/
/

Nationella riktlinjer för vård vid astma och KOL – Stöd för styrning och ledning

Riktlinjerna omfattar rekommendationer för vård vid astma och kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL). Rekommendationerna gäller alla åldersgrupper inom diagnostik och utredning, läkemedelsrelaterad behandling, omvårdnad och rehabilitering samt symtombedömning och uppföljning. Rapporten vänder sig främst till beslutsfattare.

Bilagor

Sammanfattning

Dessa nationella riktlinjer är ett stöd för styrning och ledning av hälso- och sjukvården. I riktlinjerna ger Socialstyrelsen rekommendationer om vården vid astma och kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL).

Rekommendationerna gäller diagnostik och utredning, läkemedelsrelaterad behandling, omvårdnad och rehabilitering, symtombedömning samt uppföljning inom alla åldersgrupper. Riktlinjerna fokuserar enbart på de frågor där det identifierats behov av vägledning. Det gäller exempelvis områden där det finns stora praxisskillnader eller där behovet av kvalitetsutveckling är stort. Riktlinjernas slutsatser är baserade på gruppnivå.

Riktlinjerna innehåller också bedömningar av ekonomiska och organisatoriska konsekvenser för några av rekommendationerna samt indikatorer för uppföljning.

Några centrala rekommendationer

Diagnostik vid misstänkt astma eller KOL

Det finns i dag en stor underdiagnostik inom både astma och KOL, vilket innebär att många personer är utan en effektiv behandling med sämre hälsa som följd.

För att diagnostisera personer med misstänkt astma på ett korrekt sätt bör hälso- och sjukvården erbjuda dynamisk spirometri (lungfunktionsmätning) med reversibilitetstest. En noggrann diagnostik bör även omfatta en utvärdering av hur allvarlig sjukdomen är, vilket möjliggör rätt behandling till rätt person. Det är också viktigt att hälso- och sjukvården följer upp eller utreder barn som har haft obstruktiva andningsbesvär som har varit så allvarliga att de krävt sjukhusinläggning eller besök på akutmottagning.

Även för att upptäcka och diagnostisera KOL bör hälso- och sjukvården använda spirometri. Hälso- och sjukvården bör erbjuda en FEV1/FEV6-mätning till personer som röker eller har rökt och som dessutom har symtom från luftvägarna, för att rutinmässigt identifiera dem som behöver vidare och en mer grundlig utredning.

För att kunna ställa korrekt diagnos och ta ställning till eventuell fortsatt behandling bör dynamisk spirometri användas, och då utifrån forcerad utandning efter bronkdilaterande behandling (FEV1/FVC-mätning).

Interprofessionell samverkan

Både astma och KOL är komplexa sjukdomar och patienterna har ofta behov av flera olika typer av åtgärder och insatser samtidigt. De kan behöva läkemedelsbehandling, utbildning, stöd att sluta röka, fysioterapi eller stöd och råd från en dietist, kurator, psykolog eller arbetsterapeut.

För att säkra en god vård för patienterna bör hälso- och sjukvården därför erbjuda interprofessionell samverkan till personer med astma eller KOL. Det innebär att olika professioner med kunskap och erfarenhet inom olika områden samverkar och för en dialog om patientens olika åtgärder. Ett vanligt sätt att organisera och samverka vid vården av patienter med astma eller KOL inom primärvården är så kallade astma- och KOL-mottagningar.

Träning vid KOL

Många personer med KOL har en nedsatt fysisk kapacitet, vilket ofta innebär begränsningar i det dagliga livet och även kan medföra en ökad risk för dödlighet. I samband med en försämringsperiod kan den nedsatta fysiska kapaciteten ytterligare försämras.

För att bedöma patientens fysiska kapacitet bör hälso- och sjukvården erbjuda sex minuters gångtest till personer med stabil KOL, och misstänkt eller verifierad nedsatt fysisk kapacitet. Åtgärden kan även identifiera personer med en ökad risk för dödlighet och sjukhusinläggning.

Hälso- och sjukvården bör också erbjuda konditions- och styrketräning till personer med KOL, samt som har nedsatt fysisk kapacitet. Åtgärden ökar patientens funktionsförmåga och livskvalitet och minskar risken för sjukhusinläggning och förtida död.

