/
/

Utvärdering av sociala insatsgrupper – genomförande, utfall och effekter av arbetet på verksamhetsnivå

Rapporten omfattar en utvärdering av samverkansformen sociala insatsgrupper. Syftet med utvärderingen är att skapa kunskap om genomförande, utfall och effekter av arbetet med samverkansformen sociala insatsgrupper på verksamhetsnivå.

Sammanfattning

Socialstyrelsen har haft i uppdrag att utvärdera arbetet med sociala insatsgrupper. Sociala insatsgrupper är en lokal samverkansform där insatserna för unga i riskzon att återfalla i allvarlig brottslighet koordineras på individnivå och där stödet till den unge samordnas under ledning av socialtjänsten i den kommun där den unge bor.

Regeringens uppdrag till Socialstyrelsen omfattar att:

  • utvärdera resultatet för de individer som varit föremål för arbete i en socialinsatsgrupp och
  • utvärdera samverkansformen sociala insatsgrupper.

Socialstyrelsen har gjort bedömningen att de två frågeställningarna bäst besvaras utifrån olika utvärderingsansatser och därför valde myndigheten, 2014, att genomföra uppdraget som två självständiga projekt. Uppdraget slutredovisas med två rapporter:

  • Utvärdering av sociala insatsgrupper – effekter för individen
  • Utvärdering av sociala insatsgrupper – genomförande, utfall och effekter av arbetet på verksamhetsnivå.

Denna sammanfattning är gemensam för båda rapporterna.

Genomförandet av uppdraget

För att undersöka effekterna för individerna har en jämförelse gjorts mellan två grupper ungdomar i 24 kommuner. Ungdomarna var mellan 13 och 18 år och hade blivit aktuella för insatser från socialtjänsten på grund av kriminellt beteende. Den ena gruppen bestod av 34 ungdomar, som medverkade i sociala insatsgrupper, och den andra av 30 ungdomar, som fick insatser av socialtjänsten utan denna form av samverkan. Målet för studien var att 100 ungdomar skulle ingå i varje grupp, men det var inte möjligt att nå på grund av svårigheter att få medverkande i studien.

Information om ungdomarna samlades in vid två tillfällen: när samverkan och insatserna inleddes och sex månader senare. Det gällde aktuell social situation, insatser från socialtjänsten, kriminalitet, beteendeproblem samt registrerad läkemedelsanvändning. Informationen hämtades in genom enkäter till ungdomarna och deras socialsekreterare och från register hos Brottsförebyggande rådet (Brå) och Socialstyrelsen.

För att utvärdera samverkansformen sociala insatsgrupper genomfördes en teoribaserad utvärdering. Genom en analys av officiella dokument där tillkomsten av sociala insatsgrupper beskrivs, identifierades bakomliggande antaganden och grundkomponenter för hur arbetet med sociala insatsgrupper var tänkt att utföras, Därefter undersöktes hur arbetet utförs i praktiken för att utvärdera det mot hur arbetet var tänkt att utföras. I utvärderingen uppmärksammas även vad arbetet med sociala insatsgrupper har resulterat i utöver det som var tänkt och vilka effekter professionella och några deltagare har skattat att arbetet har haft. Metodologiskt bygger utvärderingen på en nationell enkät, intervjuer, deltagande observation och sekundära källor som vetenskapliga studier.

Huvudresultat

Utvärderingen av resultatet för de individer som varit föremål för arbete i en social insatsgrupp visar att socialtjänsten samverkade med polisen i arbetet med nio av tio ungdomar i de sociala insatsgrupperna och lika ofta med skolan. I jämförelsekommunerna förekom samverkan med polisen i ett ärende av tio och med skolan i tre ärenden av tio. Barn- och ungdomspsykiatrin medverkade i två ärenden av tio både i de sociala insatsgrupperna och i jämförelsekommunerna.

Vid uppföljningen efter sex månader pågick insatserna fortfarande för flertalet ungdomar i de sociala insatsgrupperna, och de flesta bedömdes också ha behov av fortsatta insatser. I jämförelsegruppen bedömdes färre behöva fortsatta insatser, och insatserna hade avslutats för över hälften av ungdomarna.

