/
/

Frågor om våld – En kartläggning av hur socialtjänsten och hälso- och sjukvården frågar om våldsutsatthet och våldsutövande samt användning av bedömningsmetoder

Rapporten presenterar resultat av kartläggningen som innehåller information om bland annat förekomst av frågor som ställs rutinmässigt och på indikation, hur man kvalitetssäkrar arbetet genom exempelvis utbildning och rutiner samt om standardiserade metoder används.

Sammanfattning

Många personer som utsätts för eller utövar våld i nära relationer har kontakt med olika samhällsaktörer såsom socialtjänsten och hälso- och sjukvården, utan att de berättar om våldet. En förutsättning för att kunna hjälpa människor som befinner sig i en sådan destruktiv situation är att identifiera dem, men det kan vara svårt att på förhand veta vem som drabbas utan att fråga om det.

Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen kartlagt förekomsten av rutinmässiga frågor om våldsutsatthet och våldsutövande i socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Kartläggningen gäller också hur arbetet kvalitetssäkras och förekomst och behov av standardiserade metoder för att fråga om våld.

En enkät har besvarats av 680 enheter inom socialtjänsten i 161 kommuner. Enheterna arbetar med försörjningsstöd, äldreomsorg, barn och familj/familjerätt, missbruk, socialpsykiatri, förebyggande arbete och LSS. I hälso- och sjukvården har 753 svar kommit från vårdcentraler, akutmottagningar, vuxenpsykiatri, barn- och ungdomspsykiatri, barnavårdscentraler, mödravårdscentraler, ungdomsmottagningar, beroendevård och tandvård. Några av resultaten är de följande.

  • Majoriteten av undersökta verksamheter inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården frågar inte vuxna rutinmässigt om våldsutsatt-het eller våldsutövande. Vanligast är att frågor ställs på indikation. Undan-taget är mödravårdscentraler, där flest frågar på rutin om våldsutsatthet.
  • Det är mindre vanligt med rutinmässiga frågor till föräldrar eller barn om huruvida barn utsatts för eller bevittnat våld. Undantagen är barnpsykiatri och ungdomsmottagningar, där majoriteten frågar rutin-mässigt om barns utsatthet. Även när det gäller barn är det vanligast att frågor ställs på indikation.
  • Verksamheter inom socialtjänsten som arbetar med särskilt utsatta grupper, såsom äldreomsorgen och LSS-verksamheter, frågar om våld i minst utsträckning. 
  • I de verksamheter där frågor om våld ställs används det sällan standardiserade metoder för det.
  • Arbetet med att fråga kvalitetssäkras med utbildningsinsatser, skriftliga rutiner samt handlingsplaner för hur personalen ska agera vid upptäckt i högre utsträckning inom socialtjänsten. Däremot sker dokumentation av våld i högre utsträckning inom hälso- och sjukvården.
  • Upptäckt av våld dokumenteras vanligen i journalen, men majoriteten av verksamheter som journalför våld saknar söktermer för det.
  • Efterfrågan på standardiserade metoder är högre i verk-samheter som ställer rutinmässiga frågor om våld än i verksamheter som inte gör det.
  • Utbildningsinsatser och skriftliga rutiner är de vanligaste åtgärderna som anses underlätta för personal att ställa frågor om våld.
Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2018
Artikelnummer: 2018-3-28
ISBN: 978-91-7555-456-3
Format: POD
Antal sidor: 74
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 90 kr