Försäkringsmedicinskt beslutsstöd

Arbetsförmågan är i allmänhet inte nedsatt

Akut influensa med feber kan nersätta arbetsförmågan i alla former av arbeten under 1 vecka och bör därmed som regel kunna täckas av perioden för egen sjukanmälan.

Tillståndet påverkar inte arbetsförmågan. I normalfallet är rekommendationen ingen sjukskrivning.

• I de flesta fall är rekommendationen ingen sjukskrivning (utöver eventuell egen sjukanmälan upp till 1 vecka).
• I komplicerade fall (recidiv, bihålespolning mm.) kan arbetsförmågan vara nedsatt i upp till 3 veckor.
• Vid hög grad av besvär och i arbeten med krav på fullgod fysisk prestationsförmåga eller röstanvändande kan sjukskrivning några få dagar utöver egen sjukanmälan vara motiverad

Akut ÖLI med feber kan nersätta arbetsförmågan i alla former av arbeten under en vecka och bör därmed som regel kunna täckas av perioden för egen sjukanmälan. I speciella fall, till exempel med krav på hög fysisk prestationsförmåga eller med krav på god röstförmåga, kan nedsättningen pågå under upp till 10 dagar.

• Sjukskrivning för nydiagnostiserad utan komplikationer med lätt arbete upp till 2 veckor, eventuellt återgång på deltid. Vid tungt arbete eller skiftarbete upp till 3 veckor. Anpassa eventuellt arbetstiderna. Till en början återgång på deltid.
• Sjukskrivning vid följdsjukdomar är helt beroende av symtomens grad och patientens arbetsuppgifter.
• Vid kraftigt störd blodsockerkontroll kan perioder av sjukskrivning på upp till 2 veckor behövas för att optimera behandling tillsammans med diabetesteamet.
• Vid graviditet medför diabetes en ökad belastning för patienten. Kravet på en mycket välreglerad glukosnivå innebär tät provtagning och övergång från peroral behandling till insulin samt en ökad risk för insulinkänningar. Detta betyder för många att arbetsförmågan är delvis eller helt nedsatt under delar av eller hela graviditeten.
• Efter många års diabetes kan patienter drabbas av ökad uttröttbarhet. Detta kan leda till permanent nedsatt arbetsförmåga. Sjukskrivning på deltid kan medföra att patienten kan stanna i arbetslivet.

• Arbetsförmågan efter laparaskopisk operation är normalt helt nedsatt i upp till 4 veckor i lättare arbeten och upp till 5 veckor i tyngre arbeten.

• Vid öppen kirurgi kan arbetsförmågan vara helt nedsatt i upp till 5 veckor.
• För vissa patienter med svårare katabola symtom (trötthet, yrsel, muskelsvaghet till följd av kraftigt nedsatt födointag) kan arbetsförmågan vara helt nedsatt i ytterligare 2 veckor.
• För vissa patienter kan sjukskrivning på deltid i 2-4 veckor vara en bra övergång från sjukskrivning till heltidsarbete.

Arbetsförmågan varierar beroende på arbetsförhållanden och arbetsuppgifter, men är sällan helt nedsatt. Vägledande rekommendation är partiell sjukskrivning i upp till 2 månader. Det är viktigt att de symtom som nedsätter arbetsförmågan beskrivs i det medicinska underlaget.

Besvärens styrka och arbetsuppgifternas art bestämmer arbetsförmågan. Vid uttalade besvär är arbetsförmågan oftast helt nedsatt, vid lättare besvär brukar det räcka med 25–50 procents sjukskrivning. Normalt kan sjukskrivningstiden, för de flesta arbeten, ligga på upp till 2 månader.

Återgång till arbete efter stroke är en viktig faktor för livskvaliteten. Överväg därför arbetsrehabilitering tidigt. Arbetsförmågan efter stroke är ofta kopplad till möjligheten att anpassa arbetet, motivationen och uppfattningen om den egna förmågan.

• I det akuta skedet, och den första tiden efter det, är det som regel aktuellt med hel sjukskrivning i upp till 2 månader. Under sjukskrivningen är det viktigt med struktur på vardagen, god balans mellan aktivitet och vila, upprätthållande av sociala kontakter samt fysisk aktivitet. Efter denna period kan man ofta göra en bedömning av arbetsförmågan och rehabiliteringsmöjligheterna.
• Efter det akuta skedet kan många patienter börja arbetsträna eller deltidsarbeta trots kvarstående funktionsnedsättningar om det skapas goda förutsättningar på arbetsplatsen. Det är nödvändigt med en rehabiliteringsplan med tydliga mål där patienten är delaktig. Successiv upptrappning av arbetsinsatsen och partiell sjukskrivning ska alltid övervägas.
• Efter omkring 4 månader brukar man kunna göra en relativt säker bedömning av hur arbetsförmågan kan förväntas bli under det närmaste året. I de flesta fall behövs en fortsatt arbetsträning eller partiell sjukskrivning.

