/
/

Barn och andra anhöriga som översätter och medlar inom socialtjänst och hälso- och sjukvård

Socialstyrelsen gav Linnéuniversitetet i uppdrag att kartlägga i vilken utsträckning barn och andra anhöriga används för att kommunicera med patienter och brukare inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. Resultaten visar att samtliga undersökta verksamheter använder minderåriga barn och andra anhöriga istället för tolk i vissa situationer.

Sammanfattning

Linnéuniversitetets kartläggning:
Barn och andra anhöriga som översätter och medlar inom socialtjänst och hälso- och sjukvård

Det saknas kunskap om i vilken omfattning barn och andra anhöriga används istället för professionella tolkar inom offentlig verksamhet i Sverige. Socialstyrelsen gav Linnéuniversitetet i uppdrag att kartlägga i vilken utsträckning barn och andra anhöriga används för att kommunicera med patienter och brukare vid ett urval av enheter inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. Författarna svarar själva för innehåll, slutsatser och förslag.

Forskargruppen valde i samråd med Socialstyrelsen ut vilka verksamheter webbenkäten i kartläggningen skulle riktas till. Inom socialtjänsten valdes socialsekreterare och handläggare inom ekonomiskt bistånd respektive LSS. Inom hälso- och sjukvården valdes vårdpersonal inom primärvården. Enkäten har kompletterats med fokusgruppsintervjuer med personal inom primärvård, ekonomiskt bistånd och LSS.

Resultaten visar att samtliga undersökta verksamheter använder minderåriga barn och andra anhöriga istället för tolk i vissa situationer. Främst sker det vid oplanerade besök. Det är vanligare att vuxna anhöriga används i stället för en utbildad tolk än minderåriga barn. I de fall då mötet med brukaren eller patienten beskrivs som känsligt eller komplicerat, ser personalen oftast till att tillkalla professionell tolk. Inom primärvården är det dock inte ovanligt att låta vuxna anhöriga översätta även vid planerade besök.

En anledning till att låta barn och andra anhöriga översätta är att personalen säger sig vilja respektera brukarnas och patienternas önskemål om att låta dem översätta istället för en tolk.

Av intervjumaterialet framgår att personal har kunskap om och förståelse för att det är olämpligt att barn och andra anhöriga används istället för tolk. Personalen anser att det inte är bra att barn ges ett för stort ansvar och att de riskerar att få veta sådant som barn inte bör veta. Det finns även en oro för att föräldraauktoriteten undergrävs.

När det rör sig om vuxna anhöriga som översätter gäller oron framförallt vad som verkligen översätts i en situation där brukaren eller patienten är i beroendeställning. Som exempel anges när make översätter för sin hustru i en situation med misstänkt våld i familjen. Förklaringarna handlar i stort sett aldrig om att det utgör ett hot mot brukar- och patientsäkerheten att barn eller andra anhöriga översätter.

Idealet för samtlig personal är att använda en professionell tolk i möten med brukare och patienter som de inte delar språk med. Personalen i undersökningen vittnar emellertid om stora problem med tolkservice. Det handlar då om tolkar som inte kan facktermer eller inte känner till olika myndigheters uppdrag, tolkar som kommer för sent eller uteblir och tolkar som bryter mot de tolketiska reglerna. Givet dessa förutsättningar är risken att det bland personal utvecklas en rationalitet där de konstruerar gränser för när det är berättigat att använda barn och andra anhöriga istället för tolk, samt argument som legitimerar dessa gränser.

I intervjuer med personer som har erfarenhet av att nu och som barn översätta för anhöriga berättar de att detta sker i många slags situationer. Det kan handla om vardagstolkning, blankettolkning och medling i kontakt med myndigheter, vård och skola. Rollen som medlare tilldelas personen snarare än att den intas och det är ofta en roll som tar stor plats och mycket tid. Det handlar om långt mycket mer än enstaka och akuta situationer.

Barn tilldelas ett orimligt ansvar inte bara i familjen utan också av det omgivande samhället. Det får därmed långtgående effekter på flera plan. Ur personalens perspektiv blir deras användning av barn istället för tolk en enskild temporär lösning, medan det ur barnens perspektiv blir en del av ett vardagligt och ständigt pågående arbete.

Resultaten och analysen samt tidigare forskning visar att målet bör vara att barn och andra anhöriga inte ska användas istället för tolk, och att detta mål bör få prioritet. När barn och andra anhöriga översätter och medlar åsidosätts patientsäkerheten och rättssäkerheten. Dessutom utsätts barnet eller den vuxne för ett otillbörligt ansvar. Utöver detta handlar det om möjligheten att etablera sig i ett nytt land och om tilliten till olika myndig-heter. Att fortsatt använda barn för att översätta för sina familjer och anhöriga handlar även om ett osynliggörande av barns livsvillkor.

Ur ett samhällsperspektiv leder inte användandet av barn och anhöriga istället för tolk bara till att brukare och patienter riskerar att inte få adekvat behandling och vård. Det leder även till diskriminering, vilket gör att tilliten till samhället på längre sikt kan försvagas och därmed undergräva möjligheten för social sammanhållning och integration.

Rapporten avslutas med att forskarna utifrån studiens resultat och tidigare forskning ger förslag på hur målet ska nås om att barn och andra anhöriga inte ska användas för att översätta och medla inom offentliga verksamheter.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2018
Artikelnummer: 2018-5-13
ISBN: 978-91-7555-464-8
Format: POD
Antal sidor: 76
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 90 kr