/
/

Kompetenssatsning inom den sociala barn- och ungdomsvården – Redovisning av 2014 års satsning

Rapporten redovisar hur kommunerna arbetat med kompetensutveckling under 2014. I rapporten beskrivs också resultaten av inventeringen av kompetensläge och behovet av kompetensutveckling hos den grupp kommuner som deltog i satsningen för första gången 2014.

Sammanfattning

Socialstyrelsen fick i 2014 års regleringsbrev i uppdrag att fördela 57 000 000 kronor i statsbidrag till den sociala barn- och ungdomsvården i kommunerna. Syftet är att stärka kompetensen inom den sociala barn- och ungdomsvården för att säkra en trygg och säker vård. Statsbidraget ska i huvudsak användas till utbildningar och kompetensutvecklingsinsatser. Uppdraget är en del i regeringens pågående långsiktiga kompetenssatsning inom den sociala barn- och ungdomsvården som inleddes år 2013.

Av landets 290 kommuner rekvirerade 255 kommuner medel för att genomföra utbildnings- och kompetensutvecklingsinsatser. Av dessa kommuner var det 14 kommuner som inte deltog i 2013 års kompetensinventering och de inventerade därför sitt kompetensläge hösten 2014. Totalt har 54 427 090 kronor betalats ut till kommunerna. Nio kommuner har betalt tillbaka medlen och ingår därför inte i uppföljningen.

Resultatet av kommunernas kompetensinventering 2014 visar att majoriteten av handläggarna i de 14 kommunerna har socionomexamen och mer än ett års erfarenhet av att arbeta inom området. Bland arbetsledarna har en betydande andel vidareutbildning på högskolenivå, men för hälften av dem är det första chefsjobbet.

Majoriteten av handläggarna har grundläggande kompetens inom de flesta ämnesområden med undantag för området uppföljning och utvärdering där mindre än hälften av handläggarna i 2014 års inventering har grundläggande kunskap. Resultatet från inventeringarna 2013 och 2014 visar också att det är en relativt stor andel av handläggarna som saknar fördjupade kunskaper. Vidare visar inventeringarna att en betydande andel av handläggarna saknar tillräcklig kompetens inom de olika kompetensområdena, vilket innebär att de är i behov av kontinuerligt stöd för att kunna utföra sina arbetsuppgifter.

Socialstyrelsens uppföljning visar att majoriteten av utbildningarna riktats till handläggare med socionomexamen. Denna grupp är fortsatt i fokus för utbildningssatsningarna vilket är i linje med statsbidragets syfte. Det är fortsättningsvis få utbildningsinsatser som riktar sig till handläggare utan socionomexamen trots att denna grupp förmodligen har mycket att vinna på mer utbildning. Det är också slående att kommunerna har valt att utbilda arbetsledare och handläggare med mer än fyra års erfarenhet i hög utsträckning. I gruppen arbetsledare har knappt 90 procent av arbetsledarna som deltagit i utbildningar mer än fyra års erfarenhet.

De flesta utbildningsinsatserna finns inom socialt arbete. De vanligaste områdena är samtal med barn, utredningsmetodik och risk- och skyddsfaktorer. Detta är områden inom vilka kommunerna bedömde att handläggarna och arbetsledarna hade ett visst behov av kompetensutveckling.

Andelen utbildningar som ger högskolepoäng har ökat betydligt sedan 2013 men fortfarande är det relativt få utbildningar som arrangeras av universitet och högskolor. I 2014 års satsning gav 178 av 1 230 utbildningsinsatser högskolepoäng. De vanligaste utbildningsanordnarna är stat, kommun och landsting.

Antalet utbildningsinsatser har ökat från 950 insatser 2013 till 1 230 insatser 2014 och antalet utbildningsplatser har ökat från 6 677 platser 2013 till 10 995 platser 2014. Socialstyrelsens sammanställning visar också att kommunerna har valt att satsa på något längre utbildningar 2014. Utbildningar om 3–10 dagar är nästan lika vanliga som endagarsutbildningar i 2014 års satsning. Socialstyrelsens bedömning är att detta är ett utslag av att kommunerna har haft mer tid på sig att planera 2014 års utbildningssatsning.

Socialstyrelsen valde 2014 att mjuka upp villkoren för kompetenssatsningen så att det inte finns någon begränsning av hur stor del av bidraget som går till stöd och handledning. De ändrade villkoren har inte haft någon större effekt när det gäller antalet arbetsledare och handläggare som fått stöd och handledning. En orsak till detta kan vara att kommunerna haft svårt att ersätta dem med vikarier. Tre av fyra kommuner uppger att de inte ersatt någon frånvaro genom att sätta in vikarier, i huvudsak därför att det inte varit praktiskt genomförbart. Ett resultat av detta är att de inte har kunnat ge stöd och handledning eller genomföra utbildningsinsatser i den utsträckning de önskat.

Kommunernas redovisningar visar att man precis som 2013 har svårt att förvalta genomförda kompetensutvecklingsinsatser. Detta är också något som kommer fram i kommunernas kommentarer. Den höga arbetsbelastningen och den höga personalomsättningen försvårar möjligheterna till kompetensutveckling enligt kommunerna.

Dessutom visar resultatet från Socialstyrelsens sammanställning att det i huvudsak är erfarna arbetsledare och handläggare som fått stöd och handledning. Till exempel har 90 procent av det stöd och den handledning som gått till arbetsledare riktats till dem som har mer än fyra års erfarenhet. En förklaring till detta kan vara att kommunerna satsar på de erfarna handläggarna för att höja deras kompetens, öka deras engagemang och deras motivation att stanna i yrket. De erfarna handläggarna är de som i stor utsträckning handleder och stödjer de oerfarna handläggarna. Det är alltså mycket viktigt för organisationen och dess utveckling att de erfarna handläggarna stannar kvar så att organisationen kan utvecklas till en mer lärande organisation där de erfarna handläggarna har en viktig roll att fylla.

Kommunerna är samtidigt i stort positiva till satsningen som sådan. Flera kommuner tar upp det positiva med att satsningen har möjliggjort fördjupad kompetensutveckling och mer omfattande utbildningsinsatser.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2015
Artikelnummer: 2015-6-60
Format: POD
Antal sidor: 41
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 90 kr

Kontakt

Thomas Malm
075-247 30 00