/
/

Åldersbedömning inom ramen för asylprocessen – en etisk analys

Denna etiska analys är en del i projektet som rör medicinska åldersbedömningar av ensamkommande asylsökande personer.

Sammanfattning

Inledande sammanfattning av slutsatserna

De viktigaste slutsatserna av denna etiska analys är:

  • Så länge man accepterar en migrationspolitik som ger personer under 18 år fördelar i asylprocessen så krävs någon form av bedömning av asylsökande personers ålder.
  • Det är viktigt att betona att den kronologiska 18-årsgränsen ska ses som en proxy för ett bakomliggande större skyddsbehov hos barn än hos vuxna som kommer till uttryck i Barnkonventionen. Samtidigt finns det ur ett tillämpningsperspektiv problem med att bedöma det faktiska skyddsbehovet eftersom en sådan bedömning riskerar att kännetecknas av ett visst godtycke. Det är viktigt att betona att en generös bedömning av skyddsbehovet kan både gynna och missgynna personer med särskilt skyddsbehov. Gynna eftersom risken att missa någon med ett faktiskt skyddsbehov minskar, missgynna om det i sin tur innebär att barn blandas med vuxna – något som man starkt avråder från inom forskningen kring social omsorg om barn.
  • En likvärdig och rättsäker tillämpning av 18-årsgränsen i asylärenden kräver dock en hög diagnostisk säkerhet hos de metoder som används för att undvika att en form av godtycklig bedömning ersätts med en annan form av godtycklig bedömning.
  • Man bör vara uppmärksam på en eventuell ifrågasättandekultur, dvs en generell misstro mot asylsökande personers uppgifter, inom de myndigheter och verksamheter som är inblandade i åldersbedömningar. Det bör påpekas att det är vanligt med myndighetskontroll av uppgifter vi som medborgare meddelar myndigheten i samband med olika ärenden. Samtidigt handlar det i detta fall om kontroll riktad mot grupper som redan kan tänkas vara föremål för rasistiskt motiverad misstro, vilket kan göra problemet större här.
  • Att endast lita på den asylsökande personens egna uppgifter är inte tillfredställande utifrån kravet på likvärdighet och rättssäkerhet, eftersom personen har mycket att vinna på att bli bedömd som under 18-år vilket kan färga de uppgifter angående ålder som meddelas.
  • Att låta berörda myndigheter eller verksamheter (Migrationsverket, kommuner etc.) göra egna, mer intuitiva åldersbedömningar är inte tillfredställande utifrån kravet på likvärdighet och rättssäkerhet. Detta ef-tersom det öppnar upp för godtycke i myndighetsutövningen.
  • Det finns skäl som talar för att åldersbedömningar görs relativt tidigt i asylprocessen för att undvika att det skapas tryck från olika aktörer (ffa. kommunerna) på åldersbedömningar som riskerar att ha sämre kvalitet. Samtidigt måste dessa skäl balanseras mot den asylsökande personen möjlighet att ge samtycke till en åldersbedömning tidigt i processen med hänsyn till den sårbarhet och mognadsnivå som personen kan kännetecknas av.
  • I ett beslutsunderlag där åldersbedömningen ingår är det viktigt att eventuell osäkerhet förknippad med bedömningen tydligt redovisas. Om det råder betydande osäkerhet finns det starka skäl att snarare fria än fälla eftersom det är ett större problem att inte ge någon skydd som har ett större skyddsbehov än att någon med ett mindre skyddsbehov skulle få skydd utan att ha rätt till det.
  • I den mån åldersbedömningar görs på personens eget initiativ och med informerat samtycke i de fall den angivna åldern är ifrågasatt och där det inte finns någon skyldighet att redovisa om en sådan bedömning gjorts, kan det ses som en åtgärd som primärt kan gagna den asylsökande perso-nen.
  • Utifrån ett jämlikhetsperspektiv bör det finnas en ambition att öka andelen fall som kan bedömas tillräckligt säkert och även att minska skillnaden i bedömning mellan män och kvinnor.
  • När det gäller tillgången till resurser under asylprocessen kan det finnas en möjlig undanträngningseffekt genom att personer över 18 år får tillgång till resurser som är avsatta till personer under 18 år. I värsta fall kan det leda till att personer under 18 år inte får tillgång till de resurser de är i behov av och har rätt till utifrån sitt skyddsbehov.
  • Man bör så långt det är möjligt säkerställa att åldersbedömningar inte leder till att etniska grupper i samhället stigmatiseras eller ifrågasätts generellt, både på kort och lång sikt. Det kan finnas en sådan tendens då bedömningen riktas mot grupper som redan är utsatta för rasistiska attityder. Säkra bedömningar kan dock möjligen motverka denna tendens.