• Den som har bilkörning som en nödvändig del av sitt arbete, tex en yrkeschaufför, ska anses ha sin arbetsförmåga nedsatt pga sjukdom om han/hon drabbas av sjukdomstillstånd som medför medicinskt körförbud. Detta gäller under den period då patientens arbetsförmåga bedöms mot ordinarie arbetsuppgifter.

• Vid nedsatt hjärtmuskelfunktion utan symtom (NYHA 1) finns inget stöd för sjukskrivning med undantag för vad som rekommenderas i samband med akut hjärtinfarkt.
• Vid lätt hjärtsvikt (NYHA 2) är arbetsförmågan påtagligt nedsatt endast vid fysiskt tunga arbeten. I sådana fall kan anpassning eller byte av arbete vara nödvändigt. Vägledande rekommendation för fysiskt lätta arbeten är att arbetsförmågan till en början inte bör vara helt nedsatt längre än 2 månader. Om funktionsnedsättningen kvarstår i 6 månader utan förbättring bedöms den sannolikt vara permanent och byte av arbetsuppgifter kan vara nödvändigt. Tidvis kan det vara aktuellt med hel sjukskrivning under en begränsad period i fall då patienten får mer symtom från sin hjärtsvikt (i samband med svårare infektioner, vid hjärtarytmier eller i samband med medicinjusteringar).
• Vid måttligt svår hjärtsvikt (NYHA 3) är funktionstillståndet påtagligt nedsatt trots lämplig medicinering och typen av arbete avgör om patienten kan återgå till hel- eller deltidsarbete. Tidig kontakt med arbetsgivare eller företagshälsovård kan vara av stor vikt. Det kan även ta lång tid att uppnå full effekt av medicineringen.
• Vid svår hjärtsvikt (NYHA 4) är funktionstillståndet, trots lämplig medicinering, så påverkat att det oftast är svårt att klara någon form av arbete.

• Vid akut hjärtinfarkt utan komplikationer är arbetsförmågan som regel helt nedsatt i alla former av arbeten i upp till 4 veckor. Vissa patienter kan därefter återgå till heltidsarbete, men för de flesta är deltidssjukskrivning i upp till ytterligare 4 veckor lämpligt.
• Vid komplikationer kan längre tids sjukskrivning behövas och i vissa fall, till exempel vid omfattande hjärtmuskelskada hos patient med fysiskt eller psykiskt krävande arbete, kan arbetsförmågan vara permanent nedsatt, helt eller delvis.

För vissa yrken (som pilot eller brandman) kan legala eller trafikmedicinska skäl finnas för att avstå från arbete under längre tid, även vid relativt lindriga tillstånd.

Vid stabil kranskärlssjukdom är arbetsförhållandena avgörande för bedömningen av arbetsförmåga. Fysiskt krävande arbeten liksom hög stressnivå kan leda till kärlkramp och det är ofta aktuellt att anpassa arbetet.

• Flertalet handeksem kräver inte sjukskrivning
• Patientens arbetsförmåga kan bli nedsatt om arbetet kräver att huden på händerna är problemfri eller om huden utsätts för olämpliga ämnen i arbetet. Normalt krävs inte mera än 1 månads sjukskrivning och behandling för att återställa funktionshinder orsakade av klåda, värk och nedsatt rörlighet och styrka. Ytterligare sjukskrivning i väntan på rehabilitering kan behövas medan de olämpliga ämnena i arbetsmiljön tas bort. För att förhindra återfall bör tid (upp till ytterligare 6 månader) ges för hudens barriär att återställa sig efter att eksemet har läkt.
• Vid kontakteksem på andra ställen på kroppen gäller samma princip för att kunna ta bort de olämpliga ämnena i arbetsmiljön. För att återställa funktionshinder orsakade av klåda och vätskande hud krävs normalt inte mera än 1 månads sjukskrivning och behandling.
• Vid atopiskt eksem och vid andra eksem krävs normalt inte mera än 1 månads sjukskrivning.

• Akut urtikaria kräver sällan sjukskrivning (utöver eventuell egen sjukanmälan upp till 1 vecka).
• Kronisk urtikaria kan kräva längre sjukskrivning om klådan eller i vissa fall behandlingen leder till trötthet som hindrar arbeten med krav på hög grad av uppmärksamhet såsom olika operatörs- och föraryrken. Normalt behövs inte längre sjukskrivning än 1 månad.
• Vid fysikalisk urtikaria kan arbetsbelastning leda till symtom genom nötning, tryck, kyla, värme och ansträngning. Om symtomen blir långdragna och behandlingen inte är tillfredsställande kan byte av arbetsuppgifter, tillfälligt eller permanent, vara aktuellt. Normalt behövs inte längre sjukskrivning än 1 månad.
• Proteinkontakteksem ska betraktas som andra handeksem ur sjukskrivningssynpunkt.

