Vi använder kakor för att förbättra webbplatsen

Den här webbplatsen använder kakor (cookies) för att underlätta ditt besök och för att göra webbplatsen bättre. Läs mer om kakor.



/
/

Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende – Stöd för styrning och ledning

De nationella riktlinjerna för vård och stöd vid missbruk och beroende syftar till att stimulera användandet av vetenskapligt utvärderade och effektiva åtgärder inom detta område samt att vara ett underlag för öppna och systematiska prioriteringar inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

Socialstyrelsen har 2019 genomfört översyn två av de nationella riktlinjerna för vård och stöd vid missbruk och beroende. Översynen har lett till nya och uppdaterade rekommendationer om dels läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende och dels tillgängliggörande av naloxon och utbildningsinsats till personer med risk för överdos.

Sammanfattning av de nya rekommendationerna

Bilagor

Tillstånds- och åtgärdslista

Vetenskapligt underlag

Hälsoekonomiskt underlag

Indikatorer med lägesbild

Metodbeskrivning

 

Sammanfattning

Dessa riktlinjer innehåller rekommendationer om vård och stöd vid missbruk och beroende och omfattar följande områden: bedömningsinstrument, medicinska tester, läkemedelsbehandling, psykologisk och psykosocial behandling, sociala stödinsatser, behandling vid samsjuklighet och behandling av ungdomar med alkohol- eller narkotikaproblem.

Under 2009–2011 genomfördes en statlig översyn av missbruks- och beroendevården i Sverige, den så kallade Missbruksutredningen. I utredningen uppskattades att omkring 780 000 personer över 18 år har ett missbruk eller beroende av alkohol, varav 330 000 har ett beroende.

Antalet personer med missbruk eller beroende av narkotika har skattats till 55 000. Antalet narkotikarelaterade dödsfall är också högt i Sverige.

Vården och stödet vid missbruk och beroende har förbättrats under senare år, till exempel när det gäller metodkompetens, uppföljning och samverkan. Socialstyrelsen och Läkemedelsverket har också tagit fram nya föreskrifter som ökar tillgängligheten till naloxon, ett läkemedel som kan häva opioidöverdoser. Det finns dock stora regionala skillnader och olikheter i hälsa. Missbruksvården når inte alla som skulle behöva vård och stöd.

Syftet med rekommendationerna är att ge vägledning för beslut på gruppnivå. Det är viktigt att behandling och stöd alltid anpassas till individens särskilda förutsättningar och önskemål.

Riktlinjerna innehåller också bedömningar av de centrala rekommendationernas ekonomiska och organisatoriska konsekvenser samt nationella indikatorer. Indikatorerna är till för att följa upp tillämpning en av riktlinjerna samt att möjliggöra kvalitetsjämförelser av vården av personer med missbruk och beroende.

Socialstyrelsens första Nationella riktlinjer inom missbruk och beroende kom 2007. Därefter har de uppdaterats 2015, 2017 och 2019 – två mindre översyner och en större.

Centrala rekommendationer

Riktlinjerna innehåller ett antal centrala rekommendationer om vård och stöd vid missbruk och beroende som Socialstyrelsen bedömer är särskilt viktiga för hälso- och sjukvården och socialtjänsten ur ett styr- och ledningsperspektiv. Ett urval av dessa rekommendationer presenteras nedan.

Bedömningsinstrument och medicinska tester

Bedömningsinstrument kan underlätta beslut om behandling och kan användas för att följa utfall av åtgärder. De är ett snabbt sätt att samla in information, göra den jämförbar och förvissa sig om att viktig information inte glöms bort. Socialstyrelsen rekommenderar bedömningsinstrumenten AUDIT och DUDIT för identifiering av alkohol- och narkotikaproblem, och ADDIS, SCID I och MINI som underlag för diagnostik av skadligt bruk, missbruk eller beroende av alkohol och narkotika. SCID I och MINI kan också ge viktig information om psykiatrisk samsjuklighet. För att bedöma hjälpbehov rekommenderas ASI för vuxna och ADAD för ungdomar.

Medicinska tester är ett viktigt komplement till självrapportering och klinisk intervju (som kan genomföras med hjälp av bedömningsinstrument). Socialstyrelsen rekommenderar mätning av EtG eller EtS i blod och urin för att påvisa nyligt intag av alkohol. För långvarigt högt intag av alkohol rekommenderas PEth eller CDT. För att påvisa intag av narkotika re-kommenderas i första hand urinprov som analyseras vid laboratorier. Som ett lägre prioriterat alternativ kan salivprov som analyseras vid laboratorier erbjudas. Snabbtest bör endast användas i situationer då det krävs ett snabbt svar, och inte som grund för beslut kopplade till tvångs-vård, följsamhet till kontraktsvård eller liknande.

Läkemedelsbehandling

Det finns i dag en underbehandling med läkemedel vid alkoholberoende. Personer med alkoholberoende bör erbjudas behandling med disulfiram, akamprosat eller naltrexon, beroende på om syftet är att uppnå helnykterhet eller en icke riskfylld konsumtion.

Bensodiazepiner kan fylla ett viktigt terapeutiskt värde som ångestdämpande, sömngivande och muskelavslappnande läkemedel, men medför också en risk för utveckling av beroende med omfattande negativa fysiska, psykiska och sociala konsekvenser. Riktlinjerna ger rekommendationer om nedtrappning till personer med långvarigt bruk av bensodiazepiner där sedvanlig utsättning inte är möjlig.

Missbruk och beroende av opioider förekommer övergripande sett som missbruk eller beroende av dels heroin, dels opioidanalgetika (smärtstillande läkemedel).

Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör erbjuda läkemedelsassisterad behandling med buprenorfinnaloxon eller metadon vid opioidberoende Vid beroende av opioidanalgetika bör hälso- och sjukvården och socialtjänsten erbjuda nedtrappning eller läkemedelsassi-sterad behandling med buprenorfin-naloxon. Läkemedelsassisterad behandling kan förebygga återfall, förbättra social funktion och minska medicinska komplikationer och dödlighet. Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör också erbjuda naloxon och utbildningsinsats till personer med risk för opioidöverdos, och i undan-tagsfall naltrexon till personer med opioidbereoende. Naloxon kan vara en livräddande åtgärd om det ges till en person som fått en opioidöverdos, medan naltrexon i depåberedning blockerar opioideffekter över ett längre tidsintervall.

Psykologisk och psykosocial behandling

Vid missbruk eller beroende av alkohol rekommenderas i första hand motivationshöjande behandling (MET), kognitiv beteendeterapi (KBT) eller återfallsprevention, community reinforcement approach (CRA), social behaviour network therapy (SBNT) eller tolvstegsbehandling, eftersom dessa metoder har bäst bevisad effekt. MET innebär färre behandlingstill-fällen än andra psykologiska och psykosociala metoder, och utbildningen i metoden är mindre omfattande. Den skulle därför kunna erbjudas även inom primärvård och företagshälsovård, och därmed bidra till att öka tillgängligheten till vård och behandling för personer med alkoholberoende.

Vid missbruk eller beroende av bensodiazepiner, cannabis, centralstimulerande preparat eller opioider bör hälso- och sjukvården och socialtjänsten erbjuda psykologisk och psykosocial behandling. Metoder med hög prioritet är exempelvis KBT eller återfallsprevention och CRA. Åtgärderna har ofta god effekt på andelen som blir drogfria. Vid opioidberoende erbjuds den psykologiska eller psykosociala behandlingen oftast inom ramen för läkemedelsassisterad behandling. Syftet är då bland annat att lindra eller förbättra psykiska problem samt att öka följsamhet till behandling, påverka motivationen och därmed minska avbrott och sidomissbruk.

Sociala stödinsatser

Tillgång till ett arbete innebär inte bara en möjlighet till försörjning utan kan också ha ett samband med fullföljande av och framgång i behandling. På samma sätt är ett stabilt boende ofta en förutsättning för att kunna delta i behandling och för att komma ifrån ett missbruk eller beroende. Riktlinjerna innehåller därför rekommendationer om insatser för att främja boendestabilitet och sysselsättning för personer med missbruk och beroende.

Många personer med missbruk och beroende behöver vård, stöd och behandling från flera olika myndigheter och verksamheter samtidigt. Riktlinjerna ger därför rekommendationer om olika insatser för personer som behöver hjälp att samordna sina olika vård- och stödåtgärder.

För att stödja de människor som står nära en person med missbruk eller beroende rekommenderar Socialstyrelsen socialt stöd till vuxna anhöriga, och även åtgärder för anhöriga som vill motivera personer med missbruk eller beroende till behandling.

Behandling vid samsjuklighet

Med samsjuklighet menas här att någon har både ett diagnostiserat missbruk eller beroende och någon annan form av psykisk störning. Personer med samsjuklighet har en ökad risk för ett sämre förlopp. Därför är det viktigt att uppmärksamma samsjuklighet och att behandla båda tillstånden samtidigt.

Socialstyrelsen rekommenderar bland annat att hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör erbjuda integrerad behandlingsmetod till personer med missbruk eller beroende av alkohol och narkotika och samtidig svår psykisk sjukdom. Integrerad behandlingsmetod fokuserar på både det psykiska tillståndet och missbruket eller beroendet, inom ramen för en psykologisk och psykosocial behandlingsmodell.

Behandling av ungdomar med alkohol- eller narkotikaproblem

Det är särskilt viktigt att missbruk och beroende uppmärksammas även hos ungdomar. Ungdomar svarar inte alltid på insatser och behandlings-metoder som är utvecklade för vuxna. Det kan därför krävas särskilda interventioner som är utarbetade för ungdomar och deras förutsättningar.

Socialstyrelsen ger rekommendationer dels om interventioner som bygger på motivationstekniker (till exempel motiverande samtal eller MET) eller på en kombination av detta och KBT, dels om behandling baserad på familjeterapi som bygger på att hela eller delar av familjen involveras.

Rekommendationernas konsekvenser

Socialstyrelsen bedömer att rekommendationerna kommer att kräva förändringar i fråga om samverkan, utbildning och fortbildning samt resurser för att fler ska få tillgång till de rekommenderade åtgärderna. Bedömningen avser nationell nivå och konsekvenserna kan därmed skilja sig lokalt och regionalt.

För att kunna införa riktlinjerna i verksamheterna är det viktigt med samarbete mellan socialtjänstens missbruks- och beroendevård och hälso- och sjukvårdens psykiatri, beroendevård och primärvård. Vidare kan det innebära att små kommuner behöver samarbeta för att kunna erbjuda ett bredare utbud av insatser och en integrerad vård och behandling. För att följa rekommendationerna om arbetslivsinriktad rehabilitering och boendeinsatser kommer det också att krävas samverkan mellan flera olika aktörer.

För att införa rekommendationerna om bedömningsinstrument, psykologisk och psykosocial behandling och sociala stödinsatser krävs en generell kompetenshöjning och utbildnings- och handledningsinsatser såväl när det gäller kunskapen om missbruk och beroende som i specifika metoder.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2019
Artikelnummer: 2019-1-16
Format: POD
Antal sidor: 144
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 117 kr