/
/

Dödsorsaker 2013 – Causes of Death 2013

I rapporten beskrivs dödsorsaker för 2013 samt utvecklingen över tid. År 2013 avled 90 505 personer i Sverige. Den vanligaste dödsorsaken var hjärt- och kärlsjukdomar.

 

Korrigerad: 2015-02-16, Tabell 12, "Döda 2013 efter underliggande dödsorsak enligt europeisk förkortad dödsorsakslista och grund för dödsorsaksangivelser" sida 252-254.

Sammanfattning

År 2013 avled 90 505 personer i Sverige, varav 46 777 kvinnor och 43 728 män. Detta är en minskning i absoluta tal med 1,6 procent jämfört med 2012. Nästan tre fjärdedelar (71 procent) av samtliga dödsfall inträffade vid 75 års ålder eller däröver. Totalt avled 972 av 100 000 kvinnor och 913 av 100 000 män. Jämfört med 2012 innebär detta en minskning med 2,6 procent för kvinnorna och med 2,2 procent för männen.

Sedan slutet av 1980-talet har dödligheten för de flesta dödsorsaksgrupper minskat, både för kvinnor och för män. Om hänsyn tas till ålder ligger dödligheten generellt lägre för kvinnorna än för männen. Den vanligaste dödsorsaken är hjärt- och kärlsjukdomar som var underliggande dödsorsak för 38 procent av kvinnorna och för 37 procent av männen. För hjärt- och kärlsjukdomar har dödstalen sjunkit kontinuerligt under perioden 1987–2013, från 128 av 100 000 kvinnor i åldrarna 15–74 år 1987 till 48 år 2013. För männen har motsvarande dödstal sjunkit från 352 till 110 per 100 000 män.

Tumörer utgör den näst vanligaste dödsorsaken och svarar för 24 procent av dödsfallen bland kvinnorna och för 27 procent bland männen. Bland tumörerna har lungcancer sedan år 2005 gått om bröstcancer som den vanligaste dödsorsaken för kvinnor. Den ökande dödligheten i lungcancer sedan slutet av 1980-talet ser dock ut att ha stannat av under senare år. Prostatacancer är den vanligaste cancerformen bland männen. Dödligheten totalt har sjunkit sedan i början av 2000-talet och den har även sjunkit något i åldersgruppen 15–74. Dödligheten i magsäckscancer har minskat kraftigt och har mer än halverats för både kvinnor och män mellan 1987 och 2013.

Dödligheten i demenssjukdomar har ökat kraftigt under perioden och ligger nu drygt fyra gånger högre än 1987 för både kvinnor och män.

Även den åtgärdbara dödligheten har gått ned sedan slutet av 1980-talet till 2013. År 2013 räknades 20 procent av alla dödsfall i åldrarna 1–79 år som åtgärdbara. Av dessa kan 9,4 procent hänföras till diagnoser som bedöms vara möjliga att påverka med medicinska insatser (sjukvårdsindikatorer) och 10,4 procent kan hänföras till diagnoser som bedöms vara möjliga att påverka med hälsopolitiska åtgärder (hälsopolitiska indikatorer). Både kvinnornas och männens dödstal för sjukvårdsindikatorer har halverats sedan slutet av 1980-talet. Även den åtgärdbara dödligheten avseende hälsopolitiska indikatorer för män har sjunkit. Att kvinnornas dödlighet för de hälsopolitiska indikatorerna inte minskat utan ökat under perioden beror på den ökade dödligheten i lungcancer. Ökningen har dock avstannat under de senaste åren.

Dödligheten skiljer sig markant mellan grupper med olika utbildningsnivå med lägre dödlighet bland de med högre utbildning. Till exempel är dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar mer än dubbelt så hög bland kvinnor med enbart grundskoleutbildning jämfört med kvinnor med eftergymnasial utbildning i åldern 65–79 år. Den totala dödligheten har gått ner inom samtliga utbildningsnivåer under de senaste 20 åren.

Omfattning och bearbetning

Statistiken omfattar samtliga döda under 2013 som vid dödsfallet var folkbokförda i Sverige, vare sig dödsfallet inträffade i eller utanför Sverige och vare sig personen var svensk medborgare eller inte. Dödsorsaksintyg saknas för 1,1 procent av dödsfallen. Dessa finns dock med i dödsorsaksregistret men utan medicinsk information.

Från och med 1997 kodas och klassificeras dödsorsakerna enligt den tionde revisionen av den internationella sjukdomsklassifikationen (ICD-10), inklusive de uppdateringar som beslutats av Världshälsoorganisationen (WHO).

Kvaliteten på dödsorsaksstatistiken kan variera beroende på bland annat. hur dödsorsaken fastställts och hur noggrant läkaren rapporterat diagnoserna till Socialstyrelsen. Det bör noteras att trender över tid inte enbart påverkas av förändringar i dödsorsaksmönstret utan också av omständigheter som nya diagnosmetoder och ändrade sjukdomsbegrepp, förändringar i klassifikationssystemet och andra ändringar i den statistiska bearbetningen.

En separat metodrapport som innehåller historik, produktionsmetoder och statistikens tillförlitlighet finns på Socialstyrelsens webbplats www.socialstyrelsen.se/register/dodsorsaksregistret.  

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2015
Artikelnummer: 2015-2-42
ISBN: 978-91-7555-281-1
Format: POD
Antal sidor: 277
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 155 kr