/
/

Nationella riktlinjer – Utvärdering 2015 – Hjärtsjukvård – Rekommendationer, bedömningar och sammanfattning

Resultatet från utvärderingen av följsamheten till de nationella riktlinjerna för hjärtsjukvården presenteras i två rapporter. Denna rapport sammanfattar det viktigaste från utvärderingen och innehåller Socialstyrelsens rekommendationer och bedömningar utifrån de identifierade förbättringsområdena.

Bilagor

Bilaga A – Indikatorer

Bilaga B – Landstingsprofiler

Bilaga C – Vårdkonsumtion och kostnader

 

Vid beställning beräknas leverans ske under vecka 52.

Sammanfattning

Socialstyrelsen har utifrån ett nationellt perspektiv utvärderat hälso- och sjukvårdens följsamhet till rekommendationerna i Nationella riktlinjer för hjärtsjukvården 2015. Utgångspunkten har även varit de förbättringsområden som framkom i utvärderingen av hjärtsjukvården
från 2009.

Hjärtsjukvården håller övergripande god kvalitet i det akuta skedet, däremot finns en förbättringspotential avseende eftervården. Överlevnaden efter hjärtinfarkt har fördubblats på tjugo år. En förklaring är att den svenska vården har varit snabb med introduktion av ny teknik så som ballongvidgning vid hjärtinfarkt. Det akuta omhändertagandet visar på ständig förbättring men det fortfarande finns landsting där det tar för lång tid att påbörja akut behandling vid hjärtinfarkt.

Resultatet för samtliga indikatorer som ingick i utvärderingen 2009 har för-bättrats med undantag för en, rökstopp efter hjärtinfarkt. Idag fortsätter en högre andel patienter än tidigare att röka efter hjärtinfarkt vilket är oroväckande.

Resultaten i utvärderingen visar också att personer med grundskole- och/eller gymnasieutbildning har sämre förutsättningar för en god konvalescens efter en hjärtepisod än personer med högskoleutbildning. Det finns orimliga och orättvisa skillnader i vilken utsträckning patienter med olika socioekonomisk bakgrund tillgodogör sig sekundärpreventiva insatser. Det finns också skillnader mellan grupperna i vilken utsträckning andra vårdåtgärder så som läkemedelsbehandling vid hjärtsvikt och val av behandling vid flerkärlssjukdom förekommer.

Det finns ett antal förbättringsområden inom landstingen och regionerna där hälso- och sjukvården behöver lägga ytterligare kraft för att i högre grad följa rekommendationerna i de nationella riktlinjerna samt att framöver uppnå de målnivåer som Socialstyrelsen fastställt för utvalda indikatorer. Sammanfattningsvis konstateras att beslutsfattare har anledning att se över, samordna och förbättra processerna vid vård av patienter med hjärtsvikt samt se över hur patienterna omhändertas efter hjärtinfarkten.

Jämlik vård

Utvärderingen belyser skillnader utifrån ålder, kön, födelseland och utbild-ningsnivå.

Patienter över 80 år får oftast behandling i avsevärt lägre grad än personer yngre än 80 år. Med hänsyn taget till äldres samsjuklighet bör betydligt fler vara aktuella för att få propplösande behandling vid hjärtinfarkt samt genomgå utredning med kranskärlsröntgen vid mindre hjärtinfarkt.

Resultatet visar på oskäliga skillnader i vilken utsträckning män och kvinnor får behandling. Betydande variationer förekommer avseende behandling med pacemaker vid hjärtsvikt och implanterbar defibrillator vid hjärtrytmsrubbningar. Behandlingarna är tre gånger vanligare hos män än hos kvinnor, och i enskilda landsting är könsskillnaderna ännu större.

När det gäller skillnader avseende patienternas utbildningsnivå och födelseland finns skillnader bland annat i vårdens sekundärpreventiva arbete efter hjärtinfarkt. Fysisk träning vid uppföljning sex till tio veckor efter hjärtinfarkt varierar i hög grad med utbildningsnivå, ju högre utbildning desto högre andel deltagande i hjärtrehabiliteringen.

Andelen patienter med ST-höjningsinfarkt som får reperfusionsbehandling är densamma oberoende av socioekonomiska faktorer, däremot är andelen patienter som får behandlingen inom målsatt tid högre bland personer födda utanför Europa jämfört med födda i Sverige, inom Norden och inom EU. En förklaring till detta kan vara skillnader i sökmönster mellan befolkningsgrupperna i samband med symtom på bröstsmärta.

Sammanfattningsvis pekar utvärderingen på att hälso- och sjukvården kan bli mer jämlik genom att vårdgivarna säkerställer att vården ges på medicinsk indikation med hänsyn taget till komplicerande faktorer och kontraindikationer men oberoende av kön och socioekonomisk bakgrund.

Förbättringsområden för landsting och regioner

Svensk hjärtsjukvård visar i många aspekter positiva resultat. Trenderna tyder på fortsatt förbättring, både för sjukvårdens processer och för dess resultat. Resultaten är sämre inom vissa områden, framförallt där patienten behöver ha en mer frekvent och varaktig kontakt med sjukvården, men även där multidisciplinär samverkan mellan olika professioner är en förutsättning för god följsamhet till rekommendationer i de nationella riktlinjerna.

