/
/

Stöd till riktade insatser inom området psykisk hälsa - Uppföljning av 2016 och 2017 års överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting - Delrapport 2018

Den här delrapporten är en uppföljning av det utvecklingsarbete som prioriteras och genomförs i kommuner, landsting och regioner inom ramen för överenskommelserna 2016 och 2017. Rapporten belyser kontexten, förutsättningar och övriga förhållanden som har betydelse för ett långsiktigt utvecklingsarbete på området psykisk hälsa.

Sammanfattning

Socialstyrelsen har av regeringen fått i uppdrag att beskriva och följa upp det utvecklingsarbete som kommuner, landsting och regioner genomför inom ramen för överenskommelserna om stöd till riktade insatser på området psykisk hälsa 2016–2018. Utöver detta ska Socialstyrelsen, inom ramen för regeringsuppdraget, även uppmärksamma övriga förhållanden som är viktiga för att spegla effekter av överenskommelserna.

Denna lägesrapport fokuserar på att utifrån olika perspektiv belysa det arbete som har bedrivits inom ramen för överenskommelserna 2016 och 2017. I denna delrapport presenteras dels resultat från analysen av de länsgemensamma handlingsplanerna för vuxna respektive barn och unga, dels de ekonomiska redovisningar som kommuner, landsting och regioner lämnade in till SKL i oktober 2017. Utöver detta presenteras resultat från de intervjuer som genomfördes med länssamordnarna för arbetet med överenskommelserna.

Handlingsplanerna för vuxna

Analysen av handlingsplanerna inriktade på den vuxna befolkningen visar att det år 2017, precis som 2016, fanns en stor variation i handlingsplanerna beträffande både innehåll, omfattning, struktur, målformuleringar, uppföljningar av arbetet från det gångna året samt utvecklingen av handlingsplanerna över tid. I 2017 års handlingsplaner fanns en balans mellan de generella insatserna för psykisk hälsa riktade till en bred målgrupp (det vill säga hela befolkningen) samt de specifika insatser riktade till en mer specifik målgrupp (exempelvis personer med psykisk sjukdom och komplexa behov).

De vanligaste insatserna, som mer än hälften av länen enligt deras handlingsplaner prioriterar att arbeta med under 2018 och fem år framåt, är följande:

  • suicidpreventiva insatser
  • insatser till personer med psykiska funktionshinder
  • insatser med fokus på samsjuklighet
  • insatser med fokus på äldres psykiska hälsa
  • samordnad individuell plan (SIP)
  • patienters, brukares, anhörigas och närståendes delaktighet
  • samverkan och samordning av arbetet inom området psykisk hälsa.

Insatser som prioriteras i handlingsplanerna är riktade till såväl bredare som mer specifika målgrupper. Dessutom spänner insatserna över främjandet av psykisk hälsa, förebyggandet av psykisk ohälsa, tidiga insatser vid begynnande psykisk ohälsa samt behandlande och stödjande insatser vid etablerad psykisk ohälsa. I 2017 års handlingsplaner inkluderar insatser riktade till personer med etablerad psykisk ohälsa, inte enbart behandlande och stödjande insatser, utan även förebyggande och hälsofrämjande arbete.

I flera av de länsgemensamma handlingsplanerna finns en systematisering beträffande länsövergripande kortsiktiga och långsiktiga mål, aktiviteter, indikatorer och uppföljning. Andra handlingsplaner definierar mål ibland med och ibland utan indikatorer, ibland med övergripande, kortsiktiga och långsiktiga mål om vartannat. Kommunernas självständighet och frihet att följa de länsgemensamma handlingsplanerna betonas i flera handlingsplaner.

Uppföljningarna av det arbete som planerades i 2016 års handlingsplaner tenderar att beskriva vad som har genomförts eller inte, men det är svårt att utläsa hur implementeringen av olika insatser har fungerat, och vad dessa har gett för resultat.

Generellt syns en utveckling av handlingsplanerna mellan 2016 och 2017 som präglas av lärande, mer fokus och avgränsning samt en stabilitet av länens former för arbete inom området psykisk hälsa.

Handlingsplanerna för barn och unga

Analysen av de länsgemensamma handlingsplanerna med fokus på barn och unga visar att insatserna som presenteras i handlingsplanerna varierar i högre utsträckning mellan länen än de insatser som har fokus på den vuxna befolkningen.

