/
/

Att lyssna på barn i familjehem – En modell för nationell uppföljning av barn i familjehem

Rapporten beskriver hur en modell för att lyssna på barn i familjehem har tagits fram och prövats samt resultatet av prövningen. De upplevelser som barnen förmedlar föreslås kunna utgöra en kunskapsgrund för att utveckla familjehemsvården på nationell nivå.

Sammanfattning

När samhället via socialtjänsten tar över föräldraansvaret ska den offentliga vården kunna garantera barnen en trygg, säker och stabil vård. För att säkerställa att de omhändertagna barnen får en god vård, behöver kontinuerliga uppföljningar göras.

Socialstyrelsen och Barnombudsmannen har på regeringens uppdrag (S2013/3876/FST) i samverkan utformat och prövat en modell för att lyssna på barn i familjehem,

Barnens svar på frågorna ger en indikation om hur väl familjehemsvården fungerar som system. Denna information kan därutöver utgöra en utgångspunkt för kommunernas eget kvalitetsarbete. En övergripande nationell uppföljning av familjehemsvården med hjälp av modellen ska genomföras regelbundet på ett urval barn i familjehem. Det individuella uppföljningsansvaret ligger hos de kommuner som placerar barnen.

Till grund för modellens utformning och genomförande ligger tidigare forskning om barn i familjehem och Barnombudsmannens förstudie om vad placerade barn själva önskar bli tillfrågade om. I arbetet har Socialstyrelsen även anlitat experter inom kognitionsforskningen och inom mät- och metodteknik och etik, vilket resulterat i två kunskapsöversikter och en utredning.

I den här rapporten redovisas de överväganden som myndigheterna tillsammans med forskare på området har gjort inför utformning av modellens innehåll och dess användning. Exempel på överväganden är val av insamlingsmetod och de deltagande barnens ålder. Inför prövningen beslutades att inkludera barn i åldern 12–17 år. De äldre barnen, 15–17 år, svarade på en ljudbaserad enkät med stöd av en enkätstödjare medan de yngre barnen, 12–14 år intervjuades av en person med erfarenhet av att samtala med barn.

Modellen prövades i 17 kommuner och sammanlagt intervjuades 103 familjehemsplacerade barn. Barnen som deltog följdes upp påföljande dag och fick berätta hur de upplevt att delta. Enkätstödjare och intervjuare fick också svara på frågor om hur de uppfattat mötena med barnen och hur de upplevt att barnen uppfattat frågorna och deltagandet. Kommunerna, som ansvarade för att förmedla familjehemsplacerade barn till prövningen, fick också besvara frågor om sin medverkan, liksom även de samordnare som ansvarade för logistiken kring prövningen. Det blev ett relativt stort bortfall, 49 procent, vilket är i samma storleksordning som i andra liknande studier. Orsak till bortfallet var bland annat att barnen inte ville delta, svårigheter för kommunerna att kontakta vårdnadshavare och att vårdnadshavare inte ville att barnen skulle delta.

Prövningen visade att modellen fungerar väl vad gäller innehåll och användbarhet. Barnen uppskattade att delta. Kommunerna hade en generell acceptans för att barn tillfrågas om sina erfarenheter av familjehemsvården och uppfattade undersökningen som viktig. Enkätstödjare och intervjuare tyckte att genomförandet fungerade väl.

Många barn, men inte alla, upplevde sin situation i familjehemmet som positiv. De flesta av barnen uppgav att de trivdes i sitt familjehem men en begränsad grupp uppgav att de sällan kände sig trygga eller rättvist behandlade i familjehemmet. En fjärdedel av de yngre barnen uppgav att de varit mobbade i skolan.

 Mellan 20 och 30 procent uppgav att de sällan kunde lita på sin socialsekreterare eller att socialsekreteraren inte lyssnade respektive inte tog hänsyn till vad barnet uttryckte.

Trots att bortfallet begränsar möjligheten att generalisera resultaten till en nationell nivå, ger modellen möjlighet att följa barnens upplevelser av vården över tid. På så sätt kan betydande förändringar i familjehemsplacerade barns situation synliggöras. Då de uppgifter som samlas in bygger på ett urval av barn genererar modellen inte nationell statistik.

Situationen för den sociala barn- och ungdomsvården är just nu turbulent och det är svårt att överblicka vilka konsekvenser detta kan få för vårdens kvalitet. Stora förändringar kan komma att ske med anledning av ökningen av ensamkommande barn. Dessa förhållanden gör det särskilt angeläget att kontinuerligt följa upp familjehemsvården med avseende på den övergripande kvaliteten.

Socialstyrelsen och Barnombudsmannen föreslår att modellen revideras utifrån prövningen och att en nationell undersökning därefter genomförs, förslagsvis av Socialstyrelsen. I nästa steg föreslås att modellen anpassas för att inkludera barn under 12 år och även att en anpassning görs till barn med flyktingbakgrund och funktionsnedsättning.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2016
Artikelnummer: 2016-1-32
ISBN: 978-91-7555-362-7
Format: POD
Antal sidor: 63
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 90 kr

Kontakt