/
/

Stimulansbidrag LOV – Slutrapport 2011–2014

Rapporten är både en delrapport för 2014 och slutrapport för tiden 2011-2014. Den handlar huvudsakligen om uppföljningen av utbetalade stimulansmedel för valfrihetssystem, främst inom äldreomsorgen.

Sammanfattning

Socialstyrelsen hade under 2014 i uppdrag av regeringen att följa upp hur stimulansbidragen användes, samt att följa kommunernas utveckling av valfrihetssystem inom äldreomsorgen och omsorgen om personer med funktionsnedsättning. Denna rapport utgör såväl delrapport för 2014 som slutrapport för satsningen i sin helhet.

Under 2014 fördelade Socialstyrelsen 15 miljoner kronor till 41 kommuner som var intresserade av att förbereda och utveckla valfrihetssystem i enlighet med lagen (2008:962) om valfrihetssystem (LOV).

Totalt fördelade Socialstyrelsen 71,8 miljoner kronor i stimulansbidrag till 122 kommuner 2011–2014, för att dessa skulle förbereda eller utveckla valfrihetssystem i enlighet med LOV. Av de 71,8 miljoner som utbetalats så har 59,6 miljoner (83 procent) förbrukats enligt planerna, medan 12,2 miljoner ska återbetalats till Socialstyrelsen.

De viktigaste resultaten från uppföljningen i övrigt kan beskrivas i följande punkter:

  • Valfrihetssystem enligt LOV har införts i fler än hälften (155 av 290) av kommunerna. Valfriheten är störst inom äldreomsorgen, men knappt en fjärdedel av kommunerna har även valfrihet inom ramen för LSS. Endast en tiondel av brukarna avstår från att välja utförare. Det vanligaste valet är kommunens egenregi (56 procent), medan en dryg tredjedel (34 procent) väljer privata utförare. Omval är sällsynta, vilket tyder på att de flesta brukare hanterar sitt missnöje på annat sätt än genom att byta utförare. I ett nationellt perspektiv är det knappast jämlikt att vissa brukare kan välja utförare i hemtjänsten, medan andra inte har den möjligheten. Socialstyrelsens bedömning är dock att förutsättningarna för valfrihet i socialtjänsten ser olika ut i landet. Oavsett vilken politisk vilja kommunen kan ha i frågan, så är marknaden för privata utförare begränsad i glesbygdskommuner med lågt befolkningsunderlag.
  • Kommuner som infört valfrihetssystem enligt LOV har ofta begränsningar i sitt valfria utbud. Det kan gälla typen av insatser, tiden på dygnet eller geografiska avgränsningar. Tillgängligheten på utförare kan variera i en och samma kommun och i den meningen anser Socialstyrelsen inte att valfrihetssystemets tillämpning bidrar till en mer jämlik vård och omsorg mellan kommuninvånarna.
  • De flesta brukare klarar av att göra ett eget val av utförare. Mest avgörande i valet är rekommendationer från anhöriga, närstående, vänner och bekanta. Informationen som förmedlas i samband med val av utförare, beskrivs av brukare och anhöriga som alltför likartad och svår att ta till sig. Enligt LOV ska informationen vara saklig, relevant, jämförbar, lättförståelig och lättillgänglig. I ett jämlikhetsperspektiv är det enligt Socialstyrelsens mening angeläget att detta följs. Uppföljningen visar att endast drygt en femtedel av kommunerna erbjuder information på lättläst svenska.
  • Vid nedsatt beslutsförmåga tillämpas vanligen kommunens ickevalsalternativ om ingen kan bistå den enskilde i valet av utförare. Ickevalsalternativen utgår inte från individens behov utan från den ordning som gäller i kommunen om någon avstår från att välja utförare. Med hänsyn till att vården och omsorgen i möjligaste mån bör vara individanpassad, så är Socialstyrelsens bedömning att det bör övervägas om inte val utanför kommunens ickevalsordning i sådana fall bör vara möjligt. Avgörande i valet skulle i så fall vara vilken utförare som bäst kan tillgodose brukarens behov och inte vilken utförare som står på tur.
  • En jämförelse av kundnöjdhet visar att äldre personer med färre än 25 timmars hemtjänst per månad är mer nöjda i kommuner som infört valfrihetssystem enligt LOV än i kommuner som inte infört valfrihetssystem enligt LOV. För de mest sjuka äldre, med fler än 25 timmars hemtjänst per månad, är det ingen skillnad i kundnöjdhet mellan kommunerna.
  • Den juridiska diskussionen tar sikte på ett par frågeställningar som enligt Socialstyrelsens bedömning har särskild betydelse för de brukare som inte är beslutsförmögna och således särskilt utsatta. Diskussionen visar på svårigheter att bedöma rättsläget när det gäller i vilken utsträckning biståndshandläggare aktivt får hjälpa den enskilde i valet av utförare. Analysen visar också att kommunens uppföljningsansvar inte utan vidare kan anses gälla i förhållande till eventuella underleverantörer.

Sammanfattningsvis gör Socialstyrelsen bedömningen att valfriheten utnyttjas i hög grad i de kommuner som infört valfrihetssystem enligt LOV främst inom äldreomsorgen. Nio av tio brukare gör ett aktivt val av utförare. Valfrihetssystemen förutsätter dock välinformerade val och för de brukare som inte kan eller vill göra ett aktivt val bidrar inte valfriheten i sig till en mer jämlik vård och omsorg.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2015
Artikelnummer: 2015-6-51
ISBN: 978-91-7555-331-3
Format: POD
Antal sidor: 50
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 90 kr

Kontakt

Anneli Kastrup
075-247 30 00