/
/

Otillåten egendom och hot inom den psykiatriska tvångsvården och den rättspsykiatriska vården – Redovisning av regeringsuppdrag

Socialstyrelsen föreslår, efter uppdrag av regeringen, att vårdgivare ska få använda ytterligare kontrollåtgärder för att förhindra att otillåten egendom förs in på inrättningar för sluten rättspsykiatrisk vård. Enligt förslaget ska inkommande försändelser få skannas och allmän inpasseringskontroll av personer användas även på säkerhetsnivå tre.

Sammanfattning

Socialstyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att utreda och vid behov föreslå åtgärder för att förhindra att otillåten egendom förs in på inrättningar för sluten psykiatrisk tvångsvård och sluten rättspsykiatrisk vård och att patienter som ges sådan vård hotar eller företar straffbelagda gärningar mot personer utanför vårdinrättningen.

Genomförandet av uppdraget har bl.a. skett genom möten med ett flertal externa aktörer, såsom den rättspsykiatriska vården, den psykiatriska tvångsvården för vuxna och barn, myndigheter, intresse- och brukarorganisationer, den nationella samordnaren för utveckling och samordning av insatser inom området psykisk hälsa liksom ungdomar med erfarenhet av psykiatrisk tvångsvård. Dessutom har möte ägt rum med CELAM (Centrum för etik, juridik och mental hälsa) vid Göteborgs universitet och en etisk analys har inhämtats. Socialstyrelsen har också skickat en enkät till verksamheter för psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård. Utredningen har genomförts i samråd med Inspektionen för vård och omsorg, IVO.

I utredningen har svåra avvägningar gjorts mellan de mänskliga fri- och rättigheterna och vårdgivarens möjlighet att upprätthålla en säker vård.

Otillåten egendom

Förekomst av otillåten egendom

I utredningen har det framkommit att otillåten egendom, såsom knivar, rakblad, tändare och narkotika, kommer in på vårdinrättningar för såväl psykiatrisk tvångsvård som rättspsykiatrisk vård. Egendomen kommer in på olika sätt, bland annat genom att personer bär med sig den på kroppen eller i väskor och genom försändelser. Av enkäten framgår att 86 procent av de rättspsykiatriska verksamheter som svarade på enkäten uppgett att gällande regelverk inte är tillräckligt för att förhindra införsel av otillåten egendom. Samma andel, 86 procent, har uppgett att det bör finnas en generell möjlighet att kontrollera om inkommande försändelser innehåller otillåten egendom. För den psykiatriska tvångsvården svarade 60 procent att gällande regelverk inte är tillräckligt och 51 procent att det borde finnas en möjlighet att kontrollera försändelser generellt.

Socialstyrelsens förslag - rättspsykiatrisk vård

Socialstyrelsen har bedömt att allmän kontroll av försändelser och allmän inpasseringskontroll på säkerhetsnivå 3 inom den slutna rättspsykiatriska vården är proportionerligt i förhållande till syftet att upprätthålla en säker vård och föreslår därför att sådana kontroller införs. Bedömningen har gjorts utifrån vad som i utredningen har framkommit om behovet av sådana kontroller och dess konsekvenser för patienter, och även för personal.

En vårdgivare ska om det är nödvändigt av säkerhetsskäl ges möjlighet att besluta om allmän kontroll av försändeler på vårdinrättningar för rättspsyki-atrisk vård, oavsett säkerhetsnivå. Det krävs således inte beslut i enskilt fall för att få kontrollera en försändelse till en patient. Syftet med den allmänna kontrollen ska vara att söka efter otillåten egendom. Kontrollen ska gälla för såväl försändelser till patienter som till personal, den ska ske skyndsamt och göras med röntgenutrustning eller liknade anordning. Om det vid scanningen misstänks att en försändelse till en patient innehåller otillåten egendom krävs dock beslut av chefsöverläkare för att försändelsen ska få öppnas. Vissa försändelser ska emellertid inte få kontrolleras allmänt, såsom försän-delser från en myndighet eller en advokat.

Enligt gällande rätt får vårdgivare under vissa förutsättningar besluta att allmän inpasseringskontroll ska användas på en vårdinrättning för psykia-trisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård med säkerhetsnivå 1 och 2. Med en allmän inpasseringskontroll får alla personer som passerar in på en vårdinrättning kontrolleras genom metalldetektor eller liknande anordning i syfte att söka efter otillåten egendom. Socialstyrelsen föreslår att vårdgivare även ska kunna besluta om allmän inpasseringskontroll för vårdinrättningar med säkerhetsnivå 3. En sådan möjlighet ska emellertid, enligt Socialstyrel-sen, endast införas om det åtföljs av en utvärdering av kontrollens konse-kvenser för vårdmiljön i bred bemärkelse, såsom vårdrelationen och patientens möjlighet till rehabilitering. Utvärderingen ska omfatta såväl vuxna som barn.

