, alternativt partiellt, upp till 3 månader. Om depression eller ångestsyndrom utvecklas gäller rekommendationerna för dessa tillstånd.