/
/

Nationell utvärdering – Vård och omsorg vid demenssjukdom 2014 – Rekommendationer, bedömningar och sammanfattning

Rapporten innehåller Socialstyrelsens rekommendationer och bedömningar från den nationella utvärderingen av vården och omsorgen till personer med demenssjukdom. Den innehåller också en sammanfattning av resultaten.

Sammanfattning

De nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom som publicerades 2010 har fått ett stort genomslag, både inom landstingen och inom kommunerna. I de flesta landsting och kommuner finns det vårdprogram eller andra riktlinjer, som beskriver hur vården och omsorgen om personer med demenssjukdom ska utformas. Det har skett omfattande utbildningssatsningar, och många verksamheter deltar idag i de kvalitetsregister som finns inom området. Begreppet personcentrerad omvårdnad, som är centralt i de nationella riktlinjerna, har fått ett stort genomslag i verksamheter som arbetar med personer med demenssjukdom.

Det finns dock brister – både när det gäller utredning, behandling och de omvårdnads- och omsorgsinsatser som ges. Skillnaderna i landet är stora, till exempel när det gäller vilka utredningsmetoder som används, i vilken utsträckning läkemedel förskrivs samt vilka insatser kommunerna kan erbjuda till personer med demenssjukdom. Vidare tycks socioekonomiska förhållanden, som utbildning och födelseland, påverka vilka insatser som ges.

Detta är några av huvudresultaten i Socialstyrelsens utvärdering av vården och omsorgen om personer med demenssjukdom.

Socialstyrelsens rekommendationer

I utvärderingen lyfts följande förbättringsområden fram:

  • Fler personer med demenssjukdom bör utredas
  • Det behövs mer kunskap och bättre förutsättningar inom primärvården
  • Skillnaderna i användningen av olika utredningsmetoder behöver analyseras
  • Vänte- och utredningstiderna behöver kortas
  • Mer jämlik läkemedelsförskrivning
  • Bättre kunskap om och rutiner för uppföljning
  • Fortsatt utveckling av ett teambaserat arbetssätt och samordningsfunktioner
  • Fler boenden anpassade för personer med demenssjukdom
  • Fortsatt utveckling av ett personcentrerat arbetsätt
  • Utbildningsinsatserna har ökat – men det behövs återkommande utbildning
  • Fler behöver handledning – och oftare
  • Fler riktade dagverksamheter
  • Mer stöd till anhöriga – och anpassat till olika grupper
  • Behoven hos personer från andra länder behöver uppmärksammas.

Bättre datakällor för att kunna följa upp området

Arbetet med utvärderingen har visat att det saknas jämförbara uppgifter som beskriver hälso- och sjukvårdens samt socialtjänstens verksamhet. För att kunna följa upp vårdens och omsorgens strukturer, processer och resultat krävs en fortsatt utveckling av datakällor – på både lokal, regional och nationell nivå. Det behövs både en utveckling av registerdata och av mer kvalitativa data, som beskriver innehållet och kvaliteten på de omvårdnads- och omsorgsinsatser som ges.

Socialstyrelsen menar att möjligheterna att följa upp området kan förbättras genom att:

  • fler verksamheter – både inom landsting och kommuner – ansluter sig till och registrerar i de kvalitetsregister som finns inom äldreområdet, till exempel SveDem, BPSD-registret, Senior Alert och Palliativa registret
  • landsting och kommuner förbättrar den egna verksamhetsuppföljningen
  • det sker en fortsatt utveckling av forskningen inom området, framförallt när det gäller omvårdnads- och omsorgsinsatser.

Ny utvärdering inom några år

Socialstyrelsen kommer inom några år att utvärdera vården och omsorgen om personer med demenssjukdom på nytt, och då följa upp resultatet från denna utvärdering. Förhoppningen är att datakällorna har utvecklats, så att det är möjligt att göra en mer heltäckande utvärdering. Socialstyrelsen förväntar sig att resultaten för de utpekade förbättringsområdena enligt ovan har förbättrats.