  • Åldersbedömningar bör ske på personens eget initiativ och med informerat samtycke. Kraven på informerat samtycke innebär att det dels bör bedömas i varje enskilt fall om personen ifråga kan anses beslutsförmögen, dels utformas information som tar hänsyn till personens språkliga och mognadsmässiga förmåga att ta till sig information, dels bör personen ha stöd i form av en god man. Frivilligheten i samband med åldersbedömningar kan ifrågasättas, eftersom det är mycket som står på spel för den asylsökande personen. För att minska det yttre trycket på att personen gör en åldersbedömning eller att den vägs in oavsett om personen väljer att anföra den eller inte – bör informationen om att personen genomfört en åldersbedömning hållas strikt åtskild från den materiella bedömningen på Migrationsverket. Detta kan kräva skilda administrativa processer.
  • I de fall en tidig åldersbedömning förväntas ligga till grund för kommunens beslut om fördelning av resurser till och placering av personen kan det uppstå situationer när personen har valt att inte göra en sådan bedömning. Utifrån personens potentiella skyddsbehov förefaller det bästa vara att regelmässigt bedöma personen som under 18 år och låta detta styra resurstillgång och placering. En sådan praxis kan dock komma att ifrågasättas av ansvariga kommuner utifrån ett resursperspektiv och leder också till risker att barn placeras tillsammans med vuxna på tillgängliga boenden. Likaså kan det motivera den asylsökande personen att vänta med åldersbedömningen. Att å andra sidan regelmässigt betrakta denna person som över 18 år förefaller än mer problematiskt, eftersom man då riskerar att missa att personen faktiskt har ett ökat skyddsbehov. I ett sådant fall kan den bästa kompromissen trots allt vara att försöka avgöra personens faktiska skyddsbehov genom en mer intuitiv bedömning, trots att vi generellt avråder från detta.
  • De undersökningar som Socialstyrelsen föreslår, MR-undersökningar av knä- och fotleder, kan inte generellt ses som särskilt integritetskränkande – men eftersom det kan finnas kulturella och religiöst motiverade skillnader angående synen på integritet bör det uppmärksammas i varje enskilt fall.
  • Om åldersbedömningar görs inom ramen för hälso- och sjukvården bör man vara uppmärksam på eventuella undanträngningseffekter. Detta kan undvikas om det istället skapas ett parallellt system utanför hälso- och sjukvården. Dock bör det även i ett sådant fall övervägas varifrån den (begränsade) barnradiologiska kompetensen ska tas. Likaså kan det finnas förtroende och autonomiproblem med ett sådant parallellt system enligt ovan (se även nedan).
  • Utifrån de professionella värderingar som kännetecknar hälso- och sjukvårdens professioner, förefaller det legitimt att ifrågasätta åldersbedömningar om det görs utifrån bristande evidens. Att däremot ifrågasätta utifrån den principiella uppfattningen att hälso-och sjukvården endast bör göra det som gagnar enskilda personer har en svagare grund. Dels eftersom hälso- och sjukvården accepterar andra åtgärder som inte primärt gagnar personen som blir föremål för dem, dels eftersom en åldersbedömning som är frivillig, görs när åldern är ifrågasatt och kan anföras om det ligger i personens intresse förefaller ha som syfte att primärt gagna personen. En annan grund till ifrågasättande kan vara att man inte accepterar svensk migrationspolitik. Detta motiverar dock inte samvetsundantag då sådana generellt inte accepteras inom svensk hälso- och sjukvård.
  • I den mån det skapas ett parallellt system, organiserat av Migrationsverket, uppstår frågan kring medverkan av hälso- och sjukvårdspersonal (ffa. läkare). Även om ett sådant system skulle kunna skötas av icke legitimerad personal med radiologiska bedömningar utlokaliserade till internationella aktörer – så kan det finnas skäl att trots allt involvera svensk legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal utifrån ett förtroende och legitimitetsperspektiv. Detta för att det inte ska misstänkas att det finns ett specifikt särintresse (Migrationsverkets) som driver systemet.
Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2016
Artikelnummer: 2016-5-28
Format: POD
Antal sidor: 46
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 90 kr

Kontakt

Carl-Erik Flodmark
075-247 30 00