/
/

Nationella riktlinjer – Utvärdering 2015 – Hjärtsjukvård – Indikatorer och underlag för bedömning

Resultatet från utvärderingen av följsamheten till de nationella riktlinjerna för hjärtsjukvården presenteras i två rapporter. Denna rapport innehåller det fullständiga underlaget, en utförlig metodbeskrivning samt utfall och resultat för samtliga indikatorer.

Bilagor

Bilaga A – Indikatorer

Bilaga B – Landstingsprofiler

Bilaga C – Vårdkonsumtion och kostnader

Sammanfattning

Socialstyrelsen har utifrån ett nationellt perspektiv utvärderat hälso- och sjukvårdens följsamhet till rekommendationerna i Nationella riktlinjer för hjärtsjukvården 2015. Det huvudsakliga syftet var att följa upp landstingens processer och resultat samt att belysa kvaliteten och effektiviteten i vården för patienter med hjärtsjukdomar. Utgångspunkten har även varit de förbätt-ringsområden som framkom i utvärderingen av hjärtsjukvården från 2009.

Hjärtsjukvården håller övergripande god kvalitet i det akuta skedet, däre-mot finns en förbättringspotential avseende eftervården. Överlevnaden efter hjärtinfarkt har fördubblats på tjugo år. En förklaring är att den svenska vården har varit snabb med introduktion av ny teknik så som ballongvidgning vid hjärtinfarkt. Det akuta omhändertagandet visar på ständig förbättring men det finns fortfarande landsting där det tar för lång tid att påbörja akut behandling vid hjärtinfarkt.

Resultatet för samtliga indikatorer som ingick i utvärderingen 2009 har förbättrats med undantag för en, rökstopp efter hjärtinfarkt. Idag fortsätter en högre andel patienter än tidigare att röka efter hjärtinfarkt vilket är oroväckande.

Resultaten i utvärderingen visar också att personer med endast grundskole- och/eller gymnasieutbildning har sämre förutsättningar för en god konvalescens efter en hjärtepisod än personer med högskoleutbildning. Det finns orimliga och orättvisa skillnader i vilken utsträckning patienter med olika socioekonomisk bakgrund tillgodogör sig sekundärpreventiva insatser. Det finns också skillnader mellan grupperna i vilken utsträckning andra vårdåtgärder så som läkemedelsbehandling vid hjärtsvikt och val av behandling vid flerkärlssjukdom förekommer.

Det finns ett antal förbättringsområden inom landstingen och regionerna där hälso- och sjukvården behöver lägga ytterligare kraft för att i högre grad följa rekommendationerna i de nationella riktlinjerna samt att framöver uppnå de målnivåer som Socialstyrelsen fastställt för utvalda indikatorer. Sammanfattningsvis konstateras att beslutsfattare har anledning att se över, samordna och förbättra processerna vid vård av patienter med hjärtsvikt samt se över hur patienterna omhändertas efter hjärtinfarkten.

Jämlik vård

Utvärderingen belyser skillnader utifrån ålder, kön, födelseland och utbild-ningsnivå.

Patienter över 80 år får oftast behandling i avsevärt lägre grad än personer yngre än 80 år. Under lång tid har det inte funnits forskning kring behand-lingsnytta hos de allra äldsta, samtidigt som äldre i högre utsträckning har fler komplicerande sjukdomar. Med hänsyn taget till äldres samsjuklighet bör betydligt fler vara aktuella för att få propplösande behandling vid hjärtinfarkt samt genomgå utredning med kranskärlsröntgen vid mindre hjärtinfarkt.

Resultatet visar på oskäliga skillnader i vilken utsträckning män och kvin-nor får behandling. Betydande variationer förekommer avseende behandling med pacemaker vid hjärtsvikt och implanterbar defibrillator vid hjärtrytmsrubbningar. Behandlingarna är tre gånger vanligare hos män än hos kvinnor, och i enskilda landsting är könsskillnaderna ännu större.