Landstingens förbättringsområden

Utvärderingen visar att landstingen kan förbättra vården av personer med demenssjukdom genom att:

  • samverka med kommunerna för att öka andelen personer som får genomgå en demensutredning, genom att de med behov upptäcks tidigare
  • öka personalens kunskap om tidiga tecken på demenssjukdom även inom verksamheter som inte primärt arbetar med målgruppen, som till exempel akutverksamheter
  • se över om primärvården har tillräckliga förutsättningar, både i form av kunskap och resurser, för att arbeta med utredning och behandling av personer med demenssjukdom
  • analysera användningen av olika utredningsmetoder, som lumbalpunktion, strukturell hjärnavbildning med magnetkamera (MR) och funktionell hjärnavbildning med SPECT
  • se över tillgången till vissa kompetenser, som arbetsterapeut, sjukgymnast och neuropsykolog, för att säkerställa att patienternas behov av insatser från dessa yrkeskategorier kan tillgodoses
  • se över tillgången till samordningsfunktioner i form av till exempel demenssjuksköterskor
  • analysera orsakerna till vänte- och utredningstiderna vid demensutredning, och vid behov förkorta tiderna (särskilt landsting som har vänte- och utredningstider som avviker från de landsting med kortast tider)
  • i större utsträckning ta initiativ till anhörigstöd i samband med demensutredning
  • se över förskrivningen av demensläkemedel och vid behov vidta åtgärder för att öka andelen personer som får tillgång till läkemedel (särskilt landsting som förskriver demensläkemedel i mindre utsträckning än genomsnittet)
  • tillsammans med kommunerna uppmärksamma och analysera förskrivningen av antipsykosmedel till personer med demenssjukdom (särskilt landsting som har en högre förskrivning än genomsnittet)
  • tillsammans med kommunerna utveckla rutiner för uppföljning, och därmed öka andelen personer som följs upp regelbundet
  • bygga upp varaktiga strukturer för regelbundet återkommande utbildningsinsatser till personalen
  • fortsätta att utveckla metoder, kunskap och arbetssätt som leder till en personcentrerad omvårdnad
  • utveckla kunskapen när det gäller utredning och behandling av personer med ett annat modersmål än svenska, och särskilt uppmärksamma och analysera förskrivningen av demensläkemedel och antipsykosmedel till gruppen.

Kommunernas förbättringsområden

Utvärderingen visar att kommunerna kan förbättra vården och omsorgen av personer med demenssjukdom genom att:

  • samverka med landstingen för att öka andelen personer som får genomgå en demensutredning, genom att de med behov upptäcks tidigare
  • tillsammans med landstingen utveckla rutiner för uppföljning, och därmed öka andelen personer som följs upp regelbundet
  • fortsätta att utveckla och upprätthålla tvärprofessionella demensteam
  • se över tillgången till samordningsfunktioner i form av till exempel demenssjuksköterskor eller demenssamordnare
  • se över antalet platser i särskilda boenden – särskilt i demensboenden – i förhållande till det förväntade antalet personer med demenssjukdom i respektive kommun eller stadsdel
  • utveckla anpassade boenden för yngre personer med demenssjukdom, eller samverka med andra kommuner eller stadsdelar kring målgruppen
  • fortsätta att utveckla metoder, kunskap och arbetssätt som leder till en personcentrerad omvårdnad
  • se över storleken på enheterna, om de har demensboenden som inte är småskaliga (särskilt om demensboendena har mer än tio platser)
  • se över bemanningen vid särskilda boenden för att bedöma om den är tillräcklig för att kunna erbjuda en personcentrerad omvårdnad
  • se över organisationen av hemtjänstinsatserna i ordinärt boende, för att säkerställa kontinuitet för den enskilde och kvaliteten på insatserna
  • bygga upp varaktiga strukturer för regelbundet återkommande utbildningsinsatser till personalen
  • i större utsträckning erbjuda personalen regelbunden handledning
  • se över tillgången till dagverksamheter som enbart riktar sig till personer med demenssjukdom, och vid behov utveckla detta
  • se över möjligheterna att utveckla dagverksamheter med inriktning mot yngre personer eller de som har ett annat modersmål än svenska
  • utveckla anhörigstöd i form av avlösning, utbildningsprogram och psykosociala stödprogram, om det inte redan erbjuds
  • tillsammans med landstingen uppmärksamma och analysera förskrivningen av antipsykosmedel (särskilt kommuner som har en högre förskrivning än genomsnittet)
  • tillsammans med landstingen arbeta mer aktivt för att upptäcka personer med demenssjukdom som har ett annat modersmål än svenska, samt utveckla kompetensen kring gruppen.
Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2014
Artikelnummer: 2014-2-4
ISBN: 978-91-7555-149-4
Format: Bok
Antal sidor: 91
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 115 kr