• Vid påverkat allmäntillstånd på grund av herpesinfektion med feber, smärta och smärtsamma hudreaktioner kan arbetsförmågan vara nedsatt i alla former av arbeten upp till 1 vecka vilket är inom perioden för egen sjukanmälan.
• Vid svårare postherpetiska smärtor kan arbetsförmågan vara nedsatt under flera veckor men det är sällsynt att patienter i arbetsför ålder drabbas.
• En specialvariant av herpes zosterinfektioner är de fall som drabbar ögonen. Detta kräver som regel kontakt med ögonläkare och speciell behandling. Synen kan påverkas under 1–2 veckor, vilket kan försämra arbetsförmågan om arbetet kräver fullgod syn.

• Allmäntillståndet och hur länge arbetsförmågan är nedsatt varierar, men körtelfeber i arbetsför ålder innebär som regel att heltidssjukskrivning kan behövas i två till tre veckor. Om feber kvarstår i mer än två veckor kan tröttheten i efterförloppet medföra att upp till fyra veckors heltidssjukskrivning är motiverat. Partiell sjukskrivning ytterligare någon vecka kan därefter vara lämpligt.
• Komplikationer är sällsynta, men hematologiska och neurologiska följdtillstånd kan förekomma. Ibland kan mjälten vara förstorad i samband med körtelfeber och då kan heltidssjukskrivning vara motiverat i fyra veckor vid fysiskt krävande arbete om tillfällig omplacering inte är möjlig.

• Vid akut hepatit A och B är arbetsförmågan som regel helt nedsatt upp till 2 veckor på grund av feber, trötthet och ledsmärtor.

• Vid kroniska hepatitformer påverkas arbetsförmågan sällan. I samband med behandling förekommer ibland kraftiga biverkningar som leder till nedsatt prestationsförmåga. Detta kan vara skäl till hel- eller partiell sjukskrivning under längre tid – ibland i upp till 6 månader.

• Arbetsförmågan är sällan påverkad eftersom dyspepsi som regel inte påverkar funktionsförmågan påtagligt och insatt behandling ger snabb effekt.
• Vid sent debuterande besvär med mer omfattande symtom kan det vara adekvat med sjukskrivning i upp till 2 veckor under utredningsskedet.
• Ulcus kan medföra nedsatt arbetsförmåga i upp till 3 veckor.
• Perforerat ulcus som opererats kan medföra nedsatt arbetsförmåga i upp till 4 veckor.

Det finns inga belägg för dyspepsi eller ulcus läker ut snabbare vid vila. Det finns heller inga belägg för att fortsatt arbete ökar risken för fortsatta besvär eller återfall.

• I normalfallet krävs ingen sjukskrivning.
• Vid svårare smärta och illamående kan sjukskrivning vara motiverad. Under dessa perioder kan arbetsförmågan vara nedsatt i upp till 10 dagar.
• I arbeten med tunga lyft kan arbetsförmågan vara nedsatt i upp till 14 dagar.

• Akuta smärtillstånd vid gallblåseinflammationer och pankreatiter brukar vara så svåra att det kan vara rimligt med upp till 2 veckors sjukskrivning.

• I mer komplicerade fall med behov av kirurgiska ingrepp kan arbetsförmågan vara helt nedsatt i upp till 3 månader, ibland längre. Arbetsförmågan är nedsatt i alla former av arbeten och partiell sjukskrivning är sällan möjlig.

   

• Kroniska virushepatiter påverkar inte arbetsförmågan.
• Vid akuta leverbesvär som exempelvis leversvikt och toxisk påverkan kan arbetsförmågan vara helt nedsatt under upp till 2 månader.

• Vid lättare skov hos patienter som haft sin sjukdom under längre tid kan arbetsförmågan vara nedsatt i upp till 4 veckor.
• Lätta till medelsvåra skov kan vid förstagångsinsjuknande medföra en nedsatt arbetsförmåga i upp till 6 veckor, främst på grund av påverkat allmäntillstånd och frekventa diarréer.
• Vid akuta svåra och medelsvåra skov är patienten som regel så allmänpåverkad att arbetsförmågan är helt nedsatt i alla former av arbeten i upp till 12 veckor. I vissa svårare fall upp till 20 veckor.

Patientens möjligheter att påverka sin arbetssituation och tillgång till toaletter kan påverka möjligheterna att klara arbetet (det är svårt med långa arbetspass utan tillgång till toaletter).

I normalfallet är rekommendationen ingen sjukskrivning (utöver eventuell egen sjukanmälan i upp till 1 vecka).