Genom de allmänna kontrollerna ökar förutsättningarna för att förhindra införsel av otillåten egendom på vårdinrättningarna. Därmed förebyggs hot och våldsincidenter med farliga föremål riktat mot såväl medpatienter som personal och vårdmiljön blir säkrare och tryggare. Kontrollerna medför också att tillgången till föremål som kan användas i självskadesyfte minskar och därmed också risken för sådana incidenter. Om införsel av narkotika förhindras minskar risken för drogmissbruk och för försämring av patientens psykiska sjukdom, vilket ökar förutsättningarna för lyckade behandlingsinsatser och ökad psykisk hälsa för patienten. Genom att kontrollerna gäller för alla minskar risken för att patienter utsätter andra patienter eller personal för påtryckningar att ta in otillåten egendom. Förslagen om all-männa kontroller inom den rättspsykiatriska vården har bedömts vara för barnets bästa.

Ett argument mot de allmänna kontrollerna är att de kan försämra förut-sättningarna för vårdrelationen, patientens möjlighet till rehabilitering och förberedelse för livet utanför tvångsvården. Dessa konsekvenser måste tas på allvar, men saknar empiriskt stöd. Mot bakgrund av detta föreslår Socialstyrelsen att en möjlighet att använda allmän inpasseringskontroll även på säkerhetsnivå 3 endast ska införas om det åtföljs av en utvärdering av kontrollens konsekvenser för vårdmiljön, exempelvis vad gäller vårdre-lationen och patientens möjlighet till rehabilitering. Utvärderingen ska helst även inkludera om införandet medför att färre tvångsåtgärder används. Konsekvenserna ska utredas för såväl vuxna som för barn som för kvinnor och män.

Socialstyrelsens bedömning - psykiatrisk tvångsvård

Socialstyrelsen har bedömt att en allmän kontroll av försändelser och allmän inpasseringskontroll på säkerhetsnivå 3 inom den psykiatriska tvångsvården inte är proportionerlig i förhållande till syftet att upprätthålla en säker vård. Bedömningen har gjorts utifrån vad som framkommit om behovet av sådana kontroller och utifrån att patienter som vårdas med tvång inom den psykiatriska tvångsvården ofta blandas med patienter som vårdas frivilligt, vilket ytterligare komplicerar användning av tvångsåtgärder. Ett eventuellt införande av allmänna kontroller behöver därmed, enligt Social-styrelsen, grundas på den utvärdering av allmän inpasseringskontroll på säkerhetsnivå 3 som föreslås för den rättspsykiatriska vården.

Hot och straffbelagda gärningar

Enligt gällande rätt har vården inte rätt att granska så kallad myndighetspost, dvs. försändelser till bl.a. en svensk myndighet, advokat och patientens offentliga biträde. En åtgärd för att förhindra att patienter inom den slutna psykiatriska tvångsvården och den slutna rättspsykiatriska vården skickar försändelser med hot eller ett innehåll som utgör en straffbelagd gärning skulle kunna vara att ge vården möjlighet att granska och kvarhålla myndighetspost.

Om en patientens möjlighet att kommunicera med telefon och e-post är inskränkt kan försändelser vara det enda sättet patienten har att komma i kontakt med bl.a. myndigheter. Patientens rätt att skicka myndighetspost blir därmed avgörande för hans eller hennes möjlighet att tillvarata sina rättig-heter. Mot bakgrund av detta bedömer Socialstyrelsen att en inskränkning av denna rättighet inte står i rimlig proportion till syftet att förhindra att patienter hotar eller företar någon straffbelagd gärning mot mottagare av sådan post. I denna bedömning ligger också att det finns ett rättssystem för straffbelagda gärningar. Socialstyrelsen har bedömt att det inte heller finns skäl att införa andra tvångsåtgärder för att förhindra hot eller straffbelagda gärningar mot personer utanför vårdinrättningen.

Läs hela sammanfattningen
Otillåten egendom och hot inom den psykiatriska tvångsvården och den rättspsykiatriska vården

Publiceringsår: 2018
Artikelnummer: 2018-1-1
Format: POD
Antal sidor: 106
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 117 kr

Kontakt

Kristina Swiech
075-247 30 00

 

Mer hos oss

Tvångsvård