Sekundärprevention är ett av de identifierade utvecklingsområdena. Den fokuserar på att minimera riskfaktorer för återinsjuknande genom ändrad livsstil i kombination sekundärpreventiv behandling. Utvärderingen visar bland annat på förbättringsbehov i förhållande till måluppfyllelse för rök-stopp, fysisk träning inom specialiserad hjärtrehabilitering och adekvat sänkning av LDL- kolesterol efter hjärtinfarkt. Otillräckliga sekundärpreventiva insatser leder till ökad risk för återinsjuknande i hjärt-kärlsjukdom.

Ställningstagande till kirurgisk behandling, alternativt mindre invasiv åtgärd vid kranskärlssjukdom behöver ske vid en multidisciplinär konferens för optimal patientselektion utifrån patientens individuella förutsättningar och tillgängliga resurser.

Socialstyrelsen har i utvärderingen identifierat följande förbättringsområden för landstingen och regionerna, baserat på rekommendationer i de nationella riktlinjerna och sjukvårdens önskvärda utveckling:

  • Reperfusionsbehandling vid ST-höjningsinfarkt.
  • Diagnostik vid icke ST-höjningsinfarkt hos patienter med riskfaktor.
  • Blodfettskontroll efter hjärtinfarkt.
  • Stöd att sluta röka efter hjärtinfarkt.
  • Specialiserad hjärtrehabilitering efter hjärtinfarkt.
  • Revaskularisering med CABG eller PCI vid flerkärlssjukdom och samtidig diabetes.
  • Väntetider till klaffkirurgi vid aortastenos.
  • Antikoagulationsbehandling vid förmaksflimmer.
  • Basbehandling vid hjärtsvikt.
  • Behandling med CRT vid hjärtsvikt.
  • Livshotande hjärtsjukdomar upptäckta på BB.
  • Överlevnad vid hjärtstopp på sjukhus.
  • Möjligheter att följa upp processer och resultat i hjärtsjukvården.

Ökad antikoagulantiaanvändning i enlighet med riktlinjerna

Sedan 2013 har andelen personer med förmaksflimmer och riskfaktor för stroke (minst 2 poäng enligt riskskalan CHA2DS2VASc) som tar ut blodförtunnande läkemedel ökat. Det tyder på att landstingen följer rekommendationerna i riktlinjerna och arbetar mot uppsatta nationella målnivåer.

Ökad tillgång till olika antikoagulationsläkemedel med diverserad biverk-ningsprofil och olika verkningsmekanismer leder förhoppningsvis till att ännu fler patienter än tidigare kan erbjudas behandling, vilket medför högre måluppfyllelse på sikt.

Få som slutar röka efter hjärtinfarkt

Rökstopp hos patienter som är rökare i samband med hjärtinfarkt är en effektiv åtgärd för att förhindra återinsjuknande och död. Utöver detta bidrar rökfrihet tillsammans med hälsosam livsstil även till andra positiva hälsoeffekter och till en minskning av komplicerande sjukdomar.

Utvärderingen visar ett nedslående resultat. Nästan hälften av rökarna fortsätter att röka efter hjärtinfarkten trots den påtagliga hälsorisken. Kvinnor med förgymnasial utbildning eller kortare slutar röka i lägst utsträckning. Det är tydligt att de insatser som görs idag inte är tillräckliga.

Rökstopp vid uppföljning 6-10 veckor efter hjärtinfarkt varierade i hög grad med utbildningsnivå, ju högre utbildning desto större andel som slutade röka.

 
Fler kan må bättre med sviktpacemaker (CRT)

Vid hjärtsvikt och otillräcklig effekt från läkemedelsterapi rekommenderas behandling med sviktpacemaker, så kallad CRT. Ingreppet har gynnsam effekt på både symtom och överlevnad.

Utvärderingens resultat påvisar betydande praxisskillnader kring CRT som behandlingsform samt stora könsskillnader till kvinnornas nackdel. Ett sätt att komma tillrätta med underbehandlingen skulle vara att primärvården i högre utsträckning och i ett tidigare skede remitterade aktuella patienter till specialistvården för ställningstagande till behandling med CRT.

Ny utvärdering inom några år

Socialstyrelsen kommer regelbundet, med några års intervall, att utvärdera hjärtsjukvården på nytt och följa upp resultaten från denna rapport. Myndigheten kommer främst att fokusera på de förbättringsområden som identifierats, men även andra indikatorer som bedöms vara aktuella kommer att följas upp.

Syftet är att hälso- och sjukvården ska kunna använda myndighetens rapporter som utgångspunkt i sitt arbete med att öka följsamheten till de rekommenderade åtgärderna.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2015
Artikelnummer: 2015-12-5
ISBN: 978-91-7555-351-1
Format: Bok
Antal sidor: 94
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 115 kr