• Vid sjukdomsdebut med skov behövs ofta kortare sjukskrivningsperiod, framför allt vid arbeten som kräver koncentration, uthållighet och simultankapacitet. Vid lätta skov behövs sjukskrivning i upp till 2 veckor. Vid medelsvåra skov kan sjukskrivning behövas i upp till 8 veckor och vid svåra skov i upp till 12 veckor. Stora individuella skillnader förekommer vilket skall beaktas. Associerade symtom som psykiska krisreaktioner, MS-trötthet och tidig kognitiv svikt måste vägas in. Partiell sjukskrivning för att gradvis öka belastningen vid återgång i arbetet är ofta att föredra, inte sällan via arbetsträning. Behandling med betainterferon (bromsmedicin) är i början ofta förenad med influensaliknande biverkningar som kan vara sjukskrivningsgrundande.
• Vid primär och sekundär progressiv MS krävs en längre tids sjukskrivning . Sjukskrivningen eller sjukersättningen är ofta partiell i början och ökar gradvis i takt med att funktionsnedsättningen tilltar. Arbetet i sig påverkar dock inte sjukdomsaktiviteten.

• Individuell bedömning av neurolog och/eller sömnspecialist erfordras. Säkerhetsklassat arbete är i det närmaste uteslutet. Få patienter har vakenhetsförmåga som medger bilkörning. Arbetsförmågan är beroende av arbetsplatsens utformning och arbetsuppgifter (patient ges möjlighet till tupplurar, inga specifika krav på långvarig uppmärksamhet). Avgörande är graden av sjukdom och individuellt svar på behandlingen. Vissa patienter, framförallt de med IH, förblir fullständigt handikappade av sin översömnighet.

• Arbetsförmågan är i regel inte inskränkt vid lindrig OSA. Undantaget utgörs av patienter med massiv översömnighet och säkerhetsklassat arbete.
• Arbetsförmågan är endast i undantagsfall inskränkt vid måttlig OSA enligt samma förutsättningar som gäller för lindrig OSA. Förutsatt att behandlingen lyckas återfår patienten som regel full funktionsförmåga. Vid följsamhetsproblem (CPAP/bettskena) kan funktionsnedsättning bestå eller till och med öka med tiden. För obehandlade eller endast partiellt behandlade patienter med särskilt krävande yrken kan omplaceringsåtgärder på arbetsplatsen bli aktuella. Krävande bilkörning eller liknande i arbetet kan innebära ett särskilt problem i dessa fall. Symtomutvärdering behöver ske efter insatt behandling.
• Grav sömnapné hos patienter med annan kardiovaskulär, metabol och psykiatrisk samsjuklighet kan leda till mer komplex störning med nedsatt arbetsförmåga. Framgångsrik terapi leder vanligtvis till en normalisering av neurokognitiv funktion. Hos en subgrupp av dessa patienter kvarstår översömnighet och det kan finnas behov av partiell sjukskrivning under 1–3 månader för behandling av samsjuklighet i form av övervikt eller depression. Hos patienter med säkerhetsklassat arbete eller lång körsträcka krävs särskilda överväganden.

Arbete har normalt positiv effekt och sjukskrivning bör så långt möjligt undvikas. Arbetsförmågan kan vara helt eller delvis nedsatt i 2-4 veckor.

Rekommendationer gällande bedömning av arbetsförmåga

Beroende på typ av specifikt tillstånd och allvarlighetsgrad. Se rekommendation för F43.0 – F43.9.

• Lindrig förstagångsdepression kräver ofta inte sjukskrivning. Arbetsförmågan kan vara nedsatt i 1-3 månader efter insatt behandling. Sjukskrivning på deltid bör övervägas.

• Vid svår förstagångsdepression kan arbetsförmågan vara nedsatt i upp till 6 månader efter insatt behandling. Depressiva symtom kan kvarstå ytterligare 6 månader eller längre. Stora individuella skillnader förekommer.

• Sjukskrivning bör som regel undvikas.
• Arbetsförmågan kan vara tillfälligt nedsatt.
• Sjukskrivningstiden bör vara kort, 2-4 veckor. Deltidssjukskrivning bör alltid övervägas.
• Vid sjukskrivningstider längre än 3 månader bör samarbete med psykiatrin etableras.

• Det finns stora individuella skillnader i förmågan att återgå till en daglig sysselsättning främst beroende på grad av kognitiv funktionsnedsättning efter akut fas. Bedömningen av sjukskrivningens längd bör ske i team och ska vara förankrad i en rehabiliteringsplan som del av en övergripande vårdplan. Bedömningen bör utgå ifrån symtomskattning, neurokognitiva test, arbetsterapeutisk funktionsbedömning samt patientens upplevelse av stress och svårigheter.
• Vid förstagångsinsjuknande, speciellt i schizofreni, är det ofta nödvändigt med en längre tids sjukskrivning, ofta ett år eller längre, beroende på risken för återfall, depression eller suicidförsök. Vid återinsjuknande kan sjukskrivningens längd behöva ökas ytterligare. En stabil situation med sysselsättning och boende innebär normalt kortare väg tillbaka.
• Under den stabila remissionsfasen är det ofta aktuellt med arbetslivsinriktad rehabilitering med ersättning från sjukförsäkringssystemet.

