/
/

Dagverksamheter för äldre personer – Kartläggning 2013

Rapporten redovisar resultat från en kartläggning av dagverksamheter för personer 65 år och äldre. Resultatet ska användas av Socialstyrelsen som underlag för utveckling av indikatorer gällande kvalitet i dagverksamheterna.

Sammanfattning

Denna rapport redovisar resultat från en kartläggning av dagverksamheter för personer 65 år och äldre som Socialstyrelsen genomförde våren 2013. Resultatet ska användas av Socialstyrelsen som underlag för utveckling av indikatorer gällande kvalitet i dagverksamheterna.

Dagverksamhet finns i nästan alla kommuner

Dagverksamhet finns i någon form (biståndsbeslutad eller icke biståndsbeslutad verksamhet) i nästan alla kommuner. Ungefär sju procent av verksamheterna drivs av enskilda utförare. Sex kommuner rapporterar att de inte har någon dagverksamhet alls.

Liknande aktiviteter oavsett inriktning

Dagverksamheternas inriktning beror på vilken målgrupp de vänder sig till. Den vanligaste och mest strukturerade inriktningen är verksamheter för personer med demenssjukdomar. Aktiviteterna är i stort sett desamma överallt, oberoende av enheternas inriktning. Personalen utför dock aktiviteterna på olika sätt; därigenom sker en anpassning till de olika personernas förutsättningar och behov. Social samvaro är ett viktigt inslag i verksamheten och flertalet aktiviteter bedrivs i grupp. Måltiderna är en viktig del av rehabiliteringen eller aktiveringen. De öppna dagverksamheterna som inte ställer krav på att besökarna ska ha biståndsbeslut kallas ofta träffpunkter. Oavsett inriktning så ordnar dagverksamheterna i merparten av fallen med transport för de äldre till och från verksamheten.

Dagverksamheterna samarbetar ofta med hemtjänst, hälso- och sjukvård samt anhöriga

Många besökare behöver hjälp med att ta sig till eller från verksamheten. Detta sker ofta i samarbete med hemtjänstens personal. Flertalet enheter uppger att de samarbetar med hemsjukvården och med hemtjänstpersonal. Genomförandeplanerna koordineras dock sällan med hemtjänstens insatser. Samarbete sker även ofta med volontärer och i dessa fall är det viktigt att de får stöd. Samarbete med anhöriga är vanligast vid dagverksamheter med demensinriktning. Anhörigsamarbetet rör oftast insatserna för de enskilda besökarna.

Personalens kompetens

Undersköterskor är den vanligaste yrkeskategorin oberoende av dagverksamhetens inriktning. Övriga vanligt förekommande yrkeskategorier är sjukgymnaster, arbetsterapeuter och sjuksköterskor.

Många dagverksamheter saknar mål och riktlinjer

Tre av fem dagverksamheter i undersökningen drivs utan att huvudmannen har formulerat någon tydlig uppdragsbeskrivning med mål och riktlinjer. Detta försvårar kvalitetsuppföljning och personalen får en otydlig vägledning om vad uppdragsgivaren förväntar sig av verksamheten. Bristen på tydliga uppdragsbeskrivningar framkom även genom granskningen av förfrågningsunderlag. Uppdragsbeskrivningar förekommer dock oftast för verksamheter med demensinriktning, vilka också biståndsbeslutas och följs upp i en större omfattning än andra inriktningar.

Ofta krävs biståndsbeslut för att få delta 
i dagverksamhet

I kartläggningen framkom att det vid 50 av 76 enheter krävs biståndsbeslut för att erhålla plats i dagverksamheten. Beslut om bistånd finns inte alltid för personer som får rehabilitering i dagverksamhet. I stället utgår insatserna från beslut av hälso- och sjukvårdspersonal.

Bemötandet är den viktigaste faktorn för verksamhetens framgång

Bemötandefrågorna prioriteras av respondenterna och besökarens upplevel-ser rankas högst, både som framgångsfaktorer och som hinder för framgång. Faktiska förhållanden som rör lokaler, öppettider med mera upplevs som mindre viktigt för att locka besökare.

Tre sammanfattande slutsatser

Kartläggningen visar på tre viktiga aspekter som bör beaktas i samband med indikatorutveckling för dagverksamhet:
• Såväl biståndsbeslutade som icke-biståndsbeslutade dagverksamheter är inte homogena verksamheter. Därför bör indikatorer utformas utifrån de olika verksamhetsinriktningarna, exempelvis demensinriktning.
• Det är viktigt att hämta underlag för kvalitet både från verksamheterna och från brukarna.
• Det finns ett samband mellan formulerade mål för och uppföljning av verksamheterna och förekomsten av individbaserad uppföljning.

Områden för indikatorutveckling

Kartläggningen visar bland annat att tre områden bör beskrivas med avse-ende på kvalitet:
• Verksamheternas tillgänglighet och samverkan
• Verksamheternas uppdrag, mål och måluppfyllelse
• Verksamheternas effekter för den enskilde besökaren.

 

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2014
Artikelnummer: 2014-3-33
Format: POD
Antal sidor: 48
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 90 kr

Kontakt

Marianne Lidbrink
075-247 30 00

Kalle Brandstedt
075-247 30 00