4 kap. 11 § SOSFS 2008:14
Följande yrkesutövare får föra patientjournal på ett annat språk än svenska:
- Den yrkesutövare som har fått kompetensbevis för ett yrke inom hälso- och sjukvården, tandvården eller detaljhandel med läkemedel enligt bestämmelserna om erkännande av ut-ländsk utbildning i 8 kap. 1 § förordningen (1998:1513) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område får föra patientjournal på danska eller norska.
- Den yrkesutövare som i kraft av utomnordisk utbildning har fått förordnande av Socialstyrelsen att utöva yrke inom hälso- och sjukvården får föra patientjournal på engelska, om det anges i förordnandet.
- Den yrkesutövare som uppehåller en tjänst i Finland, i ett distrikt intill riksgränsen, och som får utöva yrket i angränsande distrikt i Sverige får föra patientjournal på engelska, om han eller hon inte kan göra det på svenska.
4 kap. 12 § SOSFS 2008:14
Om vårdgivaren anlitar hälso- och sjukvårdspersonal som, enligt 11 §, får föra patientjournal på något annat språk än svenska ska rutinerna för hantering av patientuppgifter säkerställa att
- kravet på noggrannhet i dokumentationen upprätthålls, och
- väsentliga ställningstaganden som rör vård och behandling, förhållningsregler enligt smittskyddslagen (2004:168) samt epikris och andra sammanfattningar av genomförd vård finns upprättade på svenska.
I 3 kap. 13 § patientdatalagen (2008:355) anges att hälso- och sjukvårdens journalhandlingar ska vara skrivna på svenska språket, vara tydligt utformade och så lätta som möjligt att förstå för patienten.
Enligt huvudregeln ska patientjournalen vara skriven på svenska. Fackuttryck får användas när de är nödvändiga för att uppfylla kravet på tydlighet. Det är dock viktigt att använda en lättförståelig svenska och allmänt veder-tagna förkortningar – både med hänsyn till patienten och till den övriga per-sonalen som kan behöva använda journalen.
Det blir allt vanligare att utländsk hälso- och sjukvårdspersonal tar anställning i Sverige, men enligt förarbetena (prop. 2007/08:126 s. 95) till patientdatalagen behövs ändå inga utvidgade möjligheter att föra journal på andra språk än svenska. När det gäller hälso- och sjukvårdspersonal med yrkeskvalifikationer från andra EU/EES-länder eller Schweiz anges dessutom i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer att personer som får sina yrkeskvalifikationer erkända ska ha nödvändiga språkkunskaper för att ut-öva sin yrkesverksamhet i den mottagande medlemsstaten. Detta medför att de ska kunna föra journaler på svenska. Det förekommer naturligtvis också att exempelvis EU-medborgare söker vård i Sverige, men inte heller det är en anledning att kunna föra journal på andra språk än svenska.
Enligt regeringens bedömning skulle det inte gagna patientsäkerheten att ändra bestämmelsen om att journalspråket som huvudregel ska vara svenska. Men lagstiftaren måste samtidigt följa utvecklingen av den gränsöverskridande vården. Om kravet på att journalhandlingar som huvudregel ska vara skrivna på svenska leder till problem får frågan övervägas på nytt (prop. 2007/08:126 s. 95).
4 kap. 11 § i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2008:14) om informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvårdenföreskrifterna be-skriver de undantag som gäller från huvudregeln att föra patientjournaler på svenska.
Om vårdgivaren anlitar hälso- och sjukvårdspersonal som enligt undantagsbestämmelserna ovan får föra patientjournal på något annat språk än svenska så ska vårdgivaren enligt 4 kap. 12 § samma föreskrifterna ha rutiner som säkerställer att kraven på noggrannhet i dokumentationen upprätthålls och att åtminstone väsentliga ställningstagande rörande vård och behandling, förhållningsregler enligt smittskyddslagen (2004:168) och epikriser finns upprättade på svenska.