• Rekommendationer gällande bedömning av arbetsförmåga
  Skadligt bruk medför i sig inte nedsatt arbetsförmåga. Arbetsförmågan bedöms utifrån uppkomna skador.
• Vid alkoholberoende med abstinenssymtom efter
  en alkoholperiod kan arbetsförmågan vara nedsatt
  i upp till 4 veckor, beroende på periodens längd och konsumtionsnivå.
• Vid utdragen abstinens och/eller kroniska alkoholskador ska arbetsförmågan bedömas utifrån hur dessa tillstånd påverkar funktionen.
• Läkarutlåtande för förebyggande behandling utfärdas om behandlingen i sig hindrar närvaro på arbetsplatsen, exempelvis behandlingshem eller intensiv öppenvårdsbehandling.

• Individer med lättare stress- eller krisreaktioner har vanligen inte nedsatt arbetsförmåga.
• För individer med risk för allvarliga tillstånd, med påtagliga sömnstörningar och viss kognitiv svikt, kan sjukskrivning, 2-6 veckor, gärna på deltid, övervägas. Sjukskrivning ska ske med tät uppföljning och adekvat behandling.

För individer med ett uttalat och väldiagnostiserat utmattningssyndrom kan arbetsförmågan vara nedsatt under avsevärd tid. Återhämtning, med hjälp av aktiv specialiserad rehabilitering, och successiv återgång i arbete, tar inte sällan mer än 6 månader och i vissa fall upp till ett år eller längre.

• Sjukskrivning är ofta negativ och bör normalt undvikas.
• Vid bulimia nervosa med allvarliga och destruktiva symtom kan patienten behöva behandlas i dag- eller heldygnsvård. Sjukskrivning under behandlingen är då indicerad.
• Vid långvariga och behandlingsresistenta fall av bulimia nervosa kan inte alltid full arbetsförmåga återställas. Arbete på deltid kan då vara ett alternativ för att undvika social isolering och att sjukdomen blir kronisk.

Total avlastning har inte någon positivt effekt på läkningen utan kan tvärtom vara skadlig för både muskler, senor och den neuro-muskulära funktionen. Vid anpassad belastning och hjälp med transport till och från arbetet behövs i regel ingen sjukskrivning.

• Vid arbeten med små krav på förmågan att förflytta sig är arbetsförmågan inte nedsatt.
• Vid arbeten med mycket gående och stående kan arbetsförmågan vara nedsatt i upp till 2 veckor. I vissa fall kan partiell sjukskrivning under ytterligare 2 veckor behövas.
• Vid kroniska besvär kan det behövas förändrade arbetsuppgifter för att patienten ska kunna återgå i arbete.

• Vid fysiskt lätta arbeten utan större belastning på nacke och halsrygg kan arbetsförmågan vara nedsatt i upp till 4 veckor.
• Vid fysiskt tunga eller belastande arbeten som skapar besvär kan arbetsförmågan vara helt eller delvis nedsatt i upp till 7 veckor eller längre i väntan på åtgärder.

• Sjukskrivning bör alltid vara kopplad till aktiva åtgärder i form av funktionsutredning, funktionshöjande åtgärder, regelbundna arbetsplatsbesök, arbetsanpassning, arbetsträning och utbildning.
• Trots kvarstående besvär kan en betydande del av patienterna efter hand återgå i lämpligt arbete på hel- eller deltid. Med en väl planerad rehabilitering tar detta vanligen mellan några månader upp till ett år.
• De patienter med svårast smärta bör bedömas och behandlas i specialiserad multiprofessionell smärtvård. Smärtrehabilitering och successiv arbetsrehabilitering kan ta totalt mellan ett och två år.

Vid bedömning av arbetsförmåga ska hänsyn tas till om tillståndet gäller dominant (höger för högerhänta, vänster för vänsterhänta) eller icke dominant sida, förutsatt att detta är relevant för det arbete som är aktuellt.

• triggerfinger sätter sällan ned arbetsförmågan.

• kan de Quervains sjukdom sätta ned arbetsförmågan i upp till 1 månad.
• kräver peritendinits crepitans och ulnariskompression som är akuta tillstånd sällan mer än 1 veckas sjukskrivning.
• sätter tumbasartros och Dupuytrens kontraktur sätter normalt inte ned arbetsförmågan.
• Vid arbete som innebär hög belastning kan arbetsförmågan vara helt nedsatt i upp till 3 veckor. Dock är längre behov av sjukskrivning inte ovanligt.