Utbildning och stöd till egenvård

Underbehandling, låg sjukdomskunskap och låg sjukdomskontroll är vanligt hos personer med astma. Personer med KOL har olika svårigheter eftersom symtomen och risken för försämringsperioder ökar i takt med att sjukdomen fortskrider, vilket kan leda till stora begränsningar i vardagen och social isolering.

Utbildning kan öka patienters kunskap om sin sjukdom och därigenom stärka förmågan till egenvård, det vill säga förmågan att hantera sjukdomen och dess symtom. Hälso- och sjukvården bör därför erbjuda utbildning och stöd till egenvård till personer med astma eller KOL. Utbildningen och stödet kan ges antingen individuellt eller i grupp och kan rikta sig till personer med astma eller KOL, eller till föräldrar med barn som har astma.

Hälso- och sjukvården bör dessutom erbjuda en skriftlig behandlingsplan till personer med astma eller KOL. Behandlingsplanen bör exempelvis innehålla information som gör det möjligt för patienten att själv justera sin läkemedelsbehandling utifrån symtomvariation och råd om fysisk aktivitet eller träning. Vid astma och KOL ökar den åtgärden möjligheten till egenvård samt tidig upptäckt av försämringsperioder och insättning av behandling. Den bidrar också till en ökad symtomkontroll vid astma.

Uppföljning och bedömning av hälsostatus

Hälso- och sjukvården behöver regelbundet följa upp patienters sjukdomsutveckling samt hur de svarar på sin behandling. Personer med astma eller KOL bör därför erbjudas återbesök med regelbunden frekvens och ett strukturerat innehåll. Uppföljningen är viktig för att kunna ta ställning till eventuell förändrad behandling utifrån patientens aktuella situation och behov. Målet är att kunna uppnå en god sjukdomskontroll vid astma och förebygga framtida försämringsperioder vid KOL. Uppföljning och återbesök behöver ske med olika frekvens, bland annat beroende på hur allvarlig sjukdomen är.

Återbesöket bör exempelvis innehålla bedömning av symtom och fysisk aktivitet, anamnes om rökstatus och sjukfrånvaro, uppföljning av skriftlig behandlingsplan, undersökning av inhalationsteknik samt mätning av längd och vikt. För bedömning av hälsostatus bör hälso- och sjukvården använda de validerade frågeformulären ACT och CAT, med vilka symtom, livskvalitet och funktionsförmåga skattas.

För vissa grupper bör återbesöket även inkludera en spirometri för att mäta lungfunktionen, gradera sjukdomen och följa sjukdomsutvecklingen.

Rekommendationernas konsekvenser

På kort sikt innebär rekommendationerna generellt ökade kostnader för hälso- och sjukvården på nationell nivå. På längre sikt bedöms rekommendationerna dock leda till stora kostnadsbesparingar, bland annat på grund av att fler personer med astma eller KOL upptäcks och behandlas i en tidigare fas av sjukdomen. De rekommenderade åtgärderna avser också att ge en ökad sjukdomskontroll, vilket i så fall innebär minskade kostnader för hälso- och sjukvården.

Rekommendationerna bedöms innebära organisatoriska konsekvenser i form av utbildning och rekrytering av personal. Det är bland annat för att möjliggöra en utökad interprofessionell samverkan och ett större fokus på träning och nutrition vid KOL samt för att öka frekvensen återbesök.

Indikatorer för uppföljning

Socialstyrelsen har tagit fram indikatorer för vård vid astma och KOL. Indikatorerna är tänkta att spegla de viktigaste rekommendationerna i riktlinjerna samt olika aspekter av god och jämlik vård.

Ett urval av indikatorerna har även målnivåer. De anger hur stor andel av en patientgrupp som bör komma i fråga för en viss undersökning eller behandling. Målnivåerna är också ett stöd för uppföljning av resultat på lokal, regional och nationell nivå.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2015
Artikelnummer: 2015-11-3
ISBN: 978-91-7555-348-1
Format: Bok
Antal sidor: 132
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 140 kr

Kontakt

Elisabeth Eidem
075-247 30 00

Kunskapsunderlag
Anna Lord
075-247 30 00

Indikatorer
Christina Broman
075-247 30 00