De vanligaste insatserna, som en tredjedel av länen eller fler prioriterar att arbeta med under 2018 och fem år framåt, enligt deras handlingsplaner, är följande:

  • suicidprevention
  • skolinriktade insatser (med fokus på psykosocial arbetsmiljö, godkända betyg samt minskad skolfrånvaro)
  • generellt föräldrastöd
  • lättillgängliga och välkomnande ungdomsmottagningar
  • anpassad information till barn, unga och föräldrar
  • insatser inriktade på barn och ungas egna samt deras föräldrars missbruk av alkohol, narkotika och spel
  • utvecklingsarbete kring ”första linjen”
  • utvecklingsarbete kring SIP
  • insatser för att öka tillgängligheten och minska väntetiderna för barn och unga till vård och omsorg
  • stärkt samverkan och samarbete mellan landsting, regioner, kommuner och myndigheter
  • barn och ungas delaktighet.

Handlingsplanerna för barn och unga genomsyras i högre utsträckning av långsiktighet än handlingsplanerna för den vuxna befolkningen. Exempelvis utgör insatser för barn och unga i högre grad en del av större och mer omfattande processer jämfört med insatser för den vuxna befolkningen. I handlingsplanerna för vuxna tenderar insatserna att vara mer av projektkaraktär.

Handlingsplanerna generellt

Utifrån analysen av handlingsplanerna varierar graden av förankring av handlingsplanerna mellan länen, liksom huruvida tyngdpunkten i förankringen ligger på länsnivå, lokal nivå eller både länsnivå och lokal nivå.

Vilka aktörer som varit involverade i arbetsprocessen med att utveckla handlingsplanerna beskrivs i varierande grad. Huvudsakligen är det representanter från kommuner och landstinget eller från regionen som har samverkat. Ibland nämns mer specifika delar av dessa, exempel specialist-psykiatri, primärvård, socialtjänst, utbildnings- och arbetslivsförvaltningen samt kultur- och fritidsförvaltningen. Även andra aktörer nämns ibland, exempelvis länsstyrelse, polis och NSPH. Ofta saknas dock fortfarande betydande representanter, som exempelvis skolan.

Samverkan är ett centralt tema i arbetet med överenskommelserna 2016 och 2017. I handlingsplanerna beskrivs både redan pågående samverkan liksom en önskan om att bredda och förstärka samverkan framöver. Samverkansarbetet inkluderar dels att utveckla strukturer för arbetet med överenskommelserna, dels prioriterade insatser som genomförs av olika verksamheter eller aktörer tillsammans och dels specifika insatser med fokus på att stärka samverkan i länen. I vissa handlingsplaner finns specifik lokal förankring beskriven avseende samverkan, men många gånger nämns aktörer som ”myndigheter”, ”skola” och ”arbetsmarknad” – det vill säga mer som begrepp utan specifik lokal anknytning.

Bortsett från några undantag resonerar länen generellt sätt inte aktivt om kunskapsbasen för de insatser och strategier som prioriteras i handlingsplanerna. I handlingsplanerna som för ett resonemang om bästa tillgängliga kunskap finns en lyhördhet för nationella initiativ, där länen i handlingsplanerna refererar till ”bästa tillgängliga kunskap” som introducerats av nationella aktörer. Sådana aktörer är till exempel Socialstyrelsen, Folk-hälsomyndigheten, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) eller Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Även en mer lokalt utvecklad kunskap och erfarenhet nämns ibland i handlingsplanerna. Samtidigt ägnas lite utrymme i de länsgemensamma handlingsplanerna åt att beskriva hur man ska implementera nya arbetsmetoder eller arbetssätt i praktiken.

De ekonomiska redovisningarna

De ekonomiska redovisningarna som kommuner har lämnat in 2017 visar att de tre områden för vilka störst andelar stimulansmedel har använts till är följande:

  • att ta fram behovsanalyser och handlingsplaner samt samordna arbetet kring psykisk hälsa i länet (14, 2 procent)
  • kompetenshöjande insatser för personalen (14,6 procent)
  • brukarmedverkan (13,9 procent).

De ekonomiska redovisningarna som landsting och regioner har lämnat in 2017 visar att de största andelarna stimulansmedel har använts till följande:

  • utveckling och förstärkning av de ordinarie verksamheterna samt dessas kvalitet, vilket inkluderar satsningar på specifika arbetsmetoder och metodstöd (24,1 procent)
  • att öka tillgängligheten till vård och behandling via förstärkt ordinarie eller inhyrd bemanning samt via köp av externa utredningar (18,6 procent).

Även landstingens och regionernas stimulansmedel har till relativ stor del använts till att ta fram behovsanalyser och utveckla handlingsplaner samt att samordna arbetet kring psykisk hälsa i länet (11,4 procent).