• I lindriga fall och i arbeten som inte belastar handen eller handleden är arbetsförmågan inte begränsad.
• I medelsvåra fall och i arbeten som inte belastar handen och handleden kan arbetsförmågan vara nedsatt i upp till 2 veckor.
• Vid tungt arbete kan sjukskrivning i upp till 4 veckor vara aktuell.

• Efter operation kan arbetsförmågan vara nedsatt i upp till 3 veckor vid lätt arbete som inte belastar handleden. Vid medeltungt arbete är arbetsförmågan nedsatt i upp till 4 veckor och vid tungt och mycket tungt arbete i upp till 2 månader. Diskutera anpassning av arbetsuppgifter.

• Vid fysiskt lätta arbeten (med få lyft, böjningar och vridningar) kan arbetsförmågan vara nedsatt i upp till 3 veckor.
• Vid fysiskt tunga arbeten (med många lyft, böjningar och vridningar) kan det ta upp till 6 veckor innan arbetsförmågan är återställd.

• Efter diskbråcksoperationer kan arbetsförmågan vara nedsatt vid lättare arbeten i upp till 3 veckor och vid tyngre arbeten i upp till 6 veckor.

• Vid akuta tillstånd är arbetsförmågan som regel nedsatt i alla former av arbeten i upp till 3 veckor.
• Kvarstående besvär (svullnad och smärta vid fysisk aktivitet) kan begränsa arbetsförmågan i arbeten som kräver mycket stående och mycket gående. Partiell sjukskrivningen i upp till två månader är vägledande.
• I vissa fall med bestående funktionsnedsättning på grund av svullnad eller smärta vid ansträngning är fortsatt fysiskt tungt arbete orealistiskt.

Det finns dock inget som tyder på att fortsatt arbete, även i fysiskt krävande arbeten, försämrar perifera kärlsjukdomar.

Ledbelastande arbete bör undvikas vid akut ledinflammation. Beroende på arbetets art och artritens intensitet kan patienten börja deltidsarbeta efterhand. För patienter som utvecklar kronisk ledinflammatorisk sjukdom hänvisas till riktlinjen för reumatoid artrit.

• Under den akuta fasen är hel sjukskrivning i upp till någon månad vanlig, ibland krävs sjukskrivning i flera månader beroende på arbetets krav. Vid övergång till kronisk artrit se rekommendation för spondylartriter.

• Arbetsförmåga skattas efter bedömning av rörelseförmåga (grov- och finmotorik, koordination, uthållighet), kognitiv förmåga, emotionell stabilitet och uthållighet samt ställs i relation till arbetsuppgifterna.
• Heltidssjukskrivning är sällan befogad såvida inte utredning eller behandling kräver detta eller om smärtan kompliceras av exempelvis en svår depression.
• Sjukskrivning ska i princip alltid vara kopplad till olika aktiva åtgärder (medicinsk utredning och behandling, funktionsanalys, regelbundna arbetsplatsbesök, arbetsträning med mera).
• Sjukskrivning bör ske med så täta uppföljningar som behövs för att följa tillståndets utveckling och behandlingens effekter, gärna med en tidigt uttalad längre plan för nedtrappning. För att undvika att läkarbesöket fokuseras på sjukintyg bör sjukskrivningsperiodens slut inte sammanfalla med nästa läkarbesök.

Det är i regel svårt att bedöma arbetsförmågan på en läkarmottagning. Om en företagshälsovård finns bör den kopplas in tidigt.

• Vid mer lindriga skov med besvär från leder, hud, lättare trötthet med mera kan sjukskrivning i upp till 2 månader bli aktuell, eventuellt längre tid på deltid.
• Vid allvarligare fall med till exempel skov i nefrit (som ofta kräver sjukhusvård, åtminstone i början) krävs i regel sjukskrivning initialt på heltid, ibland i upp till 6 månader. Vid uttalad trötthet med kognitiva störningar, ofta mer än 6 månader. Sjukdomen i sig samt eventuell immundäm­pande medicineringen ökar infektionskänslig­heten och sätter ned funktionen. Efter heltidssjukskrivning kan återgång i arbete på deltid ofta bli aktuellt.

• Hallux valgus, hallux rigidus, hammartå och Mortons metatarsalgi är fall för sjukskrivning endast vid kirurgiskt ingrepp.

• Vid hallux valgus och hallux rigidus kan arbetsförmågan vara nedsatt i alla former av arbete i upp till 6 veckor efter operation. Vid hammartå och Mortons metatarsalgi kan arbetsförmågan vara nedsatt i alla former av arbeten i upp till 2 veckor efter operationen, främst på grund av smärta. Därefter är arbetsförmågan påverkad i arbeten med mycket gående och stående i upp till 2 månader.

• Plantar fasciit kan medföra behov av sjukskrivning i upp till 2 veckor. I vissa fall kan dock besvären vara mycket långvariga, men långvarig sjukskrivning behövs inte.

