/
/

Nationella adoptioner av barn i familjehem – en kartläggning av hur socialnämnderna uppmärksammar frågan

Rapporten kartlägger i vilken utsträckning socialtjänsten väcker frågan om adoption för barn som är placerade i ett familjehem. Vid långvariga placeringar är socialtjänsten skyldig att överväga att ge familjehemmet vårdnaden, däremot finns i dagsläget inte någon skyldighet att väcka frågan om adoption.

Sammanfattning

Socialstyrelsen har kartlagt i vilken utsträckning och i vilka situationer socialnämnderna väcker frågan om adoption för barn som är eller kan komma att bli placerade i familjehem. Myndigheten har undersökt orsakerna till att frågan eventuellt inte väcks trots att en adoption skulle kunna vara lämplig utifrån barnets bästa, och övervägt om det behöver vidtas några åtgärder för att socialnämnderna ska uppmärksamma frågan i högre utsträckning än i dag, och i så fall föreslå lämpliga åtgärder.

Kartläggningen bygger i första hand på en enkätundersökning till landets kommuner (svarsfrekvens 84 procent) samt intervjuer med socialtjänstrepresentanter och andra berörda.

Det är ovanligt med adoption

Kartläggningen visar att socialtjänsten väcker frågan om adoption i mycket liten utsträckning och för få barn. Adoption genomförs oftast på förälderns initiativ och sällan på grund av de omsorgsbrister och situationer som vanligtvis gäller vid familjehemsplaceringar.

Det är svårt att bedöma barnets bästa i samband med ställningstagande om adoption för barn inom familjehemsvården, enligt de socialtjänstrepresentanter och andra berörda som Socialstyrelsen har haft kontakt med. Adoption är ett slutgiltigt beslut med stora konsekvenser för barnet som kan vara svåra att överblicka. Överväganden måste göras utifrån varje barns behov i dessa ofta komplexa situationer.

Kartläggningen tyder på att barnets bästa inte alltid är avgörande i denna typ av ärenden på grund av att andra hänsyn behöver tas. Olika hinder har framkommit utöver svårigheten att bedöma barnets bästa. Adoption uppfattas inte som förenligt med lagens intentioner om återförening. Kravet på samtycke från vårdnadshavaren är ett hinder, liksom svårigheten att bedöma vårdnadshavares framtida föräldraförmåga och föra samtal kring detta. Det finns även ett motstånd till adoption från familjehem. Det saknas också kunskap och rutiner om adoption. Överflyttning av vårdnaden till familjehemsföräldrarna uppfattas av de flesta som ett lämpligare alternativ för att uppnå stabilitet och långsiktighet för barnet.

Barnets behov av stabilitet och långsiktighet

Resultatet av kartläggningen får betraktas som väntat eftersom det inte framgår av lagstiftning eller vägledning att socialtjänsten bör uppmärksamma möjligheten till adoption för barn som är eller kan komma att placeras i familjehem.

Åtgärder behöver vidtas för att öka stabiliteten och långsiktigheten för barn som inte kan växa upp med sina föräldrar. Socialstyrelsen drar denna slutsats utifrån den kartläggning som genomförts, men också utifrån den kunskap som finns om problem med oplanerade avbrott och instabilitet i familjehemsvården. Det gäller framför allt tonåringar, men har även visat sig förekomma vid placering av yngre barn och vid längre placeringar.

Socialstyrelsens anser utifrån kartläggningen att adoption framförallt kan vara ett alternativ för en liten grupp barn som är eller kan komma att bli familjehemsplacerade – barn som saknar föräldrar i livet och barn som placeras som späda och inte kan leva med sina biologiska föräldrar. Socialtjänsten behöver i större utsträckning undersöka möjligheten till adoption som alternativ för denna grupp. Individuella bedömningar behöver göras i varje enskilt fall utifrån barnets bästa och det är av stor vikt att utreda de blivande adoptivföräldrarnas vilja och lämplighet eftersom beslutet är slutgiltigt.

Frågan om adoption kan inte ses isolerad från annat arbete som socialtjänsten har att utföra inom området. Överflyttning av vårdnaden till familjehemsföräldrarna enligt 6 kap. 8 § föräldrabalken, FB, är den åtgärd som är tänkt att användas vid långsiktiga placeringar för att öka stabiliteten kring barnet. Socialstyrelsen anser att det behövs mer kunskap om effekten av vårdnadsöverflyttning med avsikt på stabilitet och trygghet för barnet innan Socialstyrelsen tar ställning till om den lagliga regleringen kring nationell adoption av barn som är eller kan komma att bli familjehemsplacerade behöver ses över. Nyligen genomförda lagändringar från 1 januari 2013 som syftar till att underlätta vårdnadsöverflyttning och öka långsiktigheten för barnet behöver även följas upp.

Det kan dock finnas skäl att se över den lagliga regleringen i vissa andra delar redan innan resultatet av ovanstående är klart. Enligt 1 kap 2 § socialtjänstlagen (2001:43), SoL, och 1 § femte stycket lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, ska barnets bästa sedan den 1 januari 2013 vara avgörande vid beslut eller andra åtgärder som rör vård och behandlingsinsatser för barn. Kriterierna för vårdnadsöverflyttning enligt 6 kap 8 § FB samt föräldrars rättigheter att obegränsat begära vårdens upphörande trots att ingen förändring har skett i deras livssituation behöver därför ses över. Det behöver även förtydligas att familjehemmets inställning till långsiktigheten i placeringen bör beaktas i samband med rekrytering och familjehemsutredning. Även familjehemmets behov av stöd under pågående placering behöver regleras tydligare.

Socialstyrelsen avser att i samband med kommande revideringar av BBIC , aktuella handböcker, allmänna råd, förskrifter med mera uppmärksamma socialtjänsten på möjligheten till adoption samt andra frågor som är relevanta för att barnets behov av långsiktighet och stabilitet ska tillgodoses.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2014
Artikelnummer: 2014-3-11
Format: PDF
Antal sidor: 55
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 0 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00