När det gäller skillnader avseende patienternas utbildningsnivå och födel-seland finns skillnader bland annat i vårdens sekundärpreventiva arbete efter hjärtinfarkt. Fysisk träning vid uppföljning sex till tio veckor efter hjärtinfarkt varierar i hög grad med utbildningsnivå, ju högre utbildning desto högre andel deltagande i hjärtrehabiliteringen.

Andelen patienter med ST-höjningsinfarkt som får reperfusionsbehandling är densamma oberoende av socioekonomiska faktorer, däremot är andelen patienter som får behandlingen inom målsatt tid högre bland personer födda utanför Europa jämfört med födda i Sverige, inom Norden och inom EU. En förklaring till detta kan vara skillnader i sökmönster mellan befolkningsgrupperna i samband med symtom på bröstsmärta.

Blodförtunnande behandling i syfte att förebygga stroke hos patienter med förmaksflimmer är något vanligare bland födda i Sverige än bland utlandsfödda.

Sammanfattningsvis pekar utvärderingen på att hälso- och sjukvården kan bli mer jämlik genom att vårdgivarna säkerställer att vården ges på medicinsk indikation med hänsyn taget till komplicerande faktorer och kontraindikationer men oberoende av kön och socioekonomisk bakgrund.

Förbättringsområden för landsting och regioner

Svensk hjärtsjukvård visar i många aspekter positiva resultat. Trenderna tyder på fortsatt förbättring, både för sjukvårdens processer och för dess resultat. Resultaten är sämre inom vissa områden, framför allt där patienten behöver ha en mer frekvent och varaktig kontakt med sjukvården, men även där multidisciplinär samverkan mellan olika professioner är en förutsättning för god följsamhet till rekommendationer i de nationella riktlinjerna.

Sekundärprevention är ett av de identifierade utvecklingsområdena. Den fokuserar på att minimera riskfaktorer för återinsjuknande genom ändrad livsstil i kombination med sekundärpreventiv behandling. Utvärderingen visar bland annat på förbättringsbehov i förhållande till måluppfyllelse för rökstopp, fysisk träning inom specialiserad hjärtrehabilitering och adekvat sänkning av LDL-kolesterol efter hjärtinfarkt. Otillräckliga sekundärpreven-tiva insatser leder till ökad risk för återinsjuknande i hjärt-kärlsjukdom.
Ställningstagande till kirurgisk behandling, alternativt mindre invasiv åtgärd vid kranskärlssjukdom behöver ske vid en multidisciplinär konferens för optimal patientselektion utifrån patientens individuella förutsättningar och tillgängliga resurser.

Socialstyrelsen har i utvärderingen identifierat följande förbättringsområ-den för landstingen och regionerna, baserat på rekommendationer i de nationella riktlinjerna och sjukvårdens önskvärda utveckling:

  • Reperfusionsbehandling vid ST-höjningsinfarkt.
  • Diagnostik vid icke ST-höjningsinfarkt hos patienter med riskfaktor.
  • Blodfettskontroll efter hjärtinfarkt.
  • Stöd att sluta röka efter hjärtinfarkt.
  • Specialiserad hjärtrehabilitering efter hjärtinfarkt.
  • Revaskularisering med CABG eller PCI vid flerkärlssjukdom och samtidig diabetes.
  • Väntetider till klaffkirurgi vid aortastenos.
  • Antikoagulationsbehandling vid förmaksflimmer.
  • Basbehandling vid hjärtsvikt.
  • Behandling med CRT vid hjärtsvikt.
  • Livshotande hjärtsjukdomar upptäckta på BB.
  • Överlevnad vid hjärtstopp på sjukhus.
  • Möjligheter att följa upp processer och resultat i hjärtsjukvården.

Ökad antikoagulantiaanvändning i enlighet med riktlinjerna

Sedan 2013 har andelen personer med förmaksflimmer och riskfaktor för stroke (minst 2 poäng enligt riskskalan CHA2DS2VASc) som tar ut blodförtunnande läkemedel ökat. Det tyder på att landstingen följer rekommendationerna i riktlinjerna och arbetar mot uppsatta nationella målnivåer.