• För grupp A bör kontorsarbete eller motsvarande i normalfallet kunna utföras efter cirka 6 veckor. Tyngre arbetsuppgifter kan vanligen först utföras efter 3 månader.
• För grupp B kan kontorsarbete eller motsvarande i sittande ställning normalt inte utföras förrän efter 4 månader, på grund av smärta och korsettbehandling. Tyngre arbete som byggnadsarbete kan i vissa fall bli omöjligt för all framtid.
• För grupp C görs individuella bedömningar utifrån förlamningens omfattning.

• Kontusion och distorsion medför i normalfallet nedsatt arbetsförmåga främst i manuella arbeten och i arbeten där armen måste användas – och då i upp till 3 veckor.
• Axeldistorsioner och frakturer medför i normalfallet i första hand nedsatt arbetsförmåga i manuella arbeten och i arbeten där armen måste användas. Arbetsförmågan kan i dessa fall vara nedsatt i upp till 4 månader.

• Vid enkla sårskador krävs ofta ingen sjukskrivning (utöver eventuell egen sjukanmälan upp till 1 vecka).
• Vid arbete där händerna används för ett manuellt arbete, som är smutsigt eller där handtvätt förekommer ofta kan sjukskrivning i upp till 2 veckor vara vägledande. Om möjligt arbete på halv- eller deltid.
• Vid svårare sårskador med nerv- eller senskada behövs sjukskrivning i upp till 3 månader . Vid arbete där händerna används för ett manuellt arbete, som är smutsigt eller där handtvätt är ofta förkommande bör patienten avstå från dessa arbetsuppgifter. Om möjligt arbete på halv- eller deltid.

• För de flesta individer är arbetsförmågan helt nedsatt under immobiliseringstiden på 5 veckor. Efter att gipset avlägsnats är en rehabiliteringstid på ytterligare 5–7 veckor vanligt. Individer som behöver använda handled/hand i sitt arbete förväntas därför vara arbetsoförmogen i ca 12 veckor från skadedatum. Mer om det är dominant sida och arbete som kräver stor användning av handen – mindre om det är icke-dominant sida och arbete som inte kräver stor användning av aktuell hand. I vissa fall kan partiell sjukskrivning vara att föredra.

• Allvarliga psykiska reaktioner som sätter ned arbetsförmågan är vanligt såväl vid diagnosbesked som under och en tid efter behandlingen (se adekvat rekommendation för psykiska diagnoser).
• Sjukskrivning i upp till 3 veckor efter bröstbevarande operation med mindre lymfkörtelingrepp är vägledande i de fall där ingen tilläggsbehandling ska ges.
• När större lymfkörtelingrepp och/eller mastektomi utförts kan sjukskrivning i upp till 6 veckor vara motiverad i de fall där ingen tilläggsbehandling ska ges. Överväg arbetsanpassning och partiell sjukskrivning.
• Under den postoperativa cytostatikabehandlingsperioden, i regel 5 månader, är arbetsförmågan ofta helt nedsatt. Hos en mindre andel kvinnor finns arbetsförmåga mellan behandlingarna. Arbetsanpassning och successiv återgång i arbete med partiell sjukskrivning är oftast aktuellt. För patienter som erhåller preoperativ cytostatikabehandling krävs oftast längre sjukskrivningsperiod än ovan.
• Under komplikationsfri strålbehandling är arbetsförmågan ofta god. Om patienten behöver avstå från arbete för att behandlingen ska kunna genomföras kan sjukpenning i förebyggande syfte bli aktuellt. Kvinnor som fått cytostatikabehandling före strålbehandling har ofta helt nedsatt arbetsförmåga under behandlingen pga. kvarstående biverkningar.
• Hormonell behandling eller antikroppsbehandling medför för de flesta kvinnor möjlighet att återgå i arbete åtminstone på deltid.

• Sjukskrivning är alltid motiverad efter en operation. Bedöm arbetsanpassning och deltidssjukskrivning individuellt efter arbetssituationen.
• Cellgiftbehandlingen kan ge specifika terapirelaterade symtom, som i sig kan motivera en längre tids sjukskrivning.

• Sjukskrivning i upp till 6 veckor efter operation är vägledande.
• Under strålbehandlingen kan arbetsförmågan till en början vara god, men biverkningar under senare delen kan ofta motivera sjukskrivning i upp till 8 veckor. Praktiska problem med resor kan även förekomma.

• Sjukskrivning är alltid motiverad efter operation.
• Under tilläggsbehandling med cellgift är sjukskrivning ofta motiverad, men beroende på patientens arbetssituation kan även arbetsanpassning och deltidssjukskrivning vara aktuellt. Symtom till följd av cellgiftbehandlingen kan motivera en längre tids sjukskrivning.

