/
/

Kartläggning av medicinskt ansvarig sjuksköterska och andra kvalitetssäkrande funktioner

I rapporten beskrivs den nuvarande funktionen för medicinskt ansvarig sjuksköterska (mas) samt hur kommunerna valt att organisera medicinskt ansvarig för rehabilitering (mar) och socialt ansvariga samordnarfunktioner.

Sammanfattning

Ädelreformen 1992 innebar att kommunen tog över ansvaret för vissa sjukvårdsinsatser inom särskilt boende från landstingen. I samband med detta lagstadgades kravet på att kommunerna skulle ha en sjuksköterska med särskilt ansvar för kvalitet och patientsäkerhet inom den kommunala hälso- och sjukvården. Samtidigt fastställdes att sjukgymnaster eller arbets- terapeuter kunde fullgöra dessa uppgifter inom den delen av hälso- och sjukvårdsinsatserna som rör rehabilitering.

Denna rapport redovisar Socialstyrelsens kartläggning av funktioner för kvalitetssäkring inom kommunal vård och omsorg. Kartläggningen omfattar medicinskt ansvarig sjuksköterska (mas), medicinskt ansvariga för rehabilitering (mar) samt liknande kvalitetsansvariga inom socialtjänsten, ofta kallade socialt ansvarig samordnare eller sas.

Brett uppdrag ger stort utrymme för att forma roll

Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan (mas) har ett arbete som sträcker sig över ett antal olika områden. Lagen beskriver funktionen på en övergripande nivå. Hur man väljer att arbeta med de olika områdena skiljer sig mellan olika kommuner och även hur man prioriterar mellan de olika uppgifterna.

Kommunerna beskriver masens ansvar som brett. Det innehåller både proaktivt kvalitetsarbete och reaktiv kvalitetsuppföljning och tillsyn och kommunerna gör olika prioriteringar mellan dessa uppgifter. Många masar uppfattar det proaktiva arbetet som den viktigaste delen. Andra menar att detta område i deras kommun är relativt välförsett och därför fokuserar mer på uppföljning. En nackdel med det breda uppdraget är att det inte alltid finns tydliga förväntningar på rollen. Den ökande andelen privata utförare har också påverkat rollen,

Socialstyrelsens kartläggning visar att det finns skillnader i tolkningen av vissa regelverk som rör funktionen och dess arbetssätt i förhållande till privata utförare. Detta kan delvis bero på att lagstiftningen i vissa fall är dåligt anpassad till att det finns flera vårdgivare inom den kommunala hälso- och sjukvården.

Mar ses som tillgång i kvalitetsarbetet

Vissa kommuner har valt att införa medicinskt ansvariga för rehabilitering (mar) för att komplettera kommunens mas i arbetet som är specifikt riktat mot rehabiliteringsinsatser. Detta kan ses som en prioritering för att generellt främja rehabiliteringsinsatser och kvalitetsarbete. Funktionen ses som en tillgång för många masar som uppger att det är ett eget kompetensområde som de inte alltid kan axla tillfredsställande själva.

Samordnarfunktionen har utformats mer oberoende av mas

De senaste tio åren har vissa kommuner valt att införa mas-liknande kvalitetssäkrande funktioner med ansvar för insatser inom socialtjänsten. Dessa funktioner har från början haft sitt ursprung i mas-funktionen och utformades utifrån denna modell. Funktionen är dock inte lagreglerad. De går under flera namn, men i denna kartläggning benämns de socialt ansvarig samordnare.

Den bild som framkommer i intervjuerna med sådana samordnare i olika kommuner är att arbetsområdet kommit att bli relativt fristående från mas-funktionen. Detta har gjort att funktionen kan se väldigt olika ut i olika kommuner. Men även i de fall där det finns flera socialt ansvariga samordnare i samma kommun ser deras arbete olika ut. Det finns idag några nätverk för socialt ansvariga samordnare som skapar grund för erfarenhetsutbyte. Dessa nätverk kan ha haft en viss påverkan på hur rollen har utformats i de kommuner som beslutat om införande.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2014
Artikelnummer: 2014-4-12
Format: POD
Antal sidor: 40
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 42 kr

Kontakt

Åsa Borén
075-247 30 00

Mer hos oss

Äldre