Den största delen av läkemedelsförskrivningen utgörs av warfarin som använts i decennier, men en ökning av antalet uttag av nya antikoagulationspreparat, NOAK kan observeras i resultatet. Ökad tillgång till olika anti-koagulationsläkemedel med diverserad biverkningsprofil och olika verk-ningsmekanismer leder förhoppningsvis till att ännu fler patienter än tidigare kan erbjudas behandling, vilket medför högre måluppfyllelse på sikt.

Få som slutar röka efter hjärtinfarkt

Rökstopp hos patienter som är rökare i samband med hjärtinfarkt är en effektiv åtgärd för att förhindra återinsjuknande och död. Utöver detta bidrar rökfrihet tillsammans med hälsosam livsstil även till andra positiva hälsoeffekter och till en minskning av komplicerande sjukdomar. Detta gäller oavsett ålder eller kön.

Optimalt borde samtliga rökare sluta röka efter hjärtinfarkt, men det är i dagsläget inte realistiskt att förvänta. Utifrån 2013 års utfall fastställdes en nationell målnivå på att minst 75 procent av rökarna bör sluta röka efter hjärtinfarkt. Detta mål är nog så utmanande med tanke på dagens resultat. Målnivån gäller både vid uppföljning sex till tio veckor och vid uppföljning ett år efter hjärtinfarkt.

Rökstopp vid uppföljning 6-10 veckor efter hjärtinfarkt varierade i hög grad med utbildningsnivå, ju högre utbildning desto större andel som slutade röka.

Utvärderingen visar ett nedslående resultat. Nästan hälften av rökarna fortsätter att röka efter hjärtinfarkten trots den påtagliga hälsorisken. Kvinnor med förgymnasial utbildning eller kortare slutar röka i lägst utsträckning. Det är tydligt att de insatser som görs idag inte är tillräckliga.

Tobaksrökning är ett beroende som i hög grad påverkar hälsan. Hälso- och sjukvården bör därför ta ett större ansvar i att hjälpa patienterna att sluta röka, i synnerhet de som redan drabbats av allvarlig hjärt-kärlsjukdom då risken för återinsjuknande ökar kraftigt hos rökare. Hälso- och sjukvården behöver se över sina processer för att uppnå en resultatförbättring för indikatorn i linje med den nationella målnivån.

Fler kan må bättre med sviktpacemaker (CRT)

Vid hjärtsvikt och otillräcklig effekt från läkemedelsterapi rekommenderas behandling med sviktpacemaker, så kallad CRT. Behandlingen har gynnsam effekt på både symtom och överlevnad.

För många patienter med hjärtsvikt innebär sviktpacemaker en förbättrad livskvalitet och ett förlängt liv. CRT bedöms minska behovet av sjukhusin-läggningar på grund av otillräcklig effekt från behandling med läkemedel.
Utvärderingens resultat påvisar betydande praxisskillnader kring CRT som behandlingsform samt stora könsskillnader till kvinnornas nackdel. Ett sätt att komma tillrätta med underbehandlingen skulle vara att primärvården i högre utsträckning och i ett tidigare skede remitterade aktuella patienter till specialistvården för ställningstagande till behandling med CRT.

Ny utvärdering inom några år

Socialstyrelsen kommer regelbundet, med några års intervall, att utvärdera hjärtsjukvården på nytt och följa upp resultaten från denna rapport. Myndigheten kommer främst att fokusera på de förbättringsområden som identifierats, men även andra indikatorer som bedöms vara aktuella kommer att följas upp.

Syftet är att hälso- och sjukvården ska kunna använda myndighetens rapporter som utgångspunkt i sitt arbete med att öka följsamheten till de rekommenderade åtgärderna.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2015
Artikelnummer: 2015-12-16
Format: POD
Antal sidor: 172
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 138 kr