För hälften i jämförelsegruppen gällde också att de hade dömts till ung-domstjänst, en tidsbegränsad påföljd som domstol fattar beslut om och som socialtjänsten sedan genomför. I de sociala insatsgrupperna förekom ungdomstjänst knappast alls. Förutom arbetet i de sociala insatsgrupperna, som i de flesta kommuner behandlades som en biståndsbedömd insats, var de vanligaste åtgärderna i stället insatser med större inslag av psykosocialt behandlingsarbete, som särskilt kvalificerad kontaktperson och placering i hem för vård och boende (HVB).

Bland samtliga ungdomar i bägge grupperna hade nio av tio noterats för misstanke om brott i Brå:s misstankeregister året före studien, i genomsnitt fem brott per individ. Under uppföljningstidens sex månader fick ungefär hälften i båda grupperna inte någon ny notering. På liknande sätt minskade andelen som enligt socialtjänstens bedömning uppfyllde ett kriterium på uppförandestörning från hälften till ungefär en femtedel i båda grupperna.

Detta tyder på att socialtjänstens arbete på kort sikt gav påtagliga effekter oberoende av om det bedrevs under samverkan i sociala insatsgrupper eller samverkan på annat sätt. Eftersom insatserna i många fall fortfarande pågick vid uppföljningstidens slut, framför allt i de sociala insatsgrupperna, är dock sex månader en alltför kort tid för att med säkerhet kunna uttala sig om effekter av insatserna. Socialstyrelsen kommer därför att fortsätta uppföljningen av ungdomarna under en tvåårsperiod.

Att socialseketerarna trots likheterna i resultat bedömde att fler i de soci-ala insatsgrupperna behövde fortsatta insatser kan bero på att ungdomarna hade större problem än i jämförelsegruppen. En annan möjlig orsak är att socialsekreterare som arbetade med sociala insatsgrupper hade mer kontakt med ungdomarna och samverkade mer med andra aktörer och därför kanske också hade bättre kunskap om ungdomarna eller såg större möjligheter till förändring. Detta behöver också undersökas närmare i den fortsatta utvärderingen.

Utvärderingen av samverkansformen sociala insatsgrupper visar att arbe-tet med sociala insatsgrupper har bidragit till att lokala verksamheter har skapats inom ramen för socialtjänstens verksamhet när det gäller ärenden som berör kriminalitet. Den visar också att utformningen och genomförandet av sociala insatsgrupper uppvisar lokala variationer.

Samverkansformen sociala insatsgrupper, så som den utförs, innehåller komplexa aspekter. Arbetet utförs på flera organisatoriska nivåer och omfattar många olika relationer: mellan och inom myndigheter, mellan och inom professioner, mellan professionella och deltagare. Olika syn och perspektiv på kriminalitet och på barn, unga och unga vuxna som begår brott existerar vilket också gör arbetet inom ramen för samverkansformen sociala insatsgrupper komplex.

I officiella dokument tillskrivs samverkan en central roll i sociala insatsgruppen. De lokala verksamheterna för sociala insatsgrupper har byggt upp former för samarbete på olika organisationsnivåer, även om formerna för och graden av samverkan varierar i praktiken. Utvärderingens underlag tyder således på att den förväntade effekten att bygga upp former för samarbete kan anses vara uppfylld på en övergripande nivå.

Verksamheterna har i begränsad omfattning arbetat med att identifiera de unga som riskerar att utveckla en kriminell livsstil eller vill lämna ett krimi-nellt nätverk. De flesta som har deltagit i sociala insatsgrupper har redan varit kända hos socialtjänsten. Enligt professionellas skattning har en effekt av arbetet med sociala insatsgrupper varit att individer som känner sig svikna av myndigheterna eller av samhället och som riskerar att inte komma tillbaka till systemet, har fångats upp och erbjudits stöd.

Arbetet med sociala insatsgrupper har även, enligt professionellas upp-fattning, skapat bieffekter i lokala verksamheter. Förekomsten av stuprör inom och mellan myndigheter och organisationer har synliggjorts liksom en tröghet i beslutsfattande när det gäller arbete med personer som har begått brott. Vidare menar professionella att kunskapen om de deltagande myndigheternas organisationer, områden och regelverk inom ramen för arbetet med sociala insatsgrupper, har ökat, liksom kunskapen om kriminalitet. En annan bieffekt av arbetet med sociala insatsgrupper är att strukturella hinder för att lämna en kriminell livsstil har uppmärksammats.

Utvärderingen belyser att det är de som arbetar med programmet i samspel med programmets deltagare som genererar programmets effekter. Relationsskapande, möte mellan kontaktpersonen och deltagaren, synen på deltagarna som medverkande aktörer i stället som ”föremål för arbetet” samt hur tiden mellan mötena organiseras är avgörande för att programmet fungerar och leder till önskade effekter.

