/
/

Hur arbetar hälso- och sjukvården med egenvårdsinsatser? – En kartläggning

Rapporten redovisar kartläggningen av hur hälso- och sjukvården arbetar med information och säkerhet när det gäller egenvårdsinsatser i enlighet med Socialstyrelsens föreskrifter.

Sammanfattning

Att låta patienter få utföra hälso- och sjukvårdsåtgärder som egenvård i hemmet, själva eller med hjälp av någon annan, bidrar till att han eller hon får större möjligheter att leva sitt liv på liknande villkor som andra personer utan täta kontakter med hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att kartlägga hur hälso- och sjukvården arbetar när det gäller egenvårdsinsatser enligt Socialstyrelsens egenvårdsföreskrift.

Uttrycket egenvård

 

Med begreppet egenvård avses enligt legaldefinitionen i egenvårdsföre-skriften en hälso- och sjukvårdsåtgärd som legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal bedömt att en patient själv kan utföra. Det går inte att säga generellt vilka åtgärder som utgör egenvård, utan det måste bedömas i varje enskilt fall. Egenvårdsinsatser enligt SOSFS 2009:6 kan därför innefatta allt från enklare åtgärder som exempelvis såromläggning och påtagning av stödstrumpor till mer avancerade åtgärder som hemdialys eller respiratorvård i hemmet. I kartläggningen har det framkommit att uttrycket egenvård står för två olika begrepp och att begreppet egenvård i den betydelse som avses i egenvårdsföreskriften skiljer sig från betydelsen i såväl allmänspråket som i fackspråket där egenvård ofta används för att beteckna en vårdåtgärd som en person själv vidtar, utan kontakt med hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen planerar därför att påbörja ett arbete med att tydliggöra och informera om vad som avses med begreppet egenvård enligt egenvårdsföreskriften.

Information

 

Egenvård är ett komplext område som ofta förekommer i gränslandet mellan olika huvudmäns ansvarsområden och egenvård kräver därför samarbete och gemensam planering. Resultatet av Socialstyrelsens kartläggning tyder på att hälso- och sjukvårdens arbete med bedömning av, och information om egenvård i de flesta fall fungerar bra vid kontakt med patienten, och när det gäller barn, med föräldrarna. Bilden blir dock en annan när det gäller information till andra som ska hjälpa patienten med egenvården (exempelvis skolpersonal och personal på korttidsboende). Kartläggningen visar att patienten eller föräldrarna i dessa fall ofta får rollen som bärare av information om egenvård. Kartläggningen visar även att ändrade förutsättningar inte alltid medför att hälso- och sjukvården gör en ny bedömning av om åtgärden fortfarande kan utföras som egenvård.

Socialstyrelsen drar därför slutsatsen att myndigheten behöver ta fram tydligare information om hälso-och sjukvårdens ansvar för bedömning, information och samråd med andra aktörer vid egenvårdinsatser enligt SOSFS 2009:6 samt att en ny egenvårdsbedömning ska göras vid förändrade omständigheter.

Skador

 

Slutligen visar Socialstyrelsens kartläggning att avvikelsehanteringssyste-men i flera landsting saknar sökord för egenvård eller egenvårdsbedömning-ar. Även de myndigheter som tar emot anmälningar gällande egenvård eller egenvårdsbedömningar har svårt att ta fram tillförlitlig statistik då de inte har egenvård som enskild kategori eller sökord.

Sammantaget medför detta att det inte är möjligt att få en bild på nationell nivå av hur vanligt det är med skador i samband med egenvård.

Läs hela sammanfattningen
Hur arbetar hälso- och sjukvården med egenvårdsinsatser?

Publiceringsår: 2017
Artikelnummer: 2017-1-27
Format: PDF
Antal sidor: 36
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 0 kr