/
/

Öppna jämförelser 2014 – Cancersjukvård – Jämförelser mellan landsting

Rapporten omfattar tio cancersjukdomar, palliativ vård och gynekologisk cellprovtagning. Totalt presenteras resultatet för 78 indikatorer som belyser olika aspekter av cancersjukvården, till exempel medicinska resultat, väntetider och i viss mån kostnader.

Bilagor

Sammanfattning

För andra gången publiceras en samlad öppen jämförelse av vårdens kvalitet och kostnader för tio vanligt förekommande cancersjukdomar i Sverige. Det är samma cancersjukdomar som ingick i Öppna jämförelser av cancersjukvården 2011, vilket ger möjlighet till jämförelser över tid. Rapporten har två syften, dels att utgöra underlag för beslutsfattare på olika nivåer som vill förbättra cancersjukvården, dels att ge medborgarna insyn i vad den gemensamt finansierade cancersjukvården åstadkommer.

Överlevnaden vid cancersjukdom ökar

Dödligheten i cancer har sjunkit de senaste 40 åren och överlevnaden efter insjuknandet har ökat. Den relativa femårsöverlevnaden under perioden 2008–2012 var 68 procent för kvinnor och nästan 70 procent för män. Jämför man perioden 1993–1997 med 2008–2012 har den relativa femårsöverlevnaden ökat med nästan 16 procentenheter för män och med cirka 8 procentenheter för kvinnor.

Den högsta överlevnaden har patienter med prostatacancer (91 procent), tätt följt av bröstcancer och malignt hudmelanom, båda strax under 90 procent. Lungcancer är den cancerform som tar flest liv i Sverige varje år. Den relativa överlevnaden är låg men har ökat något sedan början av 1990-talet, framför allt ettårsöverlevnaden. Den relativa femårsöverlevnaden vid lungcancer är cirka 19 procent för kvinnor och cirka 14 procent för män.

När det gäller överlevnad vid cancersjukdom finns det inget landsting som konsekvent avviker vare sig för flera cancersjukdomar eller för män och kvinnor. Däremot finns för vissa diagnoser, som lungcancer och urinblåsecancer, stora variationer mellan landstingen.

Fler patienter får kvalificerad bedömning men variationerna är stora

För att kunna bedöma patientens medicinska behov och göra en individuell behandlingsplan är det ofta viktigt med en bedömning där flera specialister deltar – en så kallad multidisciplinär konferens. Här redovisas detta för sex cancerdiagnoser. Andelen patienter som bedömts vid en multidisciplinär konferens har i samtliga fall ökat sedan föregående rapport 2011 och är för tre cancersjukdomar över 95 procent. Skillnaderna är fortsatt stora, såväl mellan olika cancerdiagnoser, 52–98 procent, som mellan olika landsting, 10–99 procent.

Effektivare diagnostik inom vissa områden

Utredningen och diagnostiseringen av cancer har blivit bättre inom flera områden. Här är några exempel:

  • Andelen män som gjorde en skelettundersökning vid lokaliserad prostatacancer med låg risk minskade från 44 till 3,8 procent under perioden 1998-2013. Detta är en positiv utveckling då få män i denna tumörgrupp behöver en sådan undersökning.
  • Andelen kvinnor med en fastställd diagnos före operation av bröstcancer har ökat från 89 procent 2008 till 93 procent 2013. Variationen mellan landstingen har minskat sedan föregående öppna jämförelse. Målet är att minst 90 procent av kvinnorna bör ha en fastställd diagnos före operationen. En målnivå som flera av landstingen når upp till.
  • Andelen patienter med njurcancer som utreds med datortomografi före operation har ökat från 72 procent 2005 till 90 procent 2012–2013, vilket uppfyller nationella vårdprogrammets målsättning om minst 85 procent.
  • Andelen patienter med lungcancer som inför kurativt syftande behandling utreds med PET-DT har ökat till 88 procent jämfört med 2007–2009, då 53 procent fick en sådan undersökning.
  • Enligt nationella riktlinjer för tjock- och ändtarmscancer ska minst tolv lymfkörtlar undersökas i operationspreparatet. Målnivån är 95 procent. Andelen undersökta lymfkörtlar i operationspreparat för patienter med tjocktarmscancer har ökat från 70 procent 2007 till drygt 90 procent 2013. För ändtarmscancer är motsvarande ökning från 57 procent till 83 procent.

Några resultat från cancersjukvården

De flesta indikatorerna i rapporten belyser den medicinska kvaliteten, till exempel tillämpningen av olika behandlingsalternativ och resultaten av och komplikationerna efter en operation. Här följer några exempel från rapporten:

  • Andelen män med lokaliserad prostatacancer med hög risk som får en kurativt (botande) syftande behandling har ökat stadigt från 44 procent 2000 till 83 procent 2013.
  • Vid bröstcanceroperationer används allt oftare den så kallade sentinel node-tekniken för att identifiera de fall där en fullständig operation med lymfkörtelutrymning behöver göras. Socialstyrelsens målnivå om 80 procent uppnås nu av samtliga landsting, 86–98 procent.
  • Vid urinblåsecancer får 50 procent av patienterna med T1-tumör en intravesikal behandling (läkemedelsbehandling inuti urinblåsan). 2009 fick nästan 43 procent en sådan behandling. Variationerna mellan landstingen 2013 är anmärkningsvärt stora, 25–75 procent.
  • 51 procent av alla patienter med en njurcancer som var 4 cm eller mindre opererades 2012–2013 med njursparande teknik, så kallad partiell nefrektomi. 2005 var motsvande andel 21 procent. Variationen mellan landstingen är dock stor, 10–83 procent.
  • Fler patienter med äggstockscancer opereras nu av en erfaren tumörkirurg. Andelen i riket har ökat från 49 procent 2008 till 67 procent 2013.

Stora variationer i väntetider

Väntetider redovisas för nästan alla diagnoser som ingår i öppna jämförelser. Väntetidsmåtten varierar något mellan diagnoserna och anger väntetiden från remissbeslut eller första besök hos specialist till behandlingsstart eller behandlingsbeslut. Rapporten visar att det finns stora variationer mellan landstingen men även mellan respektive cancersjukdom. Medianväntetiderna varierade exempelvis mellan 20 dagar för bröstcancer till 172 dagar för prostatacancer med intermediär risk och hög risk. Variationen mellan landstingen var för bröstcancer 7–28 dagar och för prostatacancer 117–271 dagar. Övergripande har det inte skett någon större förbättring och i många fall är väntetiderna långa och varierar kraftigt beroende på bostadsort.

Vissa uppgifter saknas

Vissa områden saknas i rapporten, till exempel rehabilitering, omvårdnad och psyko-socialt omhändertagande samt indikatorer som beskriver patientens upplevelse av sin hälsa under vård och behandling. Register och andra datakällor samt indikatorer behöver utvecklas för dessa områden innan de kan ingå i framtida jämförelser.

 

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2014
Artikelnummer: 2014-12-2
ISBN: 978-91-7555-222-4
Format: Bok
Antal sidor: 136
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 117 kr

Kontakt