Inom ramen för utvärderingen av samverkansformen har fyra deltagare i sociala insatsgrupper intervjuats. Alla fyra har lyft fram sin respektive kontaktpersons empati och engagemang. De har skattat att arbetet med sociala insatsgrupper för just dem har haft effekt i form av att de har lämnat eller håller på att lämna en kriminell livsstil. I intervjuerna förmedlas en bild av samhället och dess olika institutioner som inte har reagerat på de fyra deltagarnas situation i tid och innan de började begå handlingar som kunde rubriceras som brott.

Socialstyrelsens bedömning

Utvärderingen av effekter för individerna visar att samverkan genom sociala insatsgrupper och samverkan på annat sätt inom socialtjänsten ger likvärdigt bra resultat för ungdomar sett i det korta perspektivet. Misstanke om fortsatt kriminalitet har minskat väsentligt för ungdomarna i båda grupperna.

Utvärderingen av effekter för individerna har endast följt upp ungdomarna sex månader efter att de accepterade att delta i en social insatsgrupp, vilket är en för kort period för att kunna fastställa livsstilsförändringar. Utvärderingens resultat begränsas också av att relativt få ungdomar kunnat inkluderas i studien.

Ett av de viktigare resultaten i utvärderingen av effekter för individerna är att arbetssättet i de sociala insatsgrupperna förefaller leda till mer långvariga och behandlingsinriktade insatser, som i ett längre perspektiv kan innebära ett bättre utfall för ungdomarna i de sociala insatsgrupperna.

Ett viktigt resultat i utvärderingen av samverkansformen sociala insatsgrupper är att arbetet med dessa grupper har bidragit till att det har skapats lokala verksamheter inom socialtjänstens ramar när det gäller ärenden som berör kriminalitet. Ett annat viktigt resultat är att arbetet med sociala insatsgrupper, om än i varierande omfattning, har haft effekt i form av att formerna för samarbete har byggts upp. Däremot har arbetet med att identifiera de unga som riskerar att utveckla en kriminell livsstil eller vill lämna ett kriminellt nätverk bedrivits endast i begränsad omfattning. Sociala insatsgrupper har vidare hittills huvudsakligen omfattat individer som redan har kriminell erfarenhet.

Det är också viktigt att notera att såväl utformningen som genomförandet av sociala insatsgrupper uppvisar lokala variationer. Dessa lokala variationer kan sannolikt förväntas kvarstå och fortsätta att utvecklas, varför det är angeläget att fortsättningsvis följa utvecklingen även på lokal nivå. Det kan också konstateras att den korta tiden för utvärdering av resultaten för individerna gör det svårt att uttala sig om effekter på längre sikt.

Mot bakgrund av resultaten från de båda utvärderingarna gör Socialstyrel-sen bedömningen att verksamheten med sociala insatsgrupper behöver fortsätta följas för att undersöka effekter på längre sikt för individer och verksamheter.

Uppdraget till Socialstyrelsen

I september 2014 fick Socialstyrelsen i uppdrag av regeringen att utvärdera arbetet med sociala insatsgrupper (Ju2014/5328/PO). Enligt uppdraget ska Socialstyrelsen:

1. utvärdera resultatet för de individer som varit föremål för arbete i en social insatsgrupp.

2. utvärdera samverkansformen sociala insatsgrupper.

Den här rapporten omfattar deluppdrag nummer två, att utvärdera samver-kansformen sociala insatsgrupper.

Regeringen har beslutat att följande aspekter ska ingå i uppdraget:

• Hur de personer som varit föremål för arbete i en social insatsgrupp har upplevt det?

• Vilka lärdomar berörda aktörer kan dra av resultatet?

• Bedömer Socialstyrelsen att det är rätt målgrupp som blir föremål för arbete i en social insatsgrupp?

Dessa aspekter har Socialstyrelsen inkluderat under punkt 2 i uppdraget och de ingår därför i den här rapporten.

Utvärderingen delredovisades till regeringen den 28 februari 2016 och ska slutredovisas senast den 30 september 2017.

Läs hela sammanfattningen
Utvärdering av samverkansformen sociala insatsgrupper

Publiceringsår: 2017
Artikelnummer: 2017-9-29
Format: POD
Antal sidor: 95
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 90 kr

Kontakt

Sanja Magdalenić
075-247 30 00