/
/

Krav på behörighet inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård – Uppföljning av lagändring

Rapporten presenterar en uppföljning av bestämmelserna i socialtjänstlagen och Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2014:7) om behörighet att utföra vissa uppgifter i socialtjänstens barn- och ungdomsvård.

Sammanfattning

Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag följt upp bestämmelserna i socialtjänstlagen (2001:453), SoL, om krav på behörighet för att få utföra vissa uppgifter inom den sociala barn- och ungdomsvården och myndighetens föreskrifter (SOSFS 2014:7) om behörighet att utföra vissa arbetsuppgifter i socialtjänstens barn- och ungdomsvård som trädde i kraft den 1 juli 2014. Behörighetsregleringen som nu har införts i form av lagändring och föreskrifter ska tydliggöra vilken kompetens som behövs för detta arbete och därmed ökar förutsättningarna för att barn och unga får lämpliga insatser av god kvalitet.

Syftet med rapporten är att få kunskap om dels vilka möjligheter kommunerna har för att uppfylla de nya bestämmelserna och föreskrifterna till 2019 enligt övergångsreglerna, dels vilka möjligheter som finns för icke behörig personal att bli behörig och vilka konsekvenser regleringen innebär för kommunerna.

Samtliga kommuner som har intervjuats lyfter fram positiva konsekvenser av behörighetsregleringen. Kommunerna nämner som konsekvenser ökad rättssäkerhet för den enskilda, ökad kunskap och kompetens hos handläggarna samt ökad kvalitet. De menar att behörighetskravet driver utvecklingen i rätt riktning. En del kommuner ger dock uttryck för att regleringen kommer i en tid med extra stort tryck på socialtjänsten och därmed blir extra utmanande. Vissa kommuner anser att den inte är genomförbar utifrån rådande situation.

Uppföljningen visar att majoriteten av de tillsvidareanställda socialsekreterarna är socionomer eller har annan relevant examen och de har därför behörighet enligt kraven i föreskrifterna. Det är cirka 7 procent som saknar behörighet. Det är stora regionala skillnader när det gäller andelen obehöriga socialsekreterare, fem län har fler än 10 procent obehöriga socialsekreterare jämfört med nio län som har färre än 5 procent obehöriga. Vidare är det totalt 41 procent av kommunerna som anser att det är mycket eller ganska sannolikt att de i dagsläget skulle kunna besätta en ledig tjänst med en behörig socialsekreterare. 53 procent av kommunerna har svarat nej inte så eller inte alls sannolikt. Ju större kommun det är, desto mer sannolikt är det att man ska kunna besätta en ledig tjänst med en behörig socialsekreterare.

Kommunernas bedömning av sina förutsättningar för att nå behörighets-kravet visar att nästan hälften av kommunerna bedömer att de har mycket eller ganska goda förutsättningar att uppfylla behörighetskravet till 2019.
Det är dock 7 av 10 kommuner som upplever olika utmaningar för att kunna uppfylla kravet till 2019. Det som främst nämns är svårigheter att rekrytera personal och att arbetet som socialsekreterare upplevs oattraktivt med svåra arbetsvillkor och låga lönenivåer. Många kommuner upplever också att det är otydligt hur valideringsprocessen ska gå till för de obehöriga socialsekreterarna som behöver komplettera sin utbildning.

Kommunerna behöver ta ett större ansvar för att skapa bättre förutsättningar för de anställda inom den sociala barn- och ungdomsvården. Det är också angeläget att kommunerna går samman och utvecklar sin dialog med högskolorna för att få till ett samarbete kring exempelvis uppdragsutbildningar för att obehöriga ska kunna komplettera sin utbildning.

Det finns små möjligheter att uppnå behörighet genom en annan relevant examen enligt föreskrifterna. I praktiken innebär det i dagsläget att det endast är en socionomexamen som ger behörighet. Socialstyrelsen kommer därför att ha en dialog med lärosätena för att se över möjligheten för studenter att få en annan relevant examen enligt föreskrifterna. Resultatet kan leda till en översyn av föreskrifterna för att se på vilket sätt föreskrifterna kan behöva anpassas för att uppfylla intentionerna i lagstiftningen.

Med anledning av detta arbete ser Socialstyrelsen ett behov av att förlänga perioden i övergångsbestämmelserna i föreskrifterna till och med den 30 juni 2020. En förutsättning för detta är emellertid att övergångsbestämmelserna i socialtjänstlagen ändras.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2016
Artikelnummer: 2016-5-32
Format: POD
Antal sidor: 52
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 90 kr