I smittskyddslagen regleras preventiva åtgärder för att förhindra att människor smittas av allmänfarliga sjukdomar.
Tyngdpunkten i smittskyddsarbetet bör ligga på det frivilliga förebyggande arbetet. Särreglering av hiv-infektion bör begränsas så långt möjligt. Bestämmelserna i smittskyddslagen omfattar alla sjukdomar som kan överföras till eller mellan människor och som kan innebära ett inte ringa hot mot människors hälsa. Möjligheterna till smittskyddsåtgärder som kan vara integritetskränkande begränsas till vissa så kallade allmänfarliga sjukdomar.
Landstinget har ansvaret för att behövliga smittskyddsåtgärder vidtas inom landstinget. Ansvaret för direkta smittskyddsåtgärder vilar på smittskyddsläkarna och de behandlande läkarna.
Smittskyddslagen fastslår att var och en genom uppmärksamhet och rimliga försiktighetsåtgärder ska medverka till att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar. Lagen beskriver vissa rättigheter och skyldigheter för den som är smittad eller misstänks bära på smitta.
De smittskyddsåtgärder som rör djur, livsmedel eller andra objekt regleras i andra lagar.
