/
/

Insatser och stöd till personer med funktionsnedsättning – Lägesrapport 2017

Lägesrapporten redovisar tillståndet och utvecklingen inom stöd och service till personer med funktionsnedsättning, inklusive kostnadsutvecklingen.

Sammanfattning

I denna lägesrapport beskriver Socialstyrelsen tillståndet och utvecklingen inom funktionshindersområdet och de individuella stöden. Rapporten fokuserar på väsentliga förändringar och ger en övergripande bild av området.

Delaktigheten ökar

 Barn, ungdomar och vuxna som bor i bostad med särskild service enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, blir alltmer delaktiga och har större inflytande över insatsens genomförande än tidigare. Men än är delaktighet och inflytande ingen självklarhet och det krävs fortarande en del innan de enskilda på ett självklart sätt får komma till tals och kan påverka utformningen av deras insatser.

Ju mer delaktig den enskilde är vid förskrivning av sitt hjälpmedel, desto större nytta gör hjälpmedlet. Andelen hjälpmedelsanvändare som känner sig delaktiga vid förskrivning av hjälpmedel är dessutom hög, 66 procent. Kvinnor upplever något större delaktighet vid hjälpmedelsförskrivning än män. Fortfarande är delaktigheten och valfriheten låg bland personer som har bedömt sitt hälsotillstånd som dåligt.

Myndighetsutövningen får ris och ros

Många brukare uppger att de är nöjda med handläggningen av LSS-ärenden; de kan få tag på sin handläggare vid behov och de är nöjda med beslutet. Men brukare lyfter även vissa brister i handläggningen, såsom långa hand-läggningstider och bristande kunskap om funktionsnedsättningar. Tillsynen visar att brister inom journalföring förekommer liksom att enskilda som sökt insats ibland får vänta oacceptabelt länge på beslut. De särskilda bestämmelserna om barns rätt till delaktighet och barns bästa beaktas inte alltid i utredningar. Utredningarna beaktar inte heller alltid barns rätt till information och rätt att komma till tals.

Brister i uppföljningen av insatser

 Insatser enligt SoL och LSS ska följas upp för att säkra att de tillgodoser den enskildes behov. I den nationella tillsynen framkommer dock att långt ifrån alla kommuner gör detta. Bidragande orsaker till detta är personalbrist och många ärenden per handläggare. Uppföljning av insatser är även viktigt för att kommunerna ska kunna förbättra verksamheten. Få kommunerna använder dock resultaten från systematiska uppföljningar av individinsatser för detta ändamål, cirka 10 procent.

Individfokus inom habiliteringsverksamheter

 Det finns ett utbrett individfokus inom habiliteringsverksamheter. Många av dessa verksamheter har under de senaste två åren kompetensutvecklat sina personalgrupper inom såväl hbtq och jämställdhet som hälsofrämjande insatser. Många av verksamheterna erbjuder hälsofrämjande insatser och kurser inom sex- och samlevnadskunskap. Majoriteten av habiliteringsverk-samheterna jobbar i multiprofessionella team med fokus på olika funktions-nedsättningar, vilket ökar förutsättningarna för helhetssyn. Flera verksamheter lyfter även att de jobbar i team även om det inte är diagnosspecifikt.

Stor ökning inom boendestöd och daglig verksamhet

Insatser enligt LSS och socialtjänstlagen (2001:452), SoL, fortsätter att öka och sedan 2007 har antalet insatser ökat med 9 respektive 20 procent. En stor del av ökningen inom LSS beror på ökningen inom daglig verksamhet, de övriga insatserna har tillsammans endast ökat 1,5 procent sedan 2007. Ökningen inom LSS är inte lika tydlig när den sätts i relation till befolk-ningsmängden. En minskning kan till och med ses i vissa åldersgrupper.

Vissa insatser minskar och flera av dessa riktar sig till barn, till exempel boende för barn enligt 9 § 8 LSS. De flesta avslut av insatsen boende för barn beror på att personerna blir vuxna, samtidigt som allt färre nybeviljas insatsen. Även insatserna korttidstillsyn enligt 9 § 7 LSS och korttidsvistelse enligt 9 § 6 LSS har minskat.

Skillnaden mellan kvinnor och män har ökat något inom LSS och år 2015 uppgick männens andel till 59 procent av insatserna. Det ser annorlunda ut inom SoL. Något färre män än kvinnor har insatser enligt denna lagstiftning, 49 procent. Detta förklaras av att skillnaderna inom SoL utjämnas tidigare i åldrarna än inom LSS, men även på grund av att väsentligt fler kvinnor i åldersgruppen 35-54 år har insatser enligt SoL. I de yngre åldersgrupperna ser det dock likadant ut. Andelen pojkar med insatser är högre än andelen flickor, både när det gäller insatser enligt SoL och enligt LSS. Skillnaden är störst inom SoL, där 70 procent av insatserna går till pojkar.