För relativt stora delar av de förbrukade stimulansmedlen har det utifrån redovisningarna varit svårt att utläsa vad dessa specifikt har använts till. Insatserna som har bekostats av stimulansmedel bedöms till stora delar vara av sådant art som huvudsakligen kräver kortsiktiga ekonomiska investeringar.

Intervjuer med länssamordnare

Resultat från intervjuer med länssamordnare i alla län visar att de överlag upplever ändringen i överenskommelsernas fokus från psykisk ohälsa till psykisk hälsa, som introducerades i och med 2016 års överenskommelse, som positiv. Denna förändring har dock krävt mycket tid att tolka de nya överenskommelserna, förstå förväntningar, våga prioritera samt upparbeta strukturer för samverkan. Många länssamordnare upplever att instruktionerna från SKL kring arbetet med överenskommelserna varit otydliga och föränderliga över tid, samt ofta förknippade med alltför korta tidsramar. De uttrycker vidare att de under 2017 har hittat sina arbetssätt, att de är nöjda med sina handlingsplaner och att de nu behöver tid för förankrings- och implementeringsarbete.

I intervjuer med länssamordnarna har tre övergripande teman framkommit som beskriver de viktigaste byggstenarna för ett långsiktigt utvecklingsarbete på området psykisk hälsa. Dessa teman är samverkan, långsiktighet i överenskommelsernas inriktning, villkor och finansiering samt tid.

I intervjuerna lyfts flera faktorer och förutsättningar som underlättar samverkan. Dessa inkluderar tydlighet i överenskommelsernas ramar och villkor liksom nationell samordning av olika satsningar som berör psykisk hälsa. Ytterligare faktorer som intervjudeltagarna identifierar som viktiga för samverkan är en tydlig struktur som stödjer samverkansprocessen och en länsövergripande mottagarorganisation för de aktuella överenskommelserna. Förankringsarbete identifieras som nödvändig för att såväl initiera som att underhålla samverkansprocessen samt att skapa en gemensam riktning i länens arbete inom området psykisk hälsa.

Faktorer som bidrar till långsiktighet i utvecklingsarbetet handlar i mångt och mycket om kontinuitet, exempelvis vad gäller överenskommelsernas inriktning samt villkor och tidsramar för finansiering. Intervjudeltagare betonar vikten av att inriktning och villkor är så likartade som möjligt från år till år, och att besked om eventuella förändringar kommer i god tid. Behovet av kontinuitet och framförhållning gäller även finansieringen av arbetet med överenskommelserna. Att få besked om omfattning och villkor för nästa års finansiering av arbetet med överenskommelserna strax innan årets slut påverkar, enligt länssamordnarna, vilken typ av satsningar som genomförs och även i vilken utsträckning personal kan anställas för att bedriva samordningsarbetet.

Lärande beskrivs av många intervjudeltagare som en viktig förutsättning för ett långsiktigt utvecklingsarbete. Implementeringen och det praktiska genomförandet av handlingsplanerna lyfts som en viktig komponent i det lärandet. Intervjudeltagarna betonar behovet av tillräcklig tid, i samtliga delar av utvecklingsarbetet. Utvecklingsarbetet som bedrivits under 2016 och 2017 har främst handlat om strategisk utveckling, exempelvis att skapa nya arenor och arbetssätt för samverkan och samarbete mellan olika aktörer samt att utveckla handlingsplaner. Många beskriver att detta arbete hittills tagit det mesta av deras tid. I många län återstår steget att omvandla det strategiska arbetet till praktik.

Positiva effekter som länssamordnarna hittills har observerat till följd av överenskommelserna 2016 och 2017, inkluderar att:

  • länens fokus på psykisk hälsa blivit mer påtagligt
  • ett helhetsperspektiv på psykisk hälsa har introducerats i länen
  • medvetenheten om betydelsen av samverkan har ökat

Ytterligare positiva effekter som framkommer i intervjuerna är exempelvis att brukarorganisationerna har integrerats bättre i arbetet samt att de behovsanalyser och handlingsplaner som tagits fram har underlättat kommunikationen med olika aktörer. Dessa har även inneburit draghjälp, och större tyngd åt arbetet på området samt ökat medvetenheten hos politikerna.

Anknytning till Agenda 2030

Denna rapport anknyter till delmålen 1.2, 1.3, 3.4, 3.8 och 10.2 samt generellt till mål 5 i Agenda 2030 för hållbar utveckling.

Läs hela sammanfattningen
Bild på rapportens omslag

Publiceringsår: 2018
Artikelnummer: 2018-5-14
Format: POD
Antal sidor: 133
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 117 kr

Kontakt

Kristina Sinadinovic
075-247 30 00

Mer hos oss

Psykisk ohälsa