/
/

Konsekvenser av domar om det femte grundläggande behovet

I rapporten analyseras hur domar från Högsta förvaltningsdomstolen som rör det femte grundläggande behovet ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade”, påverkat kommunernas beviljanden av insatser enligt lagen, samt vilka konsekvenser domarna haft för brukare med personlig assistans.

Sammanfattning

Personlig assistans är ett stöd som riktar sig till personer som på grund av stora och varaktiga funktionsnedsättningar behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om personen. Dessa behov räknas inom den personliga assistansen som grundläggande behov.

Ansvaret för personlig assistans är delat mellan kommunerna och Försäkringskassan. Ansvarsfördelningen är, i huvudsak, beroende av hur omfattande den enskildes behov av personlig assistans för grundläggande behov är.

En person som behöver personlig assistans för sina grundläggande behov har även rätt till assistans för andra personliga behov om behoven inte tillgodoses på annat sätt.

År 2012 och 2015 kom två vägledande avgöranden  från Högsta förvaltningsdomstolen som påverkar vilka hjälpbehov som räknas som grundläggande och vilka personer som kan få personlig assistans för sådan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om personen, det så kallade femte grundläggande behovet.

Domarna från Högsta förvaltningsdomstolen har fått direkta konsekvenser för både kommuner och brukare med personlig assistans. Möjligheten att få personlig assistans för det femte grundläggande behovet har begränsats för den som inte har en psykisk funktionsnedsättning, för den som behöver hjälp med egenvård och för den som behöver hjälp av någon med ingående kunskap om honom eller henne där koppling saknas till övriga grundläggande behov. Vilken omfattning konsekvenserna kommer att få på sikt är för tidigt att säga, eftersom dessa ännu inte syns fullt ut.

Konsekvenserna har inneburit att en grupp personer som tidigare har haft personlig assistans har fått den indragen. Andra har fått avslag på ansökan eller har avstått från att ansöka om personlig assistans på grund av det ändrade rättsläge som domarna har fört med sig.

De personer som får sin personliga assistans indragen på grund av tilllämpning av domarna har som regel stora behov av hjälp. När assistansen dras in på grund av ändrad rättspraxis är behovet av hjälp oförändrat och det behöver då tillgodoses på annat sätt.

De personer som har fått sin assistansersättning indragen eller som har fått avslag på ansökan om assistansersättning har i de flesta fall fått insatser av kommunerna istället. Det har lett till att kommunerna får ta ett större ansvar än tidigare. 

Även personer som har fått sin personliga assistans från kommunen indragen eller som har fått avslag på ansökan om sådan assistans har fått andra insatser från kommunen i relativt hög utsträckning.

I många fall beviljas dock mer begränsade alternativa insatser med andra syften än att tillgodose den enskildes samtliga hjälpbehov, exempelvis avlastningsinsatser för närstående. Det gör att de enskildas behov inte tillgodoses i samma utsträckning som när de hade eller kunde ha fått personlig assistans. I vissa fall beviljas inga insatser alls.

En konsekvens av domarna är att närstående får ta ett större ansvar än tidigare för att tillgodose behov av stöd, omvårdnad och tillsyn.

De behov av hjälp som tidigare berättigat till personlig assistans för det femte grundläggande behovet är svåra att tillgodose med andra insatser än personlig assistans, eftersom det handlar om behov av hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den enskilde och hjälpen behöver ges av ett begränsat antal personer. Sådan hjälp är svårare att tillhandahålla inom ramen för andra insatser enligt LSS och SoL.

Personlig assistans är även en unik insats i den bemärkelsen att den möjliggör för en enskild med stora hjälpbehov att bo hemma, få stöd av ett begränsat antal personer och själv bestämma över var och när hjälpen ska ges. Domarna får därför konsekvenser för möjligheten till delaktighet och självbestämmande även för de som får andra insatser enligt LSS och SoL istället för personlig assistans.

Domarna om det femte grundläggande behovet har fått konsekvenser för barn med funktionsnedsättning, särskilt vad gäller barn med stora behov av hjälp med egenvård. I den grupp som har påverkats av domarna är barnen överrepresenterade. Det är svårt för kommunerna att hitta insatser för barn som kan tillgodose de behov som tidigare tillgodosågs genom personlig assistans. Närmare hälften av de barn som inte får personlig assistans på grund av domarna får istället avlösarservice, vars syfte är avlastning av närstående, och insatsen ger barnet sämre möjlighet till självständighet och delaktighet än vid personlig assistans. Domarna har också till viss del inneburit ökad vistelse utanför föräldrahemmet för barn med funktionsnedsättning.

På sikt riskerar domarna att få konsekvenser för barns möjlighet att växa upp i föräldrahemmet om föräldrar och barn inte får tillräckligt stöd för att möjliggöra ett liv hemma för barnet. Det finns även en risk för att fler vuxna på sikt behöver bo i särskilda boendeformer med kontinuerlig tillgång till personal.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2017
Artikelnummer: 2017-12-19
Format: POD
Antal sidor: 56
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 90 kr