Kommunerna beviljar allt fler timmar personlig assistans

År 2015 hade totalt 20 174 personer personlig assistans enligt LSS eller assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken, SFB. Allt fler får personlig assistans enligt LSS, sedan 2007 har antalet personer ökat med 30 procent. Det är inte bara antalet personer som ökar, utan också antalet timmar. År 2007 hade 56 procent minst 20 timmar personlig assistans per vecka, år 2015 har andelen ökat till 82 procent. Under samma period har andelen personer med 0-10 timmar personlig assistans per vecka halverats. Det har med andra ord skett en förskjutning mot allt fler timmar vilket kan bero på att behoven blir alltmer omfattande eller att det krävs allt mer omfattande behov för att kunna få insatsen.

Ett visst antal personer får varje år sin assistansersättning enligt SFB in-dragen av Försäkringskassan. Socialstyrelsens analyser visar att de flesta av dessa personer i stället får stöd från kommunen, och att det stödet håller även i sig över tid. Men alla får inte personlig assistans enligt LSS. De som är i åldersgrupperna 45 år eller äldre får ofta hemtjänst enligt SoL istället för assistansersättning, bland de yngre är det i stället vanligare med bostad med särskild service enligt LSS. En mindre andel får personlig assistans. Majori-teten av de som får hemtjänst eller personlig assistans i stället för assistansersättning beviljas många timmar. Inom hemtjänst är det vanligt med 100 timmar per vecka eller mer och inom personlig assistans får majoriteten mer än 40 timmar personlig assistans per vecka. Resultaten visar att det handlar om en grupp med omfattande behov som många gånger tillgodoses med andra stöd än personlig assistans. Samtidigt finns det ett antal personer som inte får något stöd alls efter indragen assistansersättning.

Kostnader inom SoL ökar mest

 År 2014 omsatte kommunernas verksamheter för personer med funktions-nedsättning 60 miljarder kronor. Dessa verksamheter utgjorde 28 procent av socialtjänstens kostnader, en andel som har varit oförändrad under de senaste två åren. Kostnaderna ökar mest för insatser enligt SoL (åldersgruppen 0-64 år) och sedan 2011 har dessa kostnader ökat med 17 procent i fasta priser. Motsvarande kostnadsökning inom LSS är lägre, 10 procent. Kostnaden för personlig assistans fortsätter att öka och det beror både på att fler beviljas insatsen och att dessa personer beviljas fler timmar.

Ytterligare slutsatser

  • De flesta kommuner erbjuder individuellt anpassade insatser med me-ningsfull sysselsättning till personer med psykisk funktionsnedsättning. En trolig orsak är det statsbidrag som betalas ut till organisationer som erbjuder meningsfull sysselsättning till målgruppen.
  • Trots att personer med funktionsnedsättning många gånger är mer utsatta för våld än andra så är förutsättningarna för stöd sämre – både vad gäller socialtjänstens agerande vid indikationer och tillgängligheten vid skyddade boenden.
  • Fler asylsökande och nyanlända än tidigare får stöd från socialtjänstens verksamheter för personer med funktionsnedsättning. Inom habiliterings- och hjälpmedelsverksamheter har behov av tolk ökat, likaså översätter verksamheterna i högre utsträckning än tidigare informationsmaterial till andra språk. Vissa verksamheter lyfter behov av kompetensutveckling, både vad gäller funktionsnedsättningar som tidigare inte varit så förekom-mande och om så kallad interkulturell kompetens.
  • Regionala skillnader i avgifter för hjälpmedel är stora och Socialstyrelsen bedömer att detta kan bidra till en ojämlik hjälpmedelsförsörjning i landet
  • Det finns förbättringspotential när det gäller bedömning av egenvårdsin-satser för personer med funktionsnedsättning. Det handlar bland annat om att formerna för information till personliga assistenter och korttidsboende vid beslut om egenvårdsinsatser behöver bli bättre.
  • Socialtjänsten och vårdcentralerna beaktar i allt högre utsträckning funktionshindersperspektivet i sitt brandskyddsarbete. Krisberedskapen är emellertid låg inom boenden för personer med funktionsnedsättning.
  • Tillgängligheten vid vårdcentraler och socialtjänstkontor har förbättrats för personer med funktionsnedsättning. Samtidigt kvarstår många av de brister som Socialstyrelsen konstaterade år 2010, vilket innebär fortsatt ojämlika förutsättningar för tillgång till vård och stöd. Detta gäller särskilt för personer med hörselnedsättning där ett exempel är bristen på hörselteknisk utrustning i undersökningsrum.
Läs hela sammanfattningen

Insatser och stöd till personer med funktionsnedsättning

Publiceringsår: 2017
Artikelnummer: 2017-2-10
ISBN: 978-91-7555-412-9
Format: Bok
Antal sidor: 82
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 90 kr

Kontakt

Karin Flyckt 
075-247 30 00