• Vissa kvinnor kan vid diagnosbesked få allvarliga psykiska reaktioner som nedsätter arbetsförmågan.
• Sjukskrivning upp till 4 veckor efter normal operation är vägledande.
• Vid arbete där bukmuskulaturen belastas kan sjukskrivning i upp till 6 veckor under aktiv rehabilitering (sjukgymnastik) vara motiverad. Överväg arbetsanpassning och deltidsarbete.
• Under cytostatikabehandling är sjukskrivning under själva behandlingen motiverad. Ofta finns arbetsförmåga (under 1–2 veckor) mellan behandlingarna. Arbetsanpassning och deltidsarbete kan vara aktuellt.
• Under strålbehandling är arbetsförmågan ofta nedsatt, på grund av tarmpåverkan, men även praktiska problem med resor kan förekomma.

• Efter operation av melanom upp till 1 mm tjocka är sjukskrivning ej motiverad.
• För melanom tjockare än 1 mm där körteldiagnostik utförts är det i normalfallet tillräckligt med 3 dagars sjukskrivning. I de fall där hudtransplantation utförts kan 14–30 dagars sjukskrivning rekommenderas, dels för inläkning av transplantat, dels för lokala besvär från tagstället.
• Efter lymfkörtelutrymning är det motiverat med 14–30 dagars sjukskrivning.

Sjukskrivning är motiverad i de flesta fall.

Sjukskrivning är alltid motiverat under hela behandlingstiden. Hos en mindre andel av patienterna kan arbetsförmåga återkomma från 3 månader efter behandlingen, ofta på deltid. Majoriteten har dock behov av långvarig sjukskrivning.

• Vid kombinerad laparoskopisk/vaginal hysterektomi och fysiskt lättare arbeten, är arbetsförmågan som regel helt nedsatt i upp till 2–3 veckor efter operation. Vid fysiskt tyngre arbeten är arbetsförmågan som regel helt nedsatt i upp till 3–4 veckor efter operation.
• Vid abdominell hysterektomi och fysiskt lättare arbeten är arbetsförmågan nedsatt i upp till 3–4 veckor efter operation. Vid fysiskt tyngre arbeten är arbetsförmågan nedsatt i upp till 4–6 veckor efter operation.

• Katarakt kan i sig medföra nedsatt arbetsförmåga i yrken med höga synkrav. Sådana fall skall idag enligt de nationella indikationerna för kataraktextraktion (NIKE) opereras med högsta prioritet, vilket innebär operation snarast, i de flesta fall inom en månad.
• I de flesta arbeten med normala synkrav är arbetsförmågan inte nedsatt efter en kataraktoperation, och patienten kan återgå i fullt arbete dagen efter ingreppet.
• Då glasögonkorrektion behövs efter operationen bör utprovning göras tidigast efter 1–2 veckor. Okorrigerade brytningsfel kan då medföra nedsatt arbetsförmåga i 2-3 veckor efter operationen i yrken med höga synkrav, exempelvis där bilkörning ingår.
• I vissa yrken (främst arbete i smutsiga miljöer och där risk för ögontrauma kan föreligga) kan arbetsförmågan vara nedsatt i upp till 2 veckor av dessa orsaker.

Ofta har patienten arbetsförmåga om arbetet är lämpligt. Patientens arbetsförmåga påverkas framför allt av den trötthet som kommer av att under längre perioder anstränga sig för att uppfatta information och delta i social interaktion. Detta är framför allt ansträngande i en bullrig arbetsmiljö. Hörselnedsättning medför sällan helt nedsatt arbetsförmåga om patienten fått lämplig hörselrehabilitering och arbetsmiljön har anpassats.

• Vid arbete i arbetsmiljöer med begränsade krav på kommunikation är i normalfallet en vägledande rekommendation ingen sjukskrivning. Diskutera byte av arbetsuppgifter eller arbete om arbetsmiljön är bullrig.
  
• Vid arbete i arbetsmiljöer med betydande krav på kommunikation är partiell sjukskrivning i upp till 1 månad vägledande rekommendation. Utred om arbetsuppgifterna eller arbetsmiljön kan anpassas. Överväg annars arbetsbyte.

• Vid tinnitus grad 1 är rekommendationen ingen sjukskrivning (utöver eventuell egen sjukanmälan upp till 1 vecka). Patienten kan bedriva normala dagliga aktiviteter men bör undvika ljudliga miljöer och ha hörselskydd till hands. Bedöm ljudmiljön på arbetsplatsen och förbättra akustiken.
• Vid grad 2 kan sjukskrivning behövas inledningsvis på heltid i upp till 2 månader medan behandlingen påbörjas, därefter partiell sjukskrivning i avtagande grad i ett halvår.
• Vid grad 3 behöver patienten ofta sjukskrivning under en längre tid